Utanför fönstret hänger kärleken och svajar

Åtminstone det klädesplagg som för mig symboliserar vår kärlek. Jag pratar natürlich om min brudklänning. Det har känts lite sorgligt att tvätta den, som vore jag rädd att tvätta bort lukten av bröllop. Idag var det utan pardon dags.

Klänningen har legat nerpackad i min weekend-väska som var perfekt för mina pinaler på den stora dagen. Nu är det ju så att jag behöver den väskan på tisdag då jag ska packa ner mina saker inför onsdagens resa, då verkade det ju som den naturliga tidpunkten för klänningstvätt.

Jag har dock en del ångest kvar. För det första så känns det hemskt att hänga in den i garderoben ute i förrådet. Vadå, ska den bara hänga där i resten av mitt liv? Den är ju så vacker och förtjänar ett öde så mycket bättre. För det andra så skulle jag hemskt gärna fålla upp den en bit och kanske färga den i någon ljus grön eller brun färg, eftersom jag älskar modellen och tycker att tyget är ljuvligt svalt och skirt. Men jag kan inte ens tänka färdigt tanken eftersom det bär mig emot att någons sax ska attackera det vackra plagget.

Nåja, än så länge hänger den ju bara på tork. Jag har ju förhoppningsvis några år på mig att älta det här.