En gammal bekant

Det här något jag råkar ut för några gånger per dag nowadays. Så här gick det till i eftermiddags: Jag kör fridfullt längs Rättselsvägen med Freddie Mercurys fagra stämma på hög volym. På plogkarmen ser jag plötsligt ca 10 hornmuppar ligga och njuta av solen. Jag saktar in och växlar ner till ettan och kryyyypkör förbi dessa puckon. Här kan nämligen vad som helst hända.

Så vad händer? Jo, just när jag kryyyyper förbi den sista klungan hornmuppar så får två stycken spring i benen och hoppar upp framför bilen och börjar springa. Jag gillar inte tanken att stressa dem, så jag fortsätter krypköra vilket inte lugnar dem nämnbart. Det var alltså två skenande hornmuppar och jag. Till vilken nytta? Imorgon tycker jag att ni bloggläsande hornmuppar ligger kvar och solar istället. Jag kommer inte att jaga er.

Titta Kusinfrun!

Vi trodde ju i vår enfald att det bara var vi, men vi glömde ju fråga Pontus Gårdinger.

"När jag jobbade som modell tänkte jag länge att jag levde i en lögn. Jag är inte det minsta photogenique och ändå lyckades jag livnära mig på det. Jag tänkte att de förr eller senare måste komma på att jag inte ser bra ut på bild."

(Att han sedan avslutar det stycket med: "Till slut gjorde de det när jobben började sina." struntar vi i tycker jag!)

En arg lapp

Det här kan vara den roligaste arga lapp jag någonsin läst. Rent grammatiskt är den en katastrof, men med humor och finess kan man uppenbarligen övervinna det mesta.

En tillfälligheternas dag?

Ett av mina absoluta favoritradioprogram genom tiderna är "Mammas nya kille" på P3. Jag har flera favoritkaraktärer i programmet, och en av dem är Mangan. Mangan är nu ute på en inre resa, varifrån man får rapporter varje vecka. Just den här veckan gällde det hans halkbanekörning.

På fredag har jag haft körkort i 2 år, jag kör då ej längre på prövotid, vilket har gjort mig en hel del nojig under den här veckan. Jag har således tänkt tillbaka på själva körkortstagandet och flera gånger skrattat åt min helt galna dag på halkbanan då min körskollärare satt och vrålade en massa galenskap i walkie-talkien åt mig.

Jag hittade igår en länk från aftonbladet till en väldigt rolig sida med arga lappar som folk satt upp lite varstans, mestadels tillägnade någon granne. Jag blev då påmind om min tid på Sturegatan i vackerstan. Där hade jag en granne som hade fest varje helg och hans val av musik var det mest smaklösa jag någonsin hört. Han hade två varianter på sitt musiklyssnande: sätta en urkass låt på repeat och bara höra den hela kvällen, eller lyssna på 30 sek. av varje låt innan han bytte till nästa låt. Båda varianterna var tämligen vidriga att vara granne till. Vad är då tillfälligheten här? Jo, han var nämligen inte bara min granne - utan även min körskollärare på halkbanan...

Idag då jag hörde reprisen av Mammas nya kille, och då återigen fick höra Mangans berättelse, så började jag tänka på min halkbanekörning och på denna granne igen. Jag gick då in och kollade på eniro om han bor kvar på sturegatan. But no... Han har flyttat till samma uppgång som jag bodde i innan jag flyttade in i lägenheten under hans på sturegatan. Hur skumt är inte det här?

Och som om inte den här halkbane/granne-grej vore nog, så spana in det här:

Om ni kollar mitt inlägg här under så kan ni se att jag i tisdags kom att tänka på en 15 år gammal låt som inte riktigt vill ge mig sinnesro. Finns det idag någon människa som lyssnar på Meat Loaf? Jag har inte hört låten på radio på evigheter, och det är helt enkelt ingen låt som är någon snackis.
Vad får jag se ska spelas ikväll på Körslaget? Jo, "I would do anything for love, but I won't do that".
Vem är det som ska spela den? Jo - min f.d elev Andréas.

Allt det här får mig osökt att tänka på filmen The Truman show... Jag tror att jag ska ta och leta reda på en båt.

Dagens fundering

Detta är egentligen något jag har funderat över i ungefär 15 år, men som blev aktuellt idag igen.

Vad är det Meat Loaf inte skulle göra för kärleken?

"I would do anything for love, but I won't do that"

Vadå that?

Jag tycker inte att låten ger något egentligt svar (jag har både lyssnat och läst texten), förutom i så fall att varje that skulle hänvisa till olika saker. Om de skulle vara så så är det ju massor av saker han inte skulle göra för kärleken. Jag tycker att det känns som att titeln låter påskina att det är EN specifik sak som han aldrig skulle göra. Mitt intellekt blir inte tillfredställt av det svaret, det känns inte som att hela gåtan är löst...

Valborgsmässoafton närmar sig

och vi har då inga planer än så länge. Någon var igår in på min blogg och förberedde sig inför den stora dagen. Det söktes nämligen efter "Vintern rasat ut bland våra fjällar +text". Det värmer min norrländska själ, bara tanken på att det någonstans i vårt avlånga land, runt en majbrasa, kommer att sjungas om Rättselsvägen och min helgröna bil.

Jag får alldeles strax finfrämmande, men om tid och ork finnes efteråt så ska jag delge er om dagens stora fundering. Jag kan eventuellt behöva er hjälp också, men mer om det senare.

PS. Note-to-self: Sedan är inte ett bilmärke. DS.

Från bil- till mobilblogg

Så här ser en vår-vintrig tå-flexning ut. Jag vill ta detta tillfälle i akt och tacka underbara svägerska H2 för de underbara skorna. Jag är så tacksam! Jag är övertygad om att du tog rätt beslut. De här skorna hade inte alls trivts lika bra i Kalmar, de förtjänar att få omges av snö!

Hyllning till den gröna sköna

(musik: Otto Lindblad, text: yours truly)

Vintern rasat ut bland våra fjällar.
Detta gör att jag har smutsig bil.
Ingen is och snö på Rättselsvägen,
bara äcklig, brun och hal lera.
Snart är sommarn här och då ska jag ej
köra genom skogen varje dag.
Detta kommer resultera i
att jag då får köra helgrön bil.

Jag känner att jag tar det här med smutsig bil till en helt ny dimension...

Ständigt dessa söndagar

Jag blir mer och mer övertygad för var helg som går - söndagar kan omöjligt följa några lagar om tidens framfart. Vi tar dagen idag som exempel: Jag steg upp vid 9.00. Om jag nu känner efter vad jag tror att klockan är så skulle jag gissa på 12.30-13.00, och den vidriga lilla klockan i nedre högra hörnet visar på 16:20. Hur kan detta komma sig? Jag ser endast två möjliga alternativ:

1) Vi har någon liten och genomskinlig figur som springer och ställer fram våra klockor någon gång mitt på dagen varje söndag.
2) Vi har någon liten och genomskinlig figur som förser oss med något slags sömnmedel som gör att vi inte kommer ihåg ett gäng söndagstimmar.

Sen har vi ju det där med att tiden går fort när man har roligt. Det rimmar ju illa i detta fall, eftersom söndagar är tämligen vidriga dagar kan jag tycka - jag är oftast uttråkad de luxe och dagen lämpar sig särskilt väl för städ och tvätt. Man har liksom redan gjort det roliga för helgen då det blir söndag, och hela söndagen är en enda lång väntan på att börja jobba igen.

Nåväl, än är det några timmar kvar av dagen så jag ska nog hinna få något gjort jag också.

Helgen har i övrigt spenderats på hemmafronten. I fredags hade jag en heldag i vackerstan inplanerad. Jag och min tärna skulle fika och lösa världsproblem i vanlig fredagsanda - men vi fick rucka lite på våra planer då hennes bejbis fick för sig att komma till världen istället. Det ska bli så spännande att få träffa det lilla pyret och ljuvliga vackerbarnet E nästa gång!

Mystiken tätnar

Nu har jag biljetterna i tryggt förvar i mitt kylskåp fram till oktobers sista dag. Glöm allt jag skrev om "rad 0". Nu ska vi tydligen sitta på "rad G". Jag tycker att det här känns spännande.

rad G som i "Grymt nära scenen"?
eller
rad G som i "Glöm inte att ta med er kikaren!"?

Rövplacering x 2

Rövplacering nr 1: Idag förärades vi med en sak som jag aldrig någonsin har hört talas om. Jag visste inte ens att det fanns människor som hade lagt ner tid på att hitta på något kring en sådan sak. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte vad den gör... än. Jag lär bli varse.

Det vi idag blev stolta ägare av är något så fantastiskt som en datoriserad toalettsits. M datanörd blev alldeles till sig då han såg ordet "computerized" på kartongen. Jag återkommer med en utförlig förklaring och recension av funktionerna senare.

Rövplacering nr 2: Nu är biljetterna bokade för mig och min tärna. Vi ska göra om vår tjejkväll då vi började med flärdfull middag och avslutade med att lyssna på kloka roligheter. Alltså vi veeet att vi är ute i obehagligt god tid i år också, men visst är det lite skumt att man kan lyckas få platser på "rad 0". Vadå rad 0? Finns det mindre än rad 1? Kommer vi att bli placerade i orkesterdiket? Och är det i så fall okej om jag kompar Magnus på lite egenlärd och improviserad bastuba tror ni?

blixtrygg

Det känns som att hela kvällen har varit en enda lång blixtrygg från mitt pre-fröken tid. Från den där epoken mellan 1999 och 2002 - den folk brukar kalla studietiden.

Dels så läste jag på en av de fabulösa bloggar jag har länkat till här till höger, om bloggarens diagnos studiebullimi. Och SOM jag kände igen mig. Det är det jag har! Jag var också en sådan student som pluggade ingenting jättelänge, för att helt plötsligt plugga jättemycket någon kväll i förväg. Efter varje inlämningsuppgift/seminarium/tenta så gick jag hemåt och tänkte "Nästa gång... Nästa gång ska jag börja plugga samma kväll vi får uppgiften." (ni som följer bloggen vet ju hur det ligger till med min självdisciplin - ni kan gissa hur det gick).

Det andra som kastade mig 8-9 år tillbaka tiden var ett telefonsamtal. Vid 20-tiden ikväll ringde telefonen och ett konstigt nummer visades på den skvallrande Anitan. Ett 016-nummer. Det var en av mina H! Vi var 4 tjejer som hängde ihop mycket under studietiden. 2 M och 2 H. Och nu ville mitt fina H meddela att hon tänker "dyka upp" som hon så fint kallade det, och det gör mig så glad att jag inte vet riktigt vilket ben jag ska stå på. Det kan även ha med mina uppskrapade knän att göra. De gör så ont att jag måste alternera hela tiden. Det gör ont att ramla och ta emot sig med knäna kan jag meddela. Byxorna höll. Det gjorde inte huden.

Innegångsförbud

Det är precis vad jag har råkat ut för. Jag får nämligen inte vistas i köket, där håller M på med överraskande hemligheter. Jag vet att han har köpt ett filéspjut, och jag hör att han steker, och jag vet att jag inte får göra pepparsås. Men mer än så vet jag inte.

Jag tror att jag tar på mig tiaran och titulerar mig prinsessa för kvällen.

Ändrade planer

Urmodern blev inte frisk, snarare tvärtom, så det blev inget besök till grannlandet eller det blåa varuhuset. Det får vi ta en annan helg, då vi dessutom kan ta bilen och bestämma över oss själva.

Fredagen blev därför ingen vackerstan-dag. Jag spenderade dagen slappandes, med ett enda avbrott för inkommande samtal från kusinfrun. (jag har nu suddat bort er blyertsOSA och fyllt i med bläck).

Igår bar det av till intesåvackerstan. Där lyckades vi göra ett riktigt klipp då de hade paketerbjudande på de hallmöbler vi tyckte bäst om. 698 kronor för full hallmundering är inte så mycket att bråka om.

Sedan bar det av in mot kärnan av intesåvackerstan. Jag hade bestämt mig för att åtminstone prova ett par DrMartens - for old times sake. Bara få känna hur fantastiskt väl skinnet följer mina fötter, och hur mjuka och sköna sulorna är. Jag skulle absolut inte köpa dem. Nej nej, jag lever fortfarande i min nostalgivärld där mina 4 par DrMartens tog mig vart jag än ville. Jag har försökt påminna mig själv hur DJURISKT ont jag hade i mina fötter de första 3 veckorna då varje steg var en plåga. Och hur jag var tvungen att blöta mina strumpor för att få det stelnade blodet att släppa strumpan från foten. Men det enda jag kommer ihåg är hur vansinnigt sköna dessa skor var efter dessa 3 helvetesveckor. Nåväl, de hade inte kängorna inne i min storlek. Så var det med det.

Vi hittade inte heller någon bröllopsekipering åt den manliga delen av detta brudpar. Den kvinnliga delen av brudparet blev dock med tiara, och diadem (eftersom, även hon, lider av lite beslutsångest).

Efter all denna vansinnesshopping begav vi oss mot vackerstan för ett besök hos brudtärnan där vi fikade och snusade gullunge. Middagen intogs sedan på favoritrestaurangen. Sådärja, en heldag.

På vägen hem fick jag ett OSA-samtal som var mycket mycket trevligt, det kommer bli så himla roligt!!

Kvällen avslutades framför tvn och Körslaget där jag satt och njöt i sann patriotanda.

Dagen idag är en dag av rastlöshet. Jag skulle behöva förbereda morgondagen. Jag skulle behöva städa. Jag skulle behöva renbädda sängen. Jag skulle behöva tvätta. Men här sitter jag och skriver menlösa blogginlägg...

Levande blomnördars sällskap

Detta sällskap har haft sammankomst vid slalombacken idag. Vi har utbytt tankar, tips och idéer om frösådder, blomsorter, buskbeskärning, växthusodlande och handelsträdgårdar hela dagen. Dottern/eleven himlade till slut med ögonen (på det där sättet som BARA hon kan) och suckade högt och ljudligt och proklamerade: "Ni är verkligen blomnördar!". Då gick vi över till att prata om olyckor.

Jag berättade om mitt svanhopp från den bestialiskt höga stridsvagen, som resulterade i min första sjukhusövernattning eftersom jag i mitt avsvimmade tillstånd tyckte att ena höften var en bra kroppsdel att ta emot mig med. När jag berättat färdigt och vi vuxna skrattat färdigt (ja, det är en helt galen historia), så ser vi att det lilla barnet sitter med tårar i ögonen. "Men fröken, det var väl inget farligt?"

Det ska jag säga er: skulle alla ha ens en hundradel av denna flickas empati så skulle världen vara väldigt vacker.

Och så var det nästan helg igen!

Efter gårdagens 12-timmarsdag (som arbetades i ett enda långt svep om man bortser från 15 minuters rast klockan 10) så är det ljuvligt att få en riktig slapparmorgon hemma idag. Vi ska nämligen på friluftsdag till en slalomanläggning som skulle innebära en enorm omväg ifall jag skulle åka till jobbet före. Mina gulliga kollegor har alltså tagit hand om mina barn och ser till att de kommer på bussen så att jag kan åka bil direkt till anläggningen istället.

Eftersom jag dock valde att stiga upp i samma tid som vanligt så har jag haft en tretimmars slapparmorgon här - mycket härligt och välbehövt.

Imorgon är det fredag och då kommer jag att åka till vackerstan. Eventuellt tillbringa natten där, för att på lördag resa till grannlandet för visit på urka-burka-affär och sedan en dags shopping på det stora blåa varuhuset med gul text. Hallmöbler, bröllopsinspiration + A's lista är det som kommer ligga högst upp på prio-listan. Bara nu urmodern tar och kryar på sig.

Nu är det dags att packa ner termosen och ta på sig mössan. Snödrivan - här kommer jag!