onsdag 31 december 2008

Sista-minuten-summering

Året 2008 blev ett mycket bättre år än pissets och överjävlighetens 2007.


Det blev några ljuva dagar på playa del Krokträsk, dock inte med det sedvanligt goda sällskapet. Det blev några ljuva dagar vid poolen i San Diego, några fantastiska dagar i San Fransisco och några dagar i smutsens LA. Jag förlängde också sommaren genom att åka söderut och besöka bokmässan över en helg.


Festerna var många. Sommarens varmaste dag blev en grillningens dag tillsammans med L&M. Midsommarafton firades i Rasmyran med de bästa. En hejdundrades 30årsfest i maj hann jag också med. En helt galen vin-med-wii-kväll hade vi också. Och så den stora och magnifika festen den femte juli då jag blev fru (och de två förberedande möhipporna). Juldagsfesten gick inte av för hackor den heller.


I början av året tapetserade vi vårt vardagsrum. Under hösten målade jag om köket. Sommaren förgylldes av vårt växthus prunkande prakt.


Det hände dock en enormt ledsam sak under året, något som fortfarande är lite jobbigt att tala om. Det handlar om en förlust… av något älskat. I miss you blindtarmen, kom tillbaka! Jag har hellre inflammation i dig än i stumpen!


Och så blev jag ju fru… (det tål att berättas minst två gånger för det är så underbart).


Nä, nu är det bara några skälvande minuter kvar av det här året. Jag ska gå och hälla upp trocadero i ett glas och cider i ett och skåla med min man (jag är nämligen gift serrni).


Trots att detta varit ett bra år har jag på känn att nästa kommer bli ännu bättre!

fredag 26 december 2008

Slut jul kvar

Och så plockar vi bort tomtarna people!

onsdag 24 december 2008

onsdag 3 december 2008

Nja, jag vet inte det jag...

Jag vet åtminstone ett ställe på jorden där man nog INTE tycker att det här är en sån spännande idé...

tisdag 2 december 2008

Julen kom visst tidigt i år

Det är som att Christer Björkman måste ha tänkt: "Hmm... undrar hur vi ska kunna få Fru Fröken att titta på melodifestivalen egentligen?" och slutligen kommit fram till denna eminenta lösning.

måndag 1 december 2008

Vilken dag!

Den började med att min man lämnade mig för 4 dagars fragglande i Kiruna. Sen kom jag ihåg att slå av mp3-spelaren och lyssna på radion 7.30 och fick höra Amanda Jensens nya jullåt i morgonpassets jullåtskalender. My lord! Jag tror jag gråter fortfarande.

Sen slog jag upp personalrummets dörr rakt i pannan på en av våra pluttgullsexåringar. Han lyckades hålla sig tuff i ca 10 sekunder innan han högljutt deklarerade att det minsann inte alls gick bra. Efter lite kramande och hårrufsande så gick det över.

Sen skjutsade jag en kollega till sjukan (4,5 mil enkel väg) då vi trodde att han höll på att få en hjärtinfarkt. Mycket läskigt och obehagligt - men det visade sig vara nässelfeber.

Sen röstade kommunfullmäktige igenom att högstadiet läggs ner fr.o.m. nästa läsår.

Sen gjorde jag 18 paltar och hade tjejgänget här på paltparty.

Jag kommer nog kunna somna ikväll.

söndag 23 november 2008

Ge mig. NU!

Imorgon ska jag jobba. Jag gillar att jobba. Den här veckan har jag inte varit på jobbet. Jag har varit sjukskriven pigg och kry, men med begränsande och onda tre hål på magen.

Ja, det är skönt att sova hur länge man vill på morgnarna och ja, det är skönt att kunna gå i nattlinne hela dagen om man vill det. Och nä, det är inte jobbigt att ta med sig täcket från sängen och lägga sig direkt i soffan framför en film då man vaknar (bortsett från att man i början av veckan var tvungen att gå vändan via köket och försöka få i sig piller-coctailen med ena handen medan man försökte besegra duntäcket med den andra). Men enough is enough! Ge mig lite hjärnstimuli och intellektsbevarande diskussioner!

tisdag 18 november 2008

Så det kan gå


I söndags fick jag lite ont i magen vid lunchtiden. Inget konstigt med det, det var ju dagen efter en tjejmiddag. Efter några minuter får jag dock riktiga feberattacker och ligger i badet för att motarbeta dem. Till slut börjar musklerna krampa och jag ringer hem min man.

När han kommer slappnar jag av lite och somnar. Sen vaknar jag vid varje frossbrytning och svettattack natten igenom. Vid 3 ringer kära M akuten som säger att jag ska avvakta och åka in på vårdcentralen dagen efter.

Dagen efter ringer jag vårdcentralen kl 8, får en telefontid kl 8.45 som resulterar i en skötersketid kl 10.20 (vilket jävla svammel!). Väl där blir jag knådad och klämd. Sen kommer en av sköterskorna in och ber mig sätta mig i väntrummet igen. Snart kommer en taxi som ska skjutsa mig till akuten. Stopp och belägg tyckte jag - inte utan min man! Så jag åker hem, ringer hem mannen och packar väskan.

Vi kommer till akuten vid 14. Klockan 20 rullas jag in för operation med skrubbad kropp och sexiga stödstrumpor som går upp till ljumsken. Klockan 22.30 vaknar jag till. Klockan 2 blir jag rullad till avdelningen igen - ett blindtarmsbihang fattigare. Och nu kl 13.30 typ, sitter jag på bussen på väg hem. Ett halv-intensivt dygn kan man säga. Men alltså, blindtarmen? Känns inte det lite 70-tal?

onsdag 12 november 2008

Hemma igen

och har så varit i några dagar. Dessa dagar har jag spenderat som i ett töcken. Jag har sovit, jobbat och sovit. Igår kom jag hem från jobbet 17, åt middag, la mig i soffan kl 18 och somnade. Klockan 20.30 vaknade jag och gick och la mig i sängen och somnade tämligen omgående. Detta sovmaraton resulterade i att jag var fit for fight och pigg klockan 4 i morse. Det är inte varje dag jag hinner se en långfilm mellan frukost och jobb kan jag lova... Det här med 9 timmars tidsskillnad var tydligen mer än kroppen klarade av att snabbt justera.

Vi har haft en fantastisk semester. USA är ett otroligt roligt land att turista i, men det är skönt att veta att man får åka därifrån. Det är trots allt ett mycket mycket märkligt land.

San-ställena (Diego, Simeon och Francisco) var underbara. Los Angeles känner jag inget behov av att någonsin mer besöka. Dock kan jag tänka mig att besöka restaurang Palermo om jag någon gång skulle passera igenom staden. Det var tamejtusan den godaste pizza jag ätit.

En annan härlig sak med USA är ju den otroliga musiken. Var jag än har gått så har jag fått höra någon favoritlåt, och det är ju fabulöst att de fortsätter spela alla bra låtar fast de har några år på nacken. Det är inte som här då man snabbt ska vidare till nästa... Förutom den här ljuvliga, som jag fick höra på radio flera gånger:


spelades det mycket Pearl Jam, Counting crows, Radiohead, Matchbox 20, Third eye blind, Stone temple pilots, Live, Rage against the machine och Nirvana. Det kändes verkligen som ett soundtrack till min och min lillebrors uppväxt.

torsdag 6 november 2008

En riktig heldag

Idag har vi gjort San Francisco - på riktigt! Vi har haft den absolut bästa guidningen man tänkas kan, i form av en Stina. Stina har tagit oss över Golden gate, genom hippie-kvarteren, upp- och nedför alla gator med cable-car och runt på Fishermans wharf där vi bland annat kollat på sjölejonen och gratisunderhållningen "buskmannen".

Det har varit en fantastisk dag i en fantastisk stad. Hit vill jag åka igen!

Vi avslutade dagen på italiensk restaurang tillsammans med Stina och hennes syster. Nu ligger vi i hotellsängen och ska sova så att vi imorgon är redo för redwoodträden och Alcatraz.

onsdag 5 november 2008

San Francisco baby!

Efter 2 dagars kustnära körande så är vi nu här. Inatt har vi bott i San Simeon på ett jättemysigt, litet och familjärt motell. Imorse steg vi upp tidigt och åkte till Hearst castle för första rundturen. Det var ett härligt ställe, något vi varmt rekommenderar och vi ser fram emot att få gå tour 2-4 en annan gång.

Imorgon är det en mycket busy dag. Här i San Francisco bor det nämligen en kvinna som är mycket taggad inför vårt besök här. Hon ska guida oss runt staden imorgon. Jag ser mycket fram emot detta. Det känns alldeles overkligt att jag ska få gå omkring på 60-talets stora hippie-mecka imorgon. Det ska bli ljuvligt.

En annan ljuvlig sak är att amerikanerna idag gjorde något fint och röstade fram Obama till president. Vi har faktiskt engagerat oss politiskt här under vår vistelse. Det här med prop 8 (att förbjuda homoäktenskap) är något som vi i vår bil har värnat om. Vid varje korsning där vi har sett no-anhängarna stå, har vi gett 4 tummar upp. Jag hoppas och håller mina tummar för att no-röstarna är fler!

Mamma: jag har hittat en scrappingaffär. Kan inte du maila en lista på saker som du skulle vilja ha, som du vill att jag ska leta efter. För mig är det där en djungel!

Långa lillebror: jag är ledsen, men jag vet inte om vi kommer hinna komma åt något JC Penney innan vi åker hem. Hinner vi så köper vi, men om inte så vet du varför.

måndag 3 november 2008

I take it back

Vi har just kommit hem från Palermo, som måste vara världens (utanför Italien i alla fall) bästa italienska restaurang. Där har jag ätit den godaste pizza jag någonsin ätit, och vinet var gott och billigt. Dessutom fick vi varsin efterrätt, utan att ens ha beställt någon. Los Angeles - Maria 1-0

Hollywood baby!

Det tvåhundrade inlägget i min blogg kommer att handla om en stad som inte fick en plats i mitt hjärta - Los Angeles.

Den här staden är så smutsig på så många sätt. Mycket skräp, mycket porr, många lyxvillor och många trasiga människor. Inte min tekopp.

Vi har dock gjort det där man "måste" göra som turist. Vi har fotograferat Hollywoodskylten, gått på stjärnorna, åkt längs Rodeo drive och varit på Universal studios. Till mitt stora missnöje fanns ej åkattraktionen "Back to the future" kvar, Shrek och Terminator gjorde dock så att saknaden försvann. Det har faktiskt varit en bra dag i denna skitiga stad.

Min telefon har lagt av, den hittar inget nät alls - vilket är helmysko. Men M har sin mobil med sig, så det går att skicka sms till den. Sen har vi ju datorn.

Imorgon lämnar vi LA och åker norrut mot San Fransisco. Vi kommer att övernatta någonstans på vägen, så vi planeras komma till SF på tisdag.

Hoppas att allt är bra hemma. Vi har inte hunnit börja längta hem än.

fredag 31 oktober 2008

Halvvägs runt jorden

i ett mycket varmt klimat, på ett H&M köper jag någonting jag säkert hade kunnat köpa hemma. Något som nog inte säljer som smör i solsken här - en yllemössa. Den var så grön och fin att jag inte kunde låta bli.

Igår var det mexikanskt för hela (billiga) slanten. Vi åt enchilladas, chimichangas, taquitos, tacos, burritos och fajitas. Detta sköljde vi ner med en stor frozen margarita och avrundade med en mexikansk kaffe. Den sistnämnda var hästlängder godare än Irish coffee.

Imorgon åker två ur samlingen hemåt. Vi andra packar ihop våra saker, checkar ut och beger oss norrut mot Los Angeles. Vi kommer att åka kustvägen och passa på att njuta lite. På söndag blir det Universal studios (ja, vi kommer att åka "Back to the future") för att sedan åka highway one upp till San Fransisco där Stina väntar på oss. Nu har ni våra resplaner lite komprimerade, ifall vi inte skulle ha internetuppkoppling dit vi ska.

PS1: Tack för den FANTASTISKA respons jag fått på tidigare reseinlägg!

PS2: Kan någon som känner min långa lillebror be honom sms:a över sin jeansstorlek och vilken Lee-modell han önskar (ifall han önskar någon). De kostar under 200 kronor här. DS.

torsdag 30 oktober 2008

5 years and still counting

Idag är det 5 år sedan jag för första gången klev in på Vänortsvägen där käre M då bodde. Dagen har vi firat på skilda håll. M har varit på mässan och jag har legat vid poolen.

Kvällen har vi spenderat "down-town" där vi varit på Hard rock café och köpt den sedvanliga t-shirten (och jag en fager tygpåse). Därefter åkte vi vidare till Seaport village och gick omkring lite på strandpromenaden och åt sedan på en fiskrestaurang. Jag hade sett mycket fram emot detta, men jag måste säga att maten var en besvikelse. Fisken var inte god, och french fries blir man inte mätt på. Ölen var dock toppen, och sällskapet likaså, så det uppvägde den halväckliga fisken.

Imorse kilade jag ner till caféet nere vid poolen och köpte mig en stor kopp kaffe. Under den tiden jag var där hann jag lyssna på A long december (Counting crows), Push (Matchbox 20) och Plush (Stone Temple Pilots). Det var ju som att de har tjuvlyssnat på min uppväxt och gjort ett soundtrack. Det var en härlig start på dagen kan jag meddela!

tisdag 28 oktober 2008

Utan vin i 5 dagar försmäktar jag i denna stad

Detta förstod dock inte butiksinnehavaren på mini-martet idag. Jag hittade lämpliga små 1,5dl flaskor i 4-pack med ett vin som jag smakat och som är helt okej. Perfa tänkte jag och gick till kassan. Men där tog det stopp. "Your id please" och jag sträckte fram mitt körkort. Nej då, det gick minsann inte för sig. Där dög det bara med pass, åtminstone när det gällde att handla alkohol. Jag har mycket svårt att tro att de krävde pass av de som handlade med mastercard o dyl.

Men min man då, han kan ju handla dem istället då tyckte jag. Men nej nej, inte det. "Then he would be bying them for you!" Nä, you don't say? Men han skulle alltså inte få köpa någon alkohol då, eftersom det skulle vara till mig? Tur som tusan att han inte var så sugen på det ikväll då...

Så det var bara att knata hemåt utan vin i påsen, men dock med en Hägen-kaffe-glass i näven.

Nåja, vi har ikväll ätit godaste middagen hittills.
Imorgon ska jag ha mitt pass i väskan hela dagen!

måndag 27 oktober 2008

La Jolla


Här kommer ännu ett livstecken från det glödheta Kalifornien. Idag är det närmare 30 grader och jag har legat vid poolen hela förmiddagen (klockan är nu 13.30). Nu har det blivit dags för lunch, så jag ska gå ner och väcka den andra frun och få mig lite sällskap över ett vinglas. Det är ljuvligt att vara ledig ska ni veta.

Igår var vi i La Jolla och tittade på solnedgången och det var himla fint. Man kunde se solen gå ner med blotta ögat. Häftigt!

Nåväl, nu får ni sova så gott därhemma i Svea, så hörs vi en annan dag. Puss puss

lördag 25 oktober 2008

San Diego Baby!

Nu är vi äntligen framme (jag höll på att skriva hemma). Klockan är 20.40 här, fast för oss är den 5.40 och vi har varit vakna sedan 3.10 igår, och då hade vi dessutom sovit 3 timmar. Så enkelt förklarat kan man säga att sedan 05.45 i torsdags har jag sovit 3 timmar. Jag är som i ett töcken.

Vi ska strax möta de andra och gå och ta oss ett kvällsfika av något slag, kanske även en sängfösare (som att det skulle behövas). Vi mår bra och resorna har gått mycket bra. Det är väl mest det där med att resa till flera olika tidszoner varje dag som gör en förvirrad.

Imorgon ska vi till Sea world. Där har jag lovat mina elever att jag ska fotografera späckhuggarna.

Från vårt fönster ser man H&M, det känns tryggt!

torsdag 23 oktober 2008

All the leaves are brown...

[...] California dreamin' on such a winter's day.

Imorgon bär det av.
Om 3 timmar och 20 minuter ringer min väckarklocka.
Om 27 timmar beräknas jag anlända San Diego.

Det mesta är packat, och det jag har glömt kom jag inte ihåg.
Det känns som att det viktigaste är plånbok och pass. Det andra går ju att köpa. (Om man går i något tillräckligt skumt kvarter kan jag säkert köpa ett pass, och plånböcker går ju också att köpa - men ni fattar grejen va?)
Ja, och så Ville förstås. Han går inte att köpa!

Ha det så bra bloggen, så hörs vi i SanDiego via vår lilla blåa.

torsdag 16 oktober 2008

I sängen med bröder och systrar

True, true. Jag ligger just nu i vår 180x210cm stora säng. Jag har just plöjt 3 avsnitt av "Brothers and sisters". I min värld, den bästa tv-serien någonsin. Jag kan inte erinra mig någonting fiktivt som någonsin berört mig på samma sätt. Serien är inne på tredje avsnittet, tredje säsongen och hittills har jag inte sett ett enda avsnitt utan att börja gråta. Det är mina heliga dryga 40 minuter i veckan.

"Men kan hon verkligen ligga i sängen och skriva det här?" kanske någon av er tänker. (För har man varit hos mig så vet man att datorn står en bra bit från sängen, och med en vägg och några garderober emellan. Men nu är det ju så fiffigt att min man har köpt en mycket trevlig liten leksak som fyller sitt syfte som bärbar med bravur. Den är så liten att jag trycker på flera tangenter samtidigt och får sudda så gott som hela tiden.

Det faktum att det nu är helg gillar jag mycket. På jobbet har vi just kommit in i utvecklingssamtalsperioden och hur mycket jag än gillar den så tar den på krafterna - det är ett som är säkert.

Jag kan känna att den här SanDiego-resan som närmar sig med stormsteg (om en vecka packar vi för fullt) kommer mycket myyycket lägligt...

lördag 11 oktober 2008

Bad day


Dagar som denna borde vara i lag förbjudna. Jag är på ett sånt shitty humör att jag knappt vet varför. Eller snarare så är det så många små saker att jag inte ens håller räkningen på alla.

Idag retar jag mig på:
Saker folk gör.
Saker folk inte gör.
Saker folk gör - fast de lovat att inte göra det.
Saker folk inte gör - fast de lovat att göra det.
Saker som händer.
Och mest av allt saker som inte händer.

Min lösning är 2 vinglas och en cigarett.

(och så retar jag mig på att man inte får använda originalvideon av fantastiska Fuel till den här låten på youtube heller. Som tur är hittade jag en cover som får duga.)

Idag har skeptikern registrerat sig på facebook. Den som har flest vänner där när den dör vinner!

onsdag 8 oktober 2008

Mitt liv som gräsänka - so far

Förra måndagen begav sig käre M till sydligare breddgrader för att jobba i 2 veckor. Med tanke på att jag befunnit mig i Göteborg de fem dagarna innan han for så har vi ju inte nött ut varandra på sistone direkt. Och nu börjar jag tycka att det räcker.

Visst att det kan vara skönt att vara själv någon dag, men inte så här länge!

Jag har dock hållt mig sysselsatt. Helgen blev ju en helg i festens tecken. 3 kvinnor i vår by kunde inte lyfta sina armar högre än brösthöjd i lördags. Där ser man vad 4 timmars wiiande kan göra med kroppen. På lördagen stod personalfest på agendan. Det var väldans trevligt med många skratt trots att jag hade mycket svårt att hitta vin-inspirationen efter bag-in-box-incidenten dagen innan.

I söndags, ackompanjerad av skallebanket, drog jag igång med mitt tidigare nämnda projekt. Det ena ledde till det andra, och nu håller jag på med ytterligare ett projekt som inte riktigt fanns med i min plan från början. Jag estimerar slutförandet till... hmm... lördag.

Det är inte utan att jag börjar längta en del. Den 24:e byter jag norrländskt höstrusk mot Californian sun. Käre M har köpt en liten bärbar datorrackare, så det kommer att semesterbloggas. Härliga tider!

söndag 5 oktober 2008

Mitt bakis-projekt

Allt jag kan tänka på är om käre M skulle heja eller hejda... :)

lördag 4 oktober 2008

Och vi små glin, ja vi drack vin...

Jadu, en del vin blev det. Och wii... Oh my lord en sån träningsvärk jag kommer att ha imorgon. Imorgon är det personalfest. Jag undrar hur jag kommer att få i mig något alkoholhaltigt. Det kommer bli tungt.

Idag har jag varit nostalgisk som få. Jag har lyssnat på en massa högstadie&gymnasielåtar på youtube. Det är helt fantastiskt. På bara någon sekund kan man bli helt belåten. Mitt inköp i Göteborg gjorde mig hur nostalgisk som helst. Jag känner att det börjar bli dags att damma av Rage against the machine och Tracy Bonham-skivorna. Eller som min tärna och bästa vän sa: " Mia, är det inte coolt, nu är vi så gamla att vi hänger med i modet för andra gången liksom". Och så är det ju. Dessa köpte jag första gången då jag var 16, och nu 12 år senare har jag ett par igen. Jag längtar svårt tills jag gått in dessa.

Nu blir det bädden alldeles strax, och jag lämnar er med denna nostalgilåt från slutet av min studenttid.

torsdag 25 september 2008

Trötta fötter


Här ser du ett par mycket trötta 41or. De ligger och vilar och ser på vänner på ett hotell i göteborg. De har tagit mig runt på bokmässan halva dagen. Den andra halvan har de vandrat runt på nordstan och sett till att jag kunnat höstekipera mig. Igår satt jag på arlanda och skrev ett inlägg om det roliga horoskop jag läste i nk, dock skrev jag det på fel ställe i telefonen och när jag väl kom på det så var det dags att kliva på planet. Där skrev jag att jag senare skulle berätta om mina flygturer igår, men det får bli en ännu senare historia.

söndag 21 september 2008

Utanför fönstret hänger kärleken och svajar

Åtminstone det klädesplagg som för mig symboliserar vår kärlek. Jag pratar natürlich om min brudklänning. Det har känts lite sorgligt att tvätta den, som vore jag rädd att tvätta bort lukten av bröllop. Idag var det utan pardon dags.

Klänningen har legat nerpackad i min weekend-väska som var perfekt för mina pinaler på den stora dagen. Nu är det ju så att jag behöver den väskan på tisdag då jag ska packa ner mina saker inför onsdagens resa, då verkade det ju som den naturliga tidpunkten för klänningstvätt.

Jag har dock en del ångest kvar. För det första så känns det hemskt att hänga in den i garderoben ute i förrådet. Vadå, ska den bara hänga där i resten av mitt liv? Den är ju så vacker och förtjänar ett öde så mycket bättre. För det andra så skulle jag hemskt gärna fålla upp den en bit och kanske färga den i någon ljus grön eller brun färg, eftersom jag älskar modellen och tycker att tyget är ljuvligt svalt och skirt. Men jag kan inte ens tänka färdigt tanken eftersom det bär mig emot att någons sax ska attackera det vackra plagget.

Nåja, än så länge hänger den ju bara på tork. Jag har ju förhoppningsvis några år på mig att älta det här.

lördag 20 september 2008

Kärringen mot strömmen

Och så var den äntligen här, nya Bondlåten. Idel överkryssade getingar, plus, hästar och allt vad nu recensenterna använder sig av för att markera sin för-sig-själv så viktiga åsikt.

Och jag då? Jag som skyr Bondfilmer som pesten, jag tycker att det här är en av de bästa låtarna på länge. Jag tycker det är riktigt häftigt hur två sångare av dessa mått (Ljuvliga Jack White och Alicia Keys) lyckas få det att låta demo-aktigt och garage-rockigt. En riktigt snygg låt som jag kommer skråla mig hes till på väg mot jobbet många gånger!


lördag 13 september 2008

Jo, du älskling? Det var en sak...

När jag åker till Göteborg på nån vecka. Då ska vi gå och se Måns Möller, Soran Ismail och Özz Nûjen och Björn Gustafsson, bestämdes det idag. Biljetterna är bokade och allt var mammas eller lillebrors idé. Jag hakar bara på.


All I have to do is dream

Drömmar kan verkligen göra konstiga saker med en…Inatt har jag drömt om Björnar, i plural.

Jag har först blivit jagad av en brunbjörn. Där kom jag och gick alldeles solo och allén, längs en asfalterad gångstig (i vilken stad jag befann mig har jag ingen aning om. Den asfalterade ”gångstig” jag brukar promenera på här i närheten får man även köra bil på – i 110 km/h). Helt plötsligt kom den där och lufsade, och fick naturligtvis syn på mig och drömbilderna kan än få mig att känna den där känslan av pure skräck. Jag kom inte ihåg den där grejen med att man ska lägga sig ner i fosterställning och hålla händerna runt nacken, men dock det där med att inte skrika. Så jag pratade lugnt och stilla med björnen och såg den i ögonen. Då kom den fram och var som en hund ungefär. Skulle slicka på mina händer och nosa lite mot skrevet. Sen var den nöjd och lommade iväg.

Den andra Björnen då, undrar någon kanske. Det var så att min man helt plötsligt förvandlades. Hur det gick till vet jag inte, och det är inte det viktiga heller. Det viktiga är vad han förvandlades till. Han blev Björn Gustafsson och jag var så jävla kär. Vi var på något tivoli och var så där galet nykära och åt sockervadd och liksom skuttade fram där vi gick hand i hand i solskenet och allt var superromantiskt.

Den första björndrömmen stör inte min tankevärld särdeles, jag är ju livrädd för björnar och då är det ju inte konstigt att jag stöter på dem i drömmen. Men den andra Björn…

Jag hör till den skalan som tycker att Björn är otroligt rolig, fyndig, charmig och allt det där. Men steget därifrån till att jag skulle börja tapetsera med Björn-bilder och börja stalka honom är ganska långt. Jag har heller inga som helst planer på att byta ut min man som är världens bästa. Och även om så vore så skulle jag ju inte välja en pojkvasker som hela Sveriges fjortisarmé skulle ge sin högra arm för (för VAR skulle jag placera alla dessa armar? Jag har inte ens plats för mina plastburkar).

Nä, det måste nog vara så att jag kanske läser Björns vän Sorans beroendeframkallande blogg allt för ofta. Han skriver ju en rad eller två om Björn ibland. Eller vänta… jag kanske någonstans där i mitt undermedvetna önskar att min man hade lite humor. Där har vi det!

onsdag 10 september 2008

Men lägg av!

Du som har tillbringat de senaste kvällarna med att drämma till mig i huvudet med en gummiklubba: sluta med det!

Jag är så trött. Så vansinnigt trött. Igår började jag längta efter att gå och lägga mig redan vid 19-tiden. Det är ju helt galet.

Nåja, imorgon blir det helg och på fredag alt. lördag ska jag sova så tills jag vaknar av mig själv. Det borde göra susen, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.

måndag 8 september 2008

Are you lonesome tonight?

Jotack lite... Min man roar sig kungligt i hufvudstaden och här sitter jag i min ensamhet och roar mig drottligt med min vän kusinfrun via msn. Vi har avhandlat allt från skolnedläggningar till potatisodling. Från vaskande präster till revolution.

I övrigt har dagen idag varit en bra dag, men nu har jag pratat i telefonen så att halsen svider (okej då, jag följde inte logoped-Marias krav till punkt och pricka - den här gången heller). Jag känner att den här ensamma kvällen håller på att vara till ända. Vi sätter punkt här


.

fredag 5 september 2008

I denna arla morgonstund

sitter jag här och är lite smått chockad över att jag vaknade före väckarklockan. Det var inte igår det hände kan jag meddela. Jag kommer inte ens ihåg senast det hände. Känns rätt bra i alla fall.

Varför väckarklocka på en fredag, en ledig dag, kan man fråga sig. Jo, jag ska nämligen till min fina tandhygienist och så fort hon är färdig med mig ska jag ta den gröna sköna och hämta upp min A och åka till vackerstan och äta lunch och gå i lite affärer. Det ska bli kul.

Jag är fortfarande lite sur på den där sprätten i idoljuryn som skällde ut tjejen som kom i keps. "Asså, man kommer inte till en audition i keps!"
Varför sa han inte det åt Will Smith-killen också? Och varför fick inte En bonde i vår by-killen höra "Asså man kommer inte till en audition i bondeutstyrsel?". Varför var det bara viktigt att påpeka kepsen då det var en tjej i militärkeps som satt och spelade gitarr och sjöng fagert?
Tur som tusan att hon gick vidare ändå!

söndag 31 augusti 2008

Kräftgång och brustna illusioner

Kanske en lite väl dramatisk rubrik för ett inte så dramatiskt inlägg.

Igår var det kräftskiva, med allt som det innebär. Detta allt inmundigades främst av mig och ljuva K. Mina två pavor och K's cider gick med förenade krafter åt som smör i solsken. Idag är första gången på väldigt länge som jag lider sviter från dagen innan. Därav kräftgången.

De brustna illusionerna står min f.d husguru Malin Wollin för. Jag tycker helt enkelt inte om det hon skriver längre, och tänker således inte rekommendera henne i min blogg som fabulös. Jag hoppas verkligen att det är alla hennes gravidhormoner som gör henne så elak och puckad, och att hon efter bejbisens ankomst återgår till sitt forna roliga jag. Det hon skriver nu är ingenting annat än trettioårskrisigt och fjortisytligt elakt.

Ni andra som finns kvar på min länklista här till höger är dock mer fabulösa än någonsin.

fredag 29 augusti 2008

Back in the USSR

Min kära ryska balalajka - dock vackrare i verkligheten än återskapad i paint.

Ikväll gjorde jag slag i saken. Jag letade fram stämpipan och gick ut i förrådet och hämtade in balalajkan.

Balalajkan inhandlades i Apatity Ryssland, i september 1995. Den kostade 42 kronor. Jag har dock aldrig någonsin kunnat spela på den, och enda gången den fick lite kärlek var då min bror och Lidde skulle bilda ett band (med ett väldigt vackert namn, tyvärr kommer jag inte ihåg det nu). Då skulle någon av dem spela "ryss-gura".

Nu har jag alltså stämt alla tre strängar, och hittat en online-balalajka-skola på engelska. Jag plinkar och plinkar och har lärt mig fyra ackord hittills. Första låten på balalajka blev "Breaking up is hard to do" (första på gitarr blev Round here med Counting crows, på den tiden det begav sig).

Här sitter jag alltså och spelar Breaking up is hard to do om och om igen för att nöta in de fyra ackorden. Jag är rädd att jag snart får en skilsmässoansökan inkastad i mitt rum.

söndag 24 augusti 2008

Lugnet innan stormen

Imorgon kommer barnen, och deras föräldrar. Som jag längtar! Det ska bli så roligt att få träffa allihop igen, även fast jag gärna hade hållit kvar de som blir fyror i år (och deras föräldrar), men jag får ju träffa barnen på rasterna i alla fall.

Inatt har jag sovit elva timmar. ELVA TIMMAR! När hände det senast? Jag såg verkligen fram emot lördagskvällen då jag tänkt boa ner mig i soffan och se någon film bara för att det var så länge sedan. Då klockan var 20.30 kändes det helt ohållbart och jag fick helt enkelt strunta i filmen och tänkte då istället lägga mig och läsa efter duschen. Jag orkade läsa några sidor, men 21.15 släckte jag lampan. Sedan slog jag inte upp mina gröna förrän klockan 8.30 imorse. Det måste ju vara något fel...

Appropå att vara någonting fel, jag kan behöva hjälp av doktor ordsallad här. Jag har fastnat i någon slags Queen-mani. I fredags kom jag att tänka på en av deras fantastiska sånger, och letade upp den på youtube. Bara idag har jag hört den säkert 25 gånger, och jag får gåshud över hela kroppen och grinar halvt ihjäl mig varje gång jag hör den. Finns det fortfarande hopp för mig? Är absurdt stort sömnbehov månne en biverkning av Queen-manin? Eller är det tvärtom? Och det här fiskbehovet. Jag har ätit både surströmming och gravad lax idag. What's the story morning glory? Är jag pigg imorgon då väckaren ringer klockan 5.45 så är det jag som ringer vårdcentralen!

fredag 22 augusti 2008

Följer nebulosan

Jag vet att det inte var så längesen sist, men jag är ju helt torsk på sånt här.

1. Hur gammal är du om fem år?

33 år

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Min man, min brudtärna och hennes familj.

3. Hur lång är du?
175 cm

4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Åååh, en romantisk film med Snygg-Dermot och hon som spelar Grace i Will&Grace

5. Vem ringde du senast?
Min man

6. Vem ringde dig senast?
Mamma

7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
"Hej d ska jag fixa... Jag måste bara föra över de från kameran till min dator jag ska göra d så fort som möjligt :)... D e inte så många bra kort men du kanske kan använda några...kram"

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Ringa

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
De var gifta tills min pappa dog.

10. När såg du senast din mamma?
Hmmm... Söndag för två veckor sedan.

11. Vilken ögonfärg har du?
Gröna

12. När vaknade du i dag?
05.45. När jag steg upp var en annan femma

13. Vilken är din favoritjulsång?
Det strålar en stjärna, Oh helga natt och Gläns över sjö och strand

14. Vilken är din favoritplats?
Bilen

15. Vilken plats föredrar du minst?
Akutmottagningen på Sunderby sjukhus

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Jag tror att jag är hos Fia och firar hennes 38årsdag.

17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Tanken på att bli jagad av en "fyllis".

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?
En kollegas berättelse om sin tid som au-pair hos en familj med en galen sjuåring.

19. Hur stor är din säng?
180 x 210 cm

20. Har du stationär eller bärbar dator?
Stationär

21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Utan

22. Hur många kuddar har du i sängen?
Jag har två, min man har en.

23. Hur många landskap har du bott i?
Två. Norr- och väster.

24. Vilka städer har du bott i?
Boden, Umeå och Vistträsk

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Barfota

26. Är du social?
Då jag känner mig trygg och är på humör.

27. Vilken är din favoritglass?
Isglass och sorbet.

28. Vilken är din favoritefterrätt?
Åkerbärsparfaît

29. Tycker du om kinamat?
Biff med bambuskott är väldigt gott.

30. Tycker du om kaffe?
Oh ja!

31. Vad dricker du till frukost?
Ingenting - äter gröt.

32. Sover du på någon särskild sida?
Vänster sida av sängen, på höger sida av kroppen.

33. Kan du spela poker?
Nja, jag måste alltid påminnas om reglerna.

34. Tycker du om att mysa/kela?
Jo.

35. Är du en beroendemänniska?
Jag vet inte.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Jag känner tre stycken som fyller år samma dag, varav två även är född samma år som jag.

37. Vill du ha barn?
Hemskt gärna.

38. Kan du några andra språk än svenska?
Jag behärskar engelska. Kan göra mig förstådd på franska i vissa situationer, förstår dock inte snabbt talad franska.

39. Har du någonsin åkt ambulans?
Nä *peppar peppar*

40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Havet, fast jag gillar sjöar bättre.

41. Vad spenderar du helst pengar på?
Roliga saker

42. Äger du dyrbara smycken?
De är dyrbara för mig.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Scrubs och Brothers and sisters

44. Kan du rulla med tungan?
Jamen ja.

45. Vem är den roligaste människan du känner?
Jag känner många roliga människor, men roligast saker gör toastmastern. Roligast sätt att berätta saker har A-H.

46. Sover du med gosedjur?
Verkligen inte. Har aldrig gjort.

47. Vad har du för ringsignal?
Mr Jones - Counting crows

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Något enstaka

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Om man räknar rosé-vin som rött så är det det. Annars är det en nagellacksflaska som står här på skrivbordet.

50. Flirtar du mycket?
Inte medvetet i alla fall.

51. Kan du byta olja på bilen?
Verkligen inte.

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
De har aldrig hunnit ifatt mig ;)

53. Vilken var den senaste boken du läste?
I en annan del av Bromma - Martina Haag

54. Läser du någon dagstidning?
Bara på nätet

55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Amelia

56. Dansar du i bilen?
Det händer.

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
ALLTID P3.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Stödord inför måndagen.

59. När var du i kyrkan senast?
När en av mina barndomsvänner gifte sig helgen efter oss.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?
B-G och Karin W.

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
3 nätter tror jag. Brukade bli något sånt varje sommar på pdol

tisdag 19 augusti 2008

Tack gode värld för elever!

Ett "FRÖÖÖÖKEN! Åh vad jag har saknat dig!" följt av en stor go kram kan få den allra klantigaste felbeställningen att försvinna ur sinnet.

fredag 15 augusti 2008

Repris

Vi gör som alla tv-kanaler och kör en gammal repris. En repris av något helt fantastiskt!

Bortsett från den fantastiska sammansättningen av två klassiska sånger så är ju ukulele jädrigt häftigt. Det går ju inte att förneka. Jag skriver upp det på listan över "att-lära-mig-grejer":
1) Bas
2) Fiol (alt. cello)
3) Bastuba
4) Balalajka eller mandolin
5) Ukulele

Jag känner att det självklara i att jag ska lära mig flytande franska gör att jag inte ens behöver ha det med på min lista.

Nu är sommarlovet slut. Nu skulle jag ha varit ledig hur som helst, så 2 lediga dagar, sedan bär det av. Som jag längtar!

Jag hoppas att det är björnconvent i någon annan skog än vår skog i helgen. Jag ska nämligen dit och plocka blåbär, och är hemskt osugen på att råka störa dem. Men bäret för kvällen är hallon.
Enligt rapporterna från min hallonbuskskorrespondent ska de nu vara väldigt röda, stora och ropa på mig. Bäst jag beger mig!

onsdag 13 augusti 2008

Nedräkning pågår

Nu är det bara några dagar kvar tills det är dags att bege sig mot jobbet på morgnarna igen.

Både igår och idag har väckaren ringt kl 05.45. Jag har vaknat, men legat kvar och lyssnat på Olle och Martina (med hjälp av denna ledtråd kan ni räkna ut att jag legat kvar ett bra tag, eftersom morgonpasset inte börjar förrän kl 6). Men jag har vaknat i alla fall!

Idag skulle jag upp tidigt eftersom jag skulle till min übertrevliga tandhygienist, men när jag precis stod och panikborstade tänderna så ringde receptionisten och berättade att tandhygienisten är sjuk idag. Så... jag beger mig till vackerstan redan nu.

lördag 9 augusti 2008

Tre steg framåt och ett steg tillbaka

Här kommer ytterligare en uppdatering om min "Operation VTD" (vända tillbaka dygnet).

Det gick så himla bra i veckan. Både onsdag, torsdag och fredag skuttade jag ur sängen klockan 7 då Mick Jagger började sjunga Paint it black. Det var härligt att ha så mycket tid kvar av dagen då man steg upp. Något annat som var mycket härligt var att vara trött då man gick och la sig. Hela det här sommarlovet har jag sovit som en bakdel, och allt detta för att jag hade kunnat vara vaken hur länge som helst - kändes det som. Nu har jag varit trött och somnat så fort jag lagt huvudet på kudden. Ljuvligt!

Men det här steget tillbaka då... Jo, idag hade jag ställt min vanliga väckarklocka och väcks då av ljuva P3 istället för Mick. Jag vaknade, somnade om, vaknade, somnade om. När jag tyckte att jag hade legat och "dragit mig" nog och kände att det nog började vara dags att stiga upp var klockan 10. Tusan.

Så ikväll är vi kanske tillbaka på ruta ett igen, vi får se.

Nu börjar jag faktiskt längta lite efter barnen på skolan. Jag längtar efter min kateder och efter kaffe-i-solen med kollegorna. Det ska bli roligt! Även fast jag vet att jag kommer att vara helt knäckt näst-nästa vecka, och knappt kontaktbar så ska det bli himla kul.

Idag är det sol här över norrbotten, och enligt norska väderprognoserna (de bästa) så är det den enda sol vi kommer att få de närmsta 10 dagarna. Det gäller att passa på. Jag funderar på att ta med mig kaffekoppen och Emma Hamberg alt. Martina Haag ut på gräsmattan. Vad säger ni? Möts vi där?

tisdag 5 augusti 2008

Det absolut värsta med ledighet



är ju att försöka vända tillbaka dygnet som man så lättvindigt har kastat om prioriteringstimmarna på. Här är jag vaken hela halva nätterna, och sover till 9-10. Det fungerar inte. Om några dagar kommer väckaren att så brutalt piska mig till livs kl 05.45. Det kommer aldrig någonsin sluta väl ifall jag fortsätter vara uppe till klockan 2.

Idag mjukstartar vi med klockan 8, för att avancera oss bakåt till okristliga 05.45 innan början av nästa veckas slut.

För att försöka hålla mitt oh so trötta mood i tukt idag så åker jag till vackerstan.

PS. Jag förstår inte hur man som hyfsat normalt funtad människa kan fastna framför en varulvsfilm kl 0.30 och ligga och se den fram till klockan 2. Speciellt inte om man avskyr varulvsfilmer... Det kommer inte att upprepas. DS.

fredag 1 augusti 2008

Vad hade TT i fysik?

"Störst chans att se förmörkelsen finns i norra delen av landet. I Luleå kommer 69 procent av solskivan att vara täckt av månens skugga, i Stockholm 51 procent och i Lund bara 39 procent."
Citatet är hämtat från en artikel i Aftonbladet.

Jag hade ingen femma i fysik, men min fyra innefattar en del kunskaper om solförmörkelser, och jag tror bestämt att TT har fått en del om bakfoten.

Det är solen som lyser, inte jorden. Alltså är det jorden som hamnar i månens skugga. Solskivan kommer att "täckas" av självaste månen då den passerar.

torsdag 31 juli 2008

Utmaningen orsakade kli i fingrarna

så jag måste nog fortsätta lite. Idag har jag varit på en tripp till vackerstan. Jag har hunnit med tre besök.
1) Spontanbesök hos gammal (höhö) och kär kollega.
2) Snabbvisit hos urmodern.
3) Paraplyöverlämning och pratfika hos A-H.

Alla tre var mycket trevliga, och det var så längesedan jag träffade både nr 1 och 3 så jag var glad i hjärtat när jag begav mig hemåt igen. Av A-H fick jag och min man (det känns fortfarande helt galet att skriva/säga det) en väldigt fin bröllopspresent som nog var en av de presenter vi fått med mest tanke bakom. Det är så konstigt för vi träffas sällan och efter varje gång vi har setts så kan jag inte förstå varför vi inte ses oftare. Det är verkligen märkligt för jag tycker mycket om hennes sällskap.

På väg från henne körde jag en ny väg. Den är enbart ny i den bemärkelsen att jag aldrig färdats på den förut. Det var en mycket söt och fin liten väg med fantastiskt vacker omgivning. Jag gillar såna vägar - autobahn är inget för mig.

Jag antar utmaningen

Jag hakar på Mats Strandbergs utmaning. (Mest för att ha någonting att skriva, då jag för tillfället tycker att jag inte har så mycket att tillföra min blogg)

1) Vad åt du till frukost?
Två skivor lantgoda med hamburgerkött och ett glas vatten (både mjölk och juice var slut)

2) Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv. Obs! Bara du själv får figurera på bilden.
Det är inte aktuellt.

3) Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
A-H

4) Vilken färg har din dator? Alltså skalet...
Svart

5) När var du arg senast?
Jag blir väldigt sällan arg. Irriterad var jag för ca en halvtimme sedan då jag skickade iväg ett mail till en offentlig person som skrivit något urbota korkat på sin blogg. Samma sak hände för någon dag sedan - fast med en annan bloggande offentlig person. Jag har blivit en riktig bitterfitta.

6) Ditt bästa minne från skoltiden?
Allt från lågstadiet, och det mesta från gymnasiet.

7) Ditt sämsta minne från skoltiden?
Högstadiet var ingen storhetsperiod tycker jag.

8) Yoga eller löpning?
Jag skulle hellre yoga 5 timmar om dagen än att löpa 5 minuter i veckan. Löpning kan vara det tråkigaste jag vet.

9) Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?
Oxfilé provencale

10) Vilka tidningar läser du regelbundet?
Amelia och Lärarnas

11) Favoritkaraktär i deckare? Böcker, teve eller film...your choice.
Martin Becks granne och Lisbeth Salander.

12) Teveprogram du aldrig missar? Och om du gör det så ser du till att spela in eller kollar reprisen.
Brothers and sisters och Lost.

13) Vem är du avundsjuk på? Eller vilka.
Olika personer för olika saker. Det finns ingen jag skulle vilja byta med rakt av.

14) Din bästa revansch?
Jag vet inte. Jag är inte så hämndlysten av mig.

15) Din bästa chef ever respektive din sämsta?
Jag hoppas verkligen att jag aldrig mer kommer att ha så dålig chef som de två rektorer jag hade under mitt första år som lärare. Den bästa chefen hade jag under två månader förra våren.

16) Mat som du aldrig någonsin kommer att äta?
Jag är uppfostrad som så att man måste smaka för att ha rätt att ha en åsikt, men detta till trots så t-r-o-r jag inte att jag skulle äta testiklar, hjärna, mage eller hundkött. Fast det sa jag i och för sig om grodlår också, och det var jättegott.

17) Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Just nu, den offentliga person som jag irriterade mig över (se fråga 5). Men eftersom det inte skulle bli något trevligt möte så skulle jag hellre välja Mikael Persbrandt eller Adam Duritz.

18) Kaffe eller te?
Kaffe

19) Skostorlek?
41-42 (och NEJ, det kan inte vara lätt för mig att hitta skor på damavdelningen)

20) Hur ofta är du på IKEA?
En gång per år typ.

21) Om du hade fem miljoner över....vad skulle du då köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...
Betala av våra lån, borra bergvärme, bygga nytt kök, köpa stuga med strandtomt vid havet och en bil med klimatanläggning.

Hipp hipp hurra

Grattis på ettårsdagen i efterskott bloggen. Jag kan inte förstå att jag missade det. Eller ja, jag vet ju att jag är helt dygnsvild och inte har en susning om vilken vecka, veckodag eller datum det är. (Det började 3 dagar efter sommarlovets start, och kommer att hålla i sig minst 3 dagar in på terminen).

Annars flyter sommaren på rätt bra här. Saker blir gjorda. Fler saker blir ogjorda. Jag börjar dock redan få lite ångest inför att börja jobba, men i nästa andetag så längtar jag. Nåja, 2,5 veckas ljuv ledighet kvar. Nu - mot vackerstan!

fredag 25 juli 2008

I take it back

För ca åtta år sedan såg jag The Ark uppträda för första gången, i en sporthall. De var förband till Kent och de hade inte ens släppt "It takes a fool to remain sane" som sin förstasingel ens. Sångaren var iklädd glansiga tights och ett svart spaghetti-linne med en svart och silverglittrig bolero över axlarna. Till detta hade han såna där "jag har trampat ihjäl några afghanhundar stövlar". Han hade en minst sagt märklig stil. Och så öppnade han munnen och började sjunga.

Sedan den dagen har jag hävdat att Ola Salo är sveriges bästa sångare. Han har en fantastisk röstteknik och får verkligen ut hela sin röst då han sjunger.

I take it back!

Nu hävdar jag att Oskar Humlebo (Motoboy) är sveriges I SÄRKLASS bäste sångare. Det var alltså honom jag var på festival och såg ikväll. Bortsett från Counting crows (som har ockuperat min själ och mitt hjärta på livstid) så är det lätt det bästa jag hört. Han har en sån grym röst och det bredaste register jag fått uppleva. Dessutom så är han ännu bättre live än på skiva. Sånt är värt ett nobelpris - i min bok.

Så, Ola Salo din palindrom. Jag är ledsen, men du har halkat ner ett steg.

torsdag 24 juli 2008

Same same but different

Ikväll ska jag på festival. Samma festival där jag spenderade en långweekend varje sommar mellan åren 98 och 01.

På den tiden packade man in ett tält, några sovsäckar, toalettpapper, en stereo, något att dricka och en kylbag fylld av baguetter, potatissallad, Mamma scans (gud ska veta att de köttbullarna fått många smeknamn under dessa helger, inget rumsrent dock) och minst ett paket Glockengold Multivitaminsdryck. Sen slängde man ner badkläder, necessär, plånbok, kamera, mobil, underkläder, ett rent ombyte och några skivor i ryggsäcken. Sedan trängde man ihop sig 5 stycken i någon liten bil och så begav man sig. Mot playan.

Väl där ser man till att få den bästa platsen (den hade vi varje år mellan 98 och 01), "råka" ta ner skyltarna om camping förbjuden och sen är det bara att slå upp tältet. Sedan hade man två dilemman: "Ska man in på området, eller bara hänga på campingen?" och "Vem kan vi ringa och be köpa batterier?" (4 gånger av 4 glömde vi att köpa batterier).

Sen kan det även hända att man får sådana dilemman såsom "operation leta stulen ryggsäck" eller "operation polisstation för att hämta stulen mobiltelefon". Ingen av dessa operationer var särskilt trevliga, men något man får förvänta sig då man tältar.

En gång råkade vi ut för ganska roliga tjuvar. De snodde 2 av våra plaststolar, men lämnade kvar en oöppnad burk med hårgelé. Vi gjorde mer roligt med den än med våra 2 plaststolar.

Det har hänt så mycket roligt under dessa festivaler... Bland mycket annat lyckades jag och vännen L få 10 duschande tjejer (och de ca 20 som stod i kö för att få duscha) att stämma upp i allsång till Des'rees "Life". Det var ljuvligt då det är en så fantastisk akustik i duschrum. Vi har även genom att sjunga för campingfolket tjänat ihop 27 kronor, de 2 tidigare nämnda plaststolarna, varsin öl och 4 cigaretter i en tiggarhatt. (Vår repertoar var aningen begränsad då vi bara kunde Father and son och Hooked on a feeling).

Nåja, ikväll kommer jag att packa med mig: mitt körkort och någon hundralapp. Jag skippar tält, fylla, tjuvar, hårgelé och batterier (medvetet val denna gång). Jag har blivit gammal.

Enda skälet till att jag åker dit är den rekommenderade mannen här till höger, fjärde från toppen.

torsdag 17 juli 2008

Nu är det dags

Det är dags att ta på sig sorgedräkt.
Det är dags att hissa flaggan, men bara halvvägs.
Det är dags att sprätta en gravöl.
Det är dags att utlysa världssorg.
Det är dags att plocka fram näsdukarna.
Det är dags för en tyst minut.
Det är dags att ta farväl.
Om ni inte förstår varför är det dags att läsa det här.

söndag 13 juli 2008

två bröllop och ingen begravning

Gårdagen spenderades i en vacker kyrka samt i en festlokal. Det var alltså dags för bröllop igen. Vännerna var vackra och fullkomligt strålade, och vi i bänkraderna grät. En mycket trevlig fest och kväll, om än man får sota lite för det idag...

torsdag 10 juli 2008

Så var det dags då

Här kommer det, mitt första inlägg som fru. Jag har dragit mig lite för att skriva, utan att egentligen veta varför. De flesta som läser min blogg var på vårt bröllop, och ni vet ju ändå hur fantastiskt det var, och hur roligt vi hade. Det känns liksom förmätet att sitta och skriva om det. Så vi lämnar det där, kanske återkommer jag i ämnet - kanske inte: Jag är gift och vårt bröllop var det roligaste jag varit på.

Det känns som att jag nu kan pusta ut och vara ledig "på riktigt", och det tänker jag bannemig vara också. Vi ska på bröllop på lördag, det är väl det enda vi har inplanerat den här sommaren. Det är synd att alla som brukar komma hem redan har hunnit komma hem och fara tillbaka igen. Det är ju så himla mycket sommar kvar.

Det ska bli spännande att se vad den har i sitt skafferi...

lördag 5 juli 2008

Idag smäller det

Nu ska jag alldeles strax packa ihop det sista, sätta mig i bilen och köra till vackerstan. Där kommer jag bli väl omhändertagen av mina vänner som kommer se till att jag har smink i fejan och tiara i håret. Och jag - jag ska dricka Asti. Det kommer bli en härlig dag!

Det kan kanske bli något fler fröken-inlägg, om inte annat så kommer det fru-inlägg imorgon.

torsdag 3 juli 2008

Tidernas fight

Jag har tidernas fight i min mun. Jag riktigt känner hur kåvepeninet står där och hindrar the evil bakterierna från att bygga upp sina cellväggar och fortsätta sin anstormning av min mun.

Jag kan faktiskt känna att kåvepeninet under natten har lyckats skapa bakterieghetton i min mun. Igår gjorde allt ont, hela munnen var som en enda stor öm slemhinna. Idag har denna ömhet gått över till pure ont och är decimerat till vissa små områden.

Ibland blir jag less på att känna denna fight, då tar jag en värktablett. Då går fighten mig omärkt förbi (as if!).

onsdag 2 juli 2008

Jahaja

då äter man en hästkur penicillin då... Direkt jag skrivit det förra inlägget så somnade jag, tryggt vaggad av bedövningens ljuva armar. Efter tre timmar vaknade jag av att bedövningen släppte och det gjorde ooont. Så ont att jag inte kunde göra annat än att gråta.

Såna gånger är det särskilt bra att han en käre M. Han ringde tillbaka till tandläkaren och fixade så att tandläkaren ringde in ett recept penicillin åt mig, sen hämtade han "bra grejer" (starka värktabletter) hos sin mamma. Så nu, en brustablett, en bilresa och ett apoteksbesök senare kan jag prata igen.

Tillfället för infekterad visdomstand kunde faktiskt inte på något sätt komma olägligare. Bortsett från den långt i från lilla detalj att jag gifter mig om några dagar, så skulle ju kusin och kusinfru komma hit ikväll och grilla go'fisk och dricka vin. Jag kan ju varken äta eller dricka vin. Så vi sparar till måndag/tisdag och ser hur det ser ut då.

Det är ju bara att konstatera att min penicillinförbannelse fortfarande hänger över mig. Jag har ätit penicillin på min 18-årsdag, min 20-årsdag, 1 klassresa, 1 utlandsresa, 2 julaftnar, 1 Valborgsmässoafton, min student, 2 nyårsaftnar och 1 midsommarafton. Nu kan jag lägga mitt bröllop till listan också. Bara 1,5 år kvar tills jag fyller 30, undrar vad min kropp tänker hitta på då...

Å du ljuva värld

Hela min vänstra sida av underkäken är bedövad. SÅ bedövad. Jag bryr mig inte om vad han har gjort. Jag bryr mig inte vad det är han har sprutat in i mitt tandkött. Jag bryr mig inte om vad det kostade. Jag är bedövad.

Jag känner mig som Lina

pigan i Lönneberga ni vet. Det känns som att jag är lika svullen om kinderna som hon är då hon har tandvärk.

Jag har sovit sammanlagt 4 timmar inatt, och det har inte varit sammanhängande. Jag har aldrig någonsin haft så här ont i munnen. Jag har legat i sängen och fantiserat om att tanden försvinner. Till och med Tom Hanks tillvägagångssätt i Cast away känns välkommet bara det onda ger med sig.

Klockan 6.46 gav jag upp, då steg jag upp och satte mig vid telefonen och väntade. Klockan 7 ringde jag och jag har fått tid 9.20. Jag hoppas att någon tandläkare har sin skridsko vässad. Jag är redo.

tisdag 1 juli 2008

Dagens bästa nyhet

eller ja, kanske inte dagens men åtminstone 13:e majs bästa nyhet hittar ni här.

Annars har dagen inte kommit med så många goda nyheter... ännu! Den enda nyheten är väl att min visdomstand har fått för sig att växa lite nu inför bröllopet, så jag är helt svullen i munnen och har hittills inte kunnat äta något idag. Jag kör småbarns-tricket och hoppas att det funkar!

Sen hoppas jag även att min rygg slutar försöka gå av så att jag tar mig upp från knäfallandet vid altarringen!

lördag 28 juni 2008

Två hippa hippor

Som jag tidigare har nämnt så börjar det ju dra ihop sig. Snart är jag fru, och det är bara så galet! Sen finns det ju vissa saker som kan hända om man har kompisar som tycker att det är värt att firas - möhippa!


I onsdags fick jag veta att jag skulle stå redo kl 16.30 med stövlar, sovsäck, ägg och tandborste packat i en väska. Klockan blev 16.30 i torsdags och då dök tjejmiddagsgänget upp. På med fotbollshandskar, prinsesskrona och snabbt svepa en cider. In i bilen och iväg. De fick mig att under 40 minuter tro att jag skulle forsränna (en av mina fasor då båtar inte på något vis hör till mina favoritfärdsätt) fast så var inte fallet. Kvällen spenderades på ett litet värdshus, efter stängingsdags och vi åt god mat och konverserade. Jag och käre M fick en jättefin gästbok till bröllopet som dessa tjejer redan hade börjat skriva sina hälsningar i.


Igår, fredag, var det dags igen. Vid 18.30-tiden trodde jag att jag skulle på restaurang och äta middag med några kompisar - but no! När jag precis lämnat bilen hos urmodern så svänger tärnan in med sin bil och säger "Hoppa in, nu är du i våra händer resten av kvällen". Under bilfärden får jag inte se någonting, utan åker i blindo.


När vi väl kommer fram dit vi ska så hör jag stadens (och öltältens) brus, men känner gräs under mina fötter. Mina 2 vänner leder mig fram och när de tar av mig halsduken så visar det sig att de har tagit mig till vårt "fjortisställe".


Där har vi haft mången picknick under åren, men ingen så fin som den igår. De hade dukat upp med massor av vackra sallader, grillad kyckling, baguetter, chips, vin, öl och så bubbel i glasen såklart. Runt bordet stod 6 andra av mina vänner och min ena bror. Åh det var så fint!

Efter mat och vin så var det dags för kubb med nubb, och det kändes som att vilken kubb de än slog ner så var det jag som skulle dricka nubbe (fast jag vet att vi var många vid flaskan - så det var kanske bara som det kändes).

Efter kaffet så bar det sen iväg igen, på danskväll. Där fick jag först stå utanför själva danslokalen och provdansa foxtrot med en riktig dansbandsfanatiker (även känd som min guddotters gudfar). Folket samlades runt oss och mina vänner skrattade så de nästan låg dubbelvikta. När vi var färdiga där, tänkte jag att " det här var ju inte så farligt, det kan jag bjuda på", men det var ju innan vi gick in. Väl inne fick jag dansa runt bland alla andra 60-taggare och trängas och svettas bland hawaii-skjortor och kortkorta kjolar - jag höll hårt i min kavaljer kan jag meddela. 2 låtar och många skratt (och trampade tår) senare hade jag klarat mitt uppdrag. Då bar det av mot öltälten och sedan spenderades resten av kvällen där minglandes. Alldeles fantastiskt och en så himla rolig kväll!


Yours truly och foxtrotkungen - in action!

torsdag 26 juni 2008

Nu börjar det dra ihop sig

Det är väl bara att erkänna och kapitulera: fr.o.m. 16.30 idag, då jag ska stå redo med diverse skumma saker nerpackade, så kommer jag inte att ha så mycket att säga till om.

Jag känner på mig att det här kan bli en av de tuffare helgerna någonsin. Jag är 28, och too old for this shit.

lördag 21 juni 2008

En hel del flödande

Fiaskot uteblev, precis som förväntat. Det går liksom inte att misslyckas med ett så lysande koncept. Det enda som la lite sordi på stämningen till en början var det ihållande regnet under sill-lunchen. När de första nubbarna hittat hem så sken solen igen och stannade med oss under resten av kvällen.

Sill och grill var menyn för aftonen. Sillen till lunch och grillen till middag. Det grillades hejvilt kan jag meddela och entrecôte, kyckling, revbensspjäll, musslor, halloumi, paprika och majs trängdes på gallret.

Vinet flödade. Ölen flödade. Spriten flödade. Älven flödade.

Det här är en dag för återhämtning. Imorgon ska vi till prästen.

fredag 20 juni 2008

Glad midsommar?

Midsommarafton är, tillsammans med nyårsafton, den dag som brukar ha allra störst fiasko-potential. (nuförtiden är nyårsafton ingenting att oroa sig över, den blir ALLTID trevlig).

Då jag tänker tillbaka på de midsomrar jag firat så kan jag inte riktigt komma ihåg någon rolig. Vad vi gjorde då vi var små kommer jag inte ens ihåg. Vet att vi firat någon på Gammlia i Umeå, och att jag inte kunde gå på styltor samt att mormor gjorde sockerkaka på mitt ägg som skulle bli en kyckling.

Fast 2 midsommaraftnar lyser som stjärnor på himlen. Den första var för 10 år sedan då jag och mina bästa tjejkompisar tillsammans med 2 pojkvänner (till 2 av mina kompisar, lugna ner er!) blev skjutsade till en liten härlig fisketjärn mitt i skogen och var där och tältade, badade, drack öl och grillade i solskenet hela dygnet runt. Det var riktigt ljuvligt.

För två år sedan blev jag några gram guld tyngre då vi förlovade oss i hemlighet på självaste midsommarafton.

Förutom dessa, en himla massa fiaskon.

Idag tar vi dock nya tag, och jag uppskattar fiaskorisken som... hmm... 0,5 på en 10-gradig skala. Det kommer bli kul!

onsdag 18 juni 2008

Fyra pajer och en pajas

Denna dag började ljuvligt med kärt och efterlängtat finfrämmande i form av tärnan och hennes små ljuvlisar E och A. Många ämnen avhandlades över lunch, rabarberpaj och några kaffekoppar. Lika trevligt som alltid.

Middagen var trevlig likaså. Middag med tjejgänget och denna kväll med norrlandstema. Jättegod lax till varmrätt och underbar svartvinbär- och hjortronpaj till efterrätt.

Sedan är det ju trist att 2 av 3 lag är bättre än Sverige i fotboll, speciellt då det är EM. T.o.m. jag, som i vanliga fall är extreeeemt ointresserad av fotboll hade högre förväntningar.

Appropå trist så ska jag imorgon avsluta min tandhygienist-behandling för den här gången. I måndags låg jag där i stolen i 2x1 timme (uppdelat då man inte kan bedöva båda sidorna av underkäken samtidigt), och imorgon är det alltså dags för en till. Man kan välja att läsa det där som att jag tycker det är trist att det är sista gången, men om man väljer rätt så väljer man att läsa det som att jag tycker det är trist att gå till tandläkaren/tandhygienisten. Tandhygienisten i sig är jättehyvens, så vi har haft två mycket trevliga timmar tillsammans - om jag bara kunnat bortse från vad hon håller på med med händerna instuckna i min gap och att jag dessutom måste betala för hennes umgänge. Hon är inte billig min tandhygienist.

Och så avslutar jag med att uttrycka min frustration över den här arvstvisten som Stieg Larsson lämnade bakom sig. Nog är det väl gud förbenat att pengar alltid ska ta fram det vidrigaste i människor?! Låt stackersEva (som vet hur det var ämnat att fortsätta och sedan sluta) skriva färdigt den fjärde boken så jag får njuta av en enda bok till, och därmed pasta!

söndag 15 juni 2008

Några små ps.

Ibland får man sätta sig på sina händer så man inte gör något mindre genomtänkt.

Kära L, jag ska ta tag i mitt uppdrag nu. Du kan nog räkna med resultat i din inkorg under kvällen, senast under morgondagen. Håll utkik!

Och så måste jag få ur mig lite frustrationer: Kära knarkare: jag tycker synd om er som människor och föraktar era narkomaniska handlingar!

Jag - en norrländska med superkrafter

Nu har årets epidemi kommit. Nu är de här. Norrlands motsvarighet till Gotlands stockholmare och Varbergarnas boråsare. De vidriga blodtörstande asen. Jag talar naturligtvis om myggen.

Mygg är irriterande. Mygg gör ont. Mygg kan förstöra vilken trevlig sommarkväll som helst.

För vissa kan mygg vara mer än bara irriterande. Myggbetten blir stora blaffor som är illröda och kliar, och någon hejd på eländet finns inte. En bekant visade för två veckor sen upp sina ben, och berättade att hon varit ute och grillat på lördagskvällen. På ena benet hade hon 83 myggbett, och på det andra hade hon slutat räkna vid 40. Det är här min superkraft kommer in i bilden.

Visst hade jag kanske hellre kunnat flyga, eller haft magiskt hår, men jag känner att med tanke på vart jag är bosatt så är min superkraft ganska så lämplig: Jag får inga myggbett. Har aldrig fått, kommer mest troligt aldrig att få.

Men de är ju ändå där och gör illa mig - de asen, så det är bara dagen efter jag kan vara glad och tacksam över min superkraft.

söndag 8 juni 2008

Man vet att man börjar bli gammal

...då det inte längre är charmigt att tränga ihop sig så många som det bara går i en buss. Så många att vissa måste sitta i mittgången/stå i dryga 7 mil.

... när man irriterar halvt ihjäl sig på 19-20åringar som är packade och förlorat förmågan att prata i normal samtalston.

... då man tycker det är beklämmande (inte bara osmakligt) då en full kille sitter och rattar sin flickväns bröst helt ogenerat då hon sitter och pratar med sina kompisar.

... när man inte kan se tjusningen med att sjunga "En busschaufför" 10 gånger så högt man kan.

... då man tycker att ett kiss/rökstopp är fullkomligt onödigt.

... när man blir kallad "40+are" av en full och arg 20åring.

fredag 6 juni 2008

Välkommen

Äntligen börjar mina själsfränder hitta hit. Det tog lite längre tid än vad jag hade väntat mig. Igår var det en Beatlestörstande frände som hittade hit genom att söka: "Nanana naa naa naa Nanana naa naa naa".

Till dig vill jag bara säga: Du är välkommen, jag har väntat länge på dig!

(Jag förstår naturligtvis att det var Beatles du var ute efter, och inte North American Arms (vilket jag f.ö. tycker låter som en mycket trevlig men bisarr hemsida. Undrar om det finns North American Legs också?), National Assessment Agency, Newspaper Association in America, eller någon av de andra sidorna som kan komma upp först på listan då man använder vårt sångletarspråk.)

torsdag 5 juni 2008

Kräftfärg och kungligt besök

Äntligen ska jag försöka ta mig själv till fånga och vårda relationen till min gravt åsidosatta blogg.

Vad har hänt sedan sist? Tja, allt och inget. Jag har skickat iväg barnen på sommarlov, och det känns som förväntat lite tomt. Mestadels eftersom jag inte vet om det är jag som får hälsa dem välkomna tillbaka i höst. Jag håller tummarna. Nu är det bara 3 dagar kvar att jobba, sen blir det 9 veckors oh du ljuva ledighet (eller arbetslöshet om man ska vara riktigt petig, men eftersom jag får betalt och inte får stämpla så räknar jag det som ledighet).

Det norrbottniska vädret är verkligen något att förundras över. Förra måndagen snöade det. Idag har det varit närmare 30 grader i skuggan. Jag har suttit ute och målat vår nya grillplats med tillhörande sex bänkar hela dagen. I solen. I lä på altanen. Jag är röd som en kräfta.

Precis när jag klonkat upp locket på målarburken och doppat penseln i färgen så hör jag hur det knakar till. Då jag tittar upp ser jag att jag fått besök. Kungligt besök. Några meter från tomten stod nämligen skogens drottning och skogens prins/prinsessa och mumsade i sig några slytoppar. Det var stort taburas under större delen av förmiddagen.

Vad det stundande bröllopet anbelangar så skrider planerna framåt. 1 av 3 klänningsprovningar är gjorda. Kostymen är hos sömmerskan. Ringarna är hämtade och paraply och lull-lull är inköpt. Kära L, om du fortfarande är med mig i bloggandet så har jag inte glömt bort dig och dina bröllopsbildsefterfrågningar. Det har bara varit fullt upp nu ett tag, men jag ska fixa det åt dig någon dag. Var så säker!

onsdag 28 maj 2008

Mitt nya knep

Imorse, innan jag for till jobbet, hann jag tänka att jag var rätt less på skivorna som dräller i bilen så jag greppade första bästa och det råkade bli en greatest hits med Simon and Garfunkel. Skivan snurrade igång så fint och jag satt och sjöng med för full hals.

Några mil inåt landet upptäcker jag att det är jag och vad som ser ut att vara hela Sveriges alla hornmuppar på vägen. Då de envisades med att stå och stirra på mig och varken tutan eller varvningen funkade så beslöt jag mig för att prova något nytt. Jag hissade ner rutan på förarsidan, blippade fram låt 17 och höjde volymen. Från min bil kunde man höra detta ljuda över nejderna:



Och vet ni vad? Det funkade! Hornmupparna skingrades och lämnade mig företräde. Jag blev så glad att jag var tvungen att prova detta i varje renhjord jag passerade. Ibland sjöng jag Paul-stämman och ibland Art-stämman. Båda funkade. Jag bestämde mig för att hissa ner rutan och spela den för alla hornmuppar som kom i min väg, och det visade sig bli "Låt 17" på repeat resten av vägen.

tisdag 27 maj 2008

1908

Där har jag varit idag. Jag och barnen har varit på kulturdagar i "min" kommun idag vilket innebar bussresa för barnen - bilresa för fröken. Vi har fått lära oss om vad man kunde skapa med hjälp av naturen och vad man var tvungen att byta till sig. Vi fick även lära oss om smide, samelivet, renskötsel och lassokastning. Och givetvis fick vi smaka lite "slobben" också. Vi hade verkligen tur med vädret, och då vi återvände till 2008 så satte vi oss och fikade i solen innan det var dags att vända hemåt (eller fortsätta hemåt i mitt fall).

I helgen har jag gjort i ordning i mitt växthus, och nu har så gott som alla växter flyttat in. De är dock inte omskolade färdigt ännu, så det är uppgiften för kvällen.

söndag 25 maj 2008

Om öron kunde vomera

"Personligen tycker jag låtarna i år inte var bra. Men Europa förstår oss inte. Det är ingen idé att vara med i schlager-EM längre." Så sa Staffan Jordansson, Charlotte Perellis manager, inatt efter "fiaskot".

Personligen tycker jag också att det fanns dåliga låtar med i år, Sveriges bidrag Hero till exempel. Jag har hela Europa, bortsett från Malta, bakom mig. (Våra grannländer klarade inte ens av att "snällrösta" - så dåligt var det).

Jag håller med Staffan. Det är ingen idé att Charlotte är med i schlager-EM (eller Eurovision song contest som det faktiskt heter). Det är heller ingen idé att Carola är med, eller något annat av våra "säkra" kort. För let's face it: i Europa är de lika säkra som en japansk hoppstege i poker.

I hate to say I told you so, men Charlotte Perelli var aldrig ämnad att vinna. För att vinna måste man nämligen ha en bra låt. Det kommer man aldrig att ha om man fortsätter att sträva efter en ny "Waterloo", "Diggiloo diggiley", "Fångad av en stormvind" eller "Tusen och en natt".Då var då, nu är nu.

Hur många gånger hör man inte "ja, alltså den är ju bra, men den är ingen schlager"? Det är ju bara att inse att det är inte Europa som inte förstår oss, utan vi som inte förstår Europa.
Jag tycker det är dags att gå vidare, tvångspensionera Bert Karlsson och Christer Björkman, följa efter Europa, och kanske rösta fram en BRA låt som bidrag nästa år.

torsdag 22 maj 2008

Desperate grasswidow

Nu börjar jag bli lite less på det här med gräsänkeliv. Jag sover som en bakdel, sängen blir alldeles för stor, tom och tyst samtidigt som jag är livrädd att försova mig. Jag vaknar följdaktligen flera gånger mitt i natten och kastar mig i panik mot klockan för att se hur mycket jag försovit mig. Galet. Hur tog jag mig upp på morgnarna som singel?

Jag har genomskådat mig själv den här veckan. Jag läser en hel del och jag lyssnar mycket på radio och på musik. Ibland kan jag läsa/höra en mening som bara är så klockren, och då sitter jag och upprepar den tyst för mig själv som för att lagra den. Jag tror säkert nånstans att jag håller på att samla ihop till en roman, och att det en dag bara kommer spruta perfekta meningar ur mig. Låtom mig tvivla. Jag ska faktiskt bjuda er på den vackraste meningen jag någonsin läst (Ur Barbara Kingsolver's "Pigs in heaven"): "The silence was heavier than just the abscence of talk". Fantastiskt!

Imorgon blir det vackerstan. Jag, gudbarnsmamman och MB ska åka på trädgårdssafari, vilket osökt får mig att tänka på vår förra safari. Den ska vi inte göra om.

Imorgonkväll ska jag försöka spika bröllopsmenyn tillsammans med kockarna. På lördag gör vi ett nytt försök, urmodern och jag, att ta oss över till grannlandet och sedan en repa på det blå varuhuset.

När jag sedan kommer hem hoppas jag att jag möts av ett hallå.

måndag 19 maj 2008

I rättvisans namn

så måste jag ju lägga en nostalgivideo med mitt alter-ego också.

Oh ljuvlig nostalgi



När jag var 7-8 år hade jag kunnat byta bort alla mina bokmärken, brevpapper och min suddsamling för att få vara blond och blåögd. Då hade jag fått vara Sussie där framme. Varför inte Lili tänker ni? Jo, en av mina kompisar var så obehagligt lik Lili (på riktigt) så det var aldrig något snack om den saken.

Jag, mitt bruna hår och gröna ögon fick stå bakom de två blonda vännerna och vara bakgrundsångerskan/danserskan Ankie Bagger. Gissa vem som hade sin storhetstid 1989 då Ankie släppte sitt eminenta soloalbum? Då var hopprepet mitt, och de andra två fick stå och svänga med armarna där bakom.

söndag 18 maj 2008

Kanske dags att flytta?

Här sitter jag i denna arla morgonstund. Det är ca 6 timmar sedan jag satt här sist. Jag har varit vaken i 1 timme. Jag är trött.

Idag efter frukost begav sig min käre M mot sydligare breddgrader (inte så sydliga att jag blir avundsjuk). Där ska han vara och jobba i ett helt gäng dagar.

Här hemma sitter jag och gör expressens webbtest om dialekter. Skånska har jag inte så bra koll på (jag vet att skånska kan låta väldigt olika, men jag vet inte i vilket hörn man pratar hur). Närkingskan går sådär. Umemålet går som väntat riktigt bra men det test jag drar in full pott på, och som jag tydligen verkligen behärskar såväl morfologiskt och fonologiskt som prosodiskt är... *trumvirvel* VÄRMLÄNDSKA! Så nu ska jag sätta mig och fundera. Kan det här vara ett tecken? Jag och käre M har ju faktiskt några värmländska fraser som vi använder här hemma. Är det meningen att vi ska vara värmlänningar? Kan det vara vårt kall?

torsdag 15 maj 2008

On your marks...

Min far kunde på beställning rabbla alla olympiska spel, var de hölls och vilket år. Själv kan jag, efter lite fundering, möjligtvis rabbla upp färgerna på de olympiska ringarna (jag kan ärligt säga att en stor del av mitt ”idrottsintresse” dog i och med Tord Henrikssons beslut att lägga av). Och snart är det dags igen.

Den här gången är det Kina som ska stå med öppna armar och välkomna hela världen (förutom 43 oönskade kategorier av människor, enligt Falun gongs informationscenter i USA). Det är i Kina idrottarna ska hoppa, springa, gå, kasta, simma, rida, gråta och allt vad man nu gör på ett OS. I Kina.

Let’s be honest: Kina är väl kanske inte det land som förknippas med ”öppna armar” och en välkomnande och ”alla-är-lika-mycket-värda” inställning? Bilderna från barnhemmen där de små kinesiska flickorna satt fastknutna på sina pottor sitter fastetsat i mitt minne. Där var en flicka minsann ingenting värd, de kunde lika gärna lämnas åt hunden. Och hundarnas plats i Kina ska vi ju, som ni säkert redan vet, inte ens tala om.

Ska då ett land som Kina få arrangera ett så stort propaganda-jippo som ett olympiskt spel faktiskt är? Uppmaningen till bojkott kan man läsa om så gott som dagligen.

När IOK, den internationella olympiska kommittén, utnämnde Peking till OS-värd, uttryckte man förhoppningar om att uppmärksamheten kring OS skulle bidra till en ökad press på Kina, och på så vis en förbättrad människorättssituation. Tanken i sig är ju fin. Men nu är det ju så att Amnesty i sina rapporter visar att brotten mot mänskliga rättigheter i landet blivit fler genom de metoder som används för att ”städa upp på gatorna”. I Kina finns både möjlighet att sända människor till arbetsläger för omskolning, och att tvångsomhänderta drogmissbrukare. Myndigheterna har även möjlighet att hålla människor fängslade utan rättegång. Även detta utnyttjas nu inför OS – enligt tidigare nämnda Amnestyrapport. Att hundratusentals kineser tvingas lämna sina bostäder för att lämna plats åt sportanläggningar och OS-by känns ju inte heller helt okej kan jag tycka.


Men den kinesiska regimen har bättrat sig på två områden enligt Amnesty. De dömer ut dödsstraff mindre ofta, och de kommer att låta utländska journalister rapportera mer fritt. Problemet är bara att siffrorna på antalet dödsdomar kommer från Kinas högsta domstol, och det är omöjligt att kontrollera uppgifterna då insynen i själva domstolsförfarandet är mycket bristfällig. Men låtom oss hoppas.

Det andra området är detta med rapportering. Kina har utlovat fullständig pressfrihet inför OS. Denna frihet gäller dock inte de kinesiska journalister, inhemska medier kommer fortfarande vara hårt styrd av myndigheterna.

Jag kan tycka att idrott och politik inte riktigt hör ihop, det känns inte som att det bara är Carolina Klüfts uppgift att knyta upp banden runt Kinas alla små oönskade flickors handleder. Inte bara Stefan Holms uppgift att befria alla som hålls inlåsta utan en rättvis chans att få föra sin talan. Inte bara Susanna Kallurs uppgift att se till att kinesiska journalister får skriva vad de vill. Deras uppgift är att åka till Kina och ta en massa guldmedaljer.

Vi kanske inte måste vara med på invigningen. Vi kanske inte måste tacka värdlandet för den fina miljö de skapat runt detta OS. Vi kanske inte heller måste säga något positivt om deras sätt att styra landet. Utan kanske säga att vi inte tycker att det här är okej. Det kan man tycka även om man väljer att, efter ansats och perfekt plankträff, landa i deras sand.

Jag tycker att det är lite skrämmande att vi inte har kommit på något bättre sätt att visa att det faktiskt är fel - världen accepterar det inte.

Utmaningen

Nu hoppas vi att bloggtorkan har lämnat oss för gott. Igår provade jag och kusinfrun ett nytt knep för att hantera denna inspirationsbrist – vi utmanade varandra. Jag fick två alternativ att skriva om av henne:

1.Balkanballader i Eurovision song contest
2.Ställningstagande för eller emot OS i Kina samt med förklaring varför, och inlägget ska då även innehålla en diskussion om mänskliga rättigheter

Både sport och schlager är ju något som ligger mig mycket varmt om hjärtat (mina fingertoppar kräks nästan av att måsta skriva en sådan lögn), så det var inga problem alls att välja ämne.

De alternativ som kusinfrun fick av mig var:
1. Det första är naturligtvis att reflektera över EM-truppen som presenterades igår, och naturligtvis krävs det kommentarer runt Henke Larsson och hans vara/icke vara i startelvan, samt hans velande inför detta mästerskap.
2. blir att skriva om bröderna Schulmans kändisskap och det sätt de valt att bli kända på. Även visa på likheter/skillnader bröderna emellan
Hennes val av ämne och färdiga krönika finns att läsa här.

Mitt val och min krönika kommer ni snart att få ta del av.

tisdag 13 maj 2008

Livstecken

Jag lever. Jag är bara totalt oinspirerad för tillfället. Jag vet inte om det är mina ömmande bihålor, eller om jag bara helt enkelt inte har något att tillföra. Jag ska fundera på det ett tag och sedan återkomma. Vad jag dock kan meddela är att jag är en nebulosa. Sug på den...

Jag lämnar er, for now, med Ediths fagra stämma:

söndag 4 maj 2008

Det fanns en gång en byastuga

Jag är inte helt säker på att den står kvar. Vi kan ha druckit upp den...

fredag 2 maj 2008

Låtom oss fira!

Klockan 9 idag för två år sedan satte jag mig i en silverfärgad bil. Bredvid mig satt en omtalad man, och jag var så nervös att jag höll på att börja gråta. Det enda jag kom mig för att säga var:
-Bara så att du vet så kommer jag att få tusen motorstopp för att jag är så nervös.
Mannen tittade lite slött på mig och sa:
-Jaha. Då vill jag att du gör som jag säger... Varje gång det händer - säg "shit happens".
-Shit happens?
-Ja, för det gör det, och jag kommer inte att kugga dig för några motorstopp. Då kör vi. Varsågod och ta höger här framme...

26 minuter senare står jag åter på samma parkeringsplats, om möjligt ännu mer nervös. Det där hjärnsläppet vid Torsgatan var ju inte så lysande, men det andra gick rätt hyfsat...väl?
-Det var ju inga problem det där. Nu får du krama hejdå till Mona för hädanefter får du köra själv.
-Eh va?
-Jag kommer att kryssa i godkänd här. Den här pappersbiten ska du alltid ha med dig tills du får själva körkortet. Det här stora pappret kan du slänga när du kommer hem.
-SLÄNGA? Är du galen, det ska ramas in!
-Har du inget finare att rama in?
-Jag tror att jag på något sätt älskar dig, så glad är jag.
-Okej, nu ska jag gå och hinna ta en kaffe innan nästa. Grattis och kör försiktigt!

Sen var det kramkalas med Mona den underbara, och sedan dags att ringa runt och vråla glädje i mobilen. De enda som visste något var farmor, lillebror2 och käre M, så urmodern blev ganska paff när jag ringde mitt under hennes lektion. Kosan styrde jag direkt till farmor där hennes bil stod och väntade, precis som planerat. Den bilen är för övrigt samma gröna sköna som numer för mig över stock och sten varje dag. Det är nog en av de bästa dagarna i mitt liv hittills.

Så höj nu glaset med mig och så skålar vi för Mona. Mona den underbara.
Hon är ljuvlig, fantastisk och en av de människor som hjälpt mig allra mest.

-För Mona!

En själsfrände har hittat mig!

Det är någon som har hittat till min blogg genom att söka efter "dododododo" och jag hoppas av hela mitt hjärta att det var Lucky lips hon/han var ute efter. Jag har själv säkert tio låtar som jag skulle vilja veta vad de heter men jag har inte en susning.

Den knepigaste är en utländsk låt med text på ett annat språk än engelska och franska (dvs. jag har inte en aning om vad sången handlar om), så jag kan inte skriva in en liten textfras - jag önskar att jag skulle kunna hitta den genom att fylla i "vissel vissel vissel vissel vissel vissel vissel x2 danananananana dadadananananana nananana - dananana". Detta känns lite tröstlöst att försöka googla, och mitt hopp ligger till att få höra den på radion och då få höra artistens namn.

Jag ska hålla öronen öppna, men samtidigt göra allt jag kan för att hjälpa andra:

Nanana naa naa naa Nanana naa naa naa Nanana-na-na nanaananananaaa = She loves you - The Beatles

Do do dooooooooooooooo do dodododododoooooooooo do do dooooooooooooooo do do dooooo do do do = Without you - Mariah Carrey

Dooooo dooodooo dodo do dodo do do do Dododododooo dododododo = Tyrolerhatt - Östen Warnebring

Naaana nana Naaana nananaana nananananananana na = Flickor bak i bilen - Siw Malmkvist

Dododo do do do Dododo do do do Dodo do do do dodo dododo = Oh mama - Lili & Susie

torsdag 1 maj 2008

Det här med Valborgs kan vara förvirrande

2005 var ett jobbigt Valborgs-år för eleverna på skolan där jag jobbade. Det var mycket funderingar, och vi fröknar skrattade så vi grät.

I sexornas klassrum:
Fröken U:... och så fyller ju kungen år på valborgsmässoafton.
A: Va? Gör han det varje år?
Fröken U: Hmm... A, fyller du år den 4:e juni varje år?
A: Ja. Men jag är ju inte kung.

I mitt (3-4:ornas klassrum):
Fröken M: Vad ska ni hitta på på valborgsmässoafton då?
I: Men visst är det då man har majbrasa?
Fröken M: Javisst
D: Ja just det, och så fyller kungen år!
Fröken M: Ja det gör han minsann, så det är en flaggdag.
D: Men du fröken... Fyller alla kungar år på valborgsmässoafton?

Hemma hos käre M's bror.
E (M's brorson, då 5 år): På lördag får jag äta godis, för då är det lördag och valborgsmässoafton!
Jag: Aaa, och så fyller kungen år.
E: Vem är det?
Jag: Han som bor i slottet i Stockholm med drottning Silvia.
E: Nä, jag vet inte vem han är.


Årets valborgsmässoafton förflöt mycket lugnt och stilla, men mycket trevligt. Det blev omvända planer, så vackerstan (i form av toastmaster och hans M) kom till oss i stället för tvärtom. Det blev grillad lax och delad vinflaska över lite sällskapsspel innan guitar hero plockades fram. Sedan var det rock och gul/grön/röda-pluttar för hela slanten.

måndag 28 april 2008

En gammal bekant


Det här något jag råkar ut för några gånger per dag nowadays. Så här gick det till i eftermiddags: Jag kör fridfullt längs Rättselsvägen med Freddie Mercurys fagra stämma på hög volym. På plogkarmen ser jag plötsligt ca 10 hornmuppar ligga och njuta av solen. Jag saktar in och växlar ner till ettan och kryyyypkör förbi dessa puckon. Här kan nämligen vad som helst hända.

Så vad händer? Jo, just när jag kryyyyper förbi den sista klungan hornmuppar så får två stycken spring i benen och hoppar upp framför bilen och börjar springa. Jag gillar inte tanken att stressa dem, så jag fortsätter krypköra vilket inte lugnar dem nämnbart. Det var alltså två skenande hornmuppar och jag. Till vilken nytta? Imorgon tycker jag att ni bloggläsande hornmuppar ligger kvar och solar istället. Jag kommer inte att jaga er.

söndag 27 april 2008

Titta Kusinfrun!

Vi trodde ju i vår enfald att det bara var vi, men vi glömde ju fråga Pontus Gårdinger.

"När jag jobbade som modell tänkte jag länge att jag levde i en lögn. Jag är inte det minsta photogenique och ändå lyckades jag livnära mig på det. Jag tänkte att de förr eller senare måste komma på att jag inte ser bra ut på bild."

(Att han sedan avslutar det stycket med: "Till slut gjorde de det när jobben började sina." struntar vi i tycker jag!)