Året 2008 blev ett mycket bättre år än pissets och överjävlighetens 2007.
Det blev några ljuva dagar på playa del Krokträsk, dock inte med det sedvanligt goda sällskapet. Det blev några ljuva dagar vid poolen i San Diego, några fantastiska dagar i San Fransisco och några dagar i smutsens LA. Jag förlängde också sommaren genom att åka söderut och besöka bokmässan över en helg.
Festerna var många. Sommarens varmaste dag blev en grillningens dag tillsammans med L&M. Midsommarafton firades i Rasmyran med de bästa. En hejdundrades 30årsfest i maj hann jag också med. En helt galen vin-med-wii-kväll hade vi också. Och så den stora och magnifika festen den femte juli då jag blev fru (och de två förberedande möhipporna). Juldagsfesten gick inte av för hackor den heller.
I början av året tapetserade vi vårt vardagsrum. Under hösten målade jag om köket. Sommaren förgylldes av vårt växthus prunkande prakt.
Det hände dock en enormt ledsam sak under året, något som fortfarande är lite jobbigt att tala om. Det handlar om en förlust… av något älskat. I miss you blindtarmen, kom tillbaka! Jag har hellre inflammation i dig än i stumpen!
Och så blev jag ju fru… (det tål att berättas minst två gånger för det är så underbart).
Nä, nu är det bara några skälvande minuter kvar av det här året. Jag ska gå och hälla upp trocadero i ett glas och cider i ett och skåla med min man (jag är nämligen gift serrni).
Trots att detta varit ett bra år har jag på känn att nästa kommer bli ännu bättre!
