Ge mig. NU!

Imorgon ska jag jobba. Jag gillar att jobba. Den här veckan har jag inte varit på jobbet. Jag har varit sjukskriven pigg och kry, men med begränsande och onda tre hål på magen.

Ja, det är skönt att sova hur länge man vill på morgnarna och ja, det är skönt att kunna gå i nattlinne hela dagen om man vill det. Och nä, det är inte jobbigt att ta med sig täcket från sängen och lägga sig direkt i soffan framför en film då man vaknar (bortsett från att man i början av veckan var tvungen att gå vändan via köket och försöka få i sig piller-coctailen med ena handen medan man försökte besegra duntäcket med den andra). Men enough is enough! Ge mig lite hjärnstimuli och intellektsbevarande diskussioner!

Så det kan gå

I söndags fick jag lite ont i magen vid lunchtiden. Inget konstigt med det, det var ju dagen efter en tjejmiddag. Efter några minuter får jag dock riktiga feberattacker och ligger i badet för att motarbeta dem. Till slut börjar musklerna krampa och jag ringer hem min man.

När han kommer slappnar jag av lite och somnar. Sen vaknar jag vid varje frossbrytning och svettattack natten igenom. Vid 3 ringer kära M akuten som säger att jag ska avvakta och åka in på vårdcentralen dagen efter.

Dagen efter ringer jag vårdcentralen kl 8, får en telefontid kl 8.45 som resulterar i en skötersketid kl 10.20 (vilket jävla svammel!). Väl där blir jag knådad och klämd. Sen kommer en av sköterskorna in och ber mig sätta mig i väntrummet igen. Snart kommer en taxi som ska skjutsa mig till akuten. Stopp och belägg tyckte jag - inte utan min man! Så jag åker hem, ringer hem mannen och packar väskan.

Vi kommer till akuten vid 14. Klockan 20 rullas jag in för operation med skrubbad kropp och sexiga stödstrumpor som går upp till ljumsken. Klockan 22.30 vaknar jag till. Klockan 2 blir jag rullad till avdelningen igen - ett blindtarmsbihang fattigare. Och nu kl 13.30 typ, sitter jag på bussen på väg hem. Ett halv-intensivt dygn kan man säga. Men alltså, blindtarmen? Känns inte det lite 70-tal?

Hemma igen

och har så varit i några dagar. Dessa dagar har jag spenderat som i ett töcken. Jag har sovit, jobbat och sovit. Igår kom jag hem från jobbet 17, åt middag, la mig i soffan kl 18 och somnade. Klockan 20.30 vaknade jag och gick och la mig i sängen och somnade tämligen omgående. Detta sovmaraton resulterade i att jag var fit for fight och pigg klockan 4 i morse. Det är inte varje dag jag hinner se en långfilm mellan frukost och jobb kan jag lova... Det här med 9 timmars tidsskillnad var tydligen mer än kroppen klarade av att snabbt justera.

Vi har haft en fantastisk semester. USA är ett otroligt roligt land att turista i, men det är skönt att veta att man får åka därifrån. Det är trots allt ett mycket mycket märkligt land.

San-ställena (Diego, Simeon och Francisco) var underbara. Los Angeles känner jag inget behov av att någonsin mer besöka. Dock kan jag tänka mig att besöka restaurang Palermo om jag någon gång skulle passera igenom staden. Det var tamejtusan den godaste pizza jag ätit.

En annan härlig sak med USA är ju den otroliga musiken. Var jag än har gått så har jag fått höra någon favoritlåt, och det är ju fabulöst att de fortsätter spela alla bra låtar fast de har några år på nacken. Det är inte som här då man snabbt ska vidare till nästa... Förutom den här ljuvliga, som jag fick höra på radio flera gånger:


spelades det mycket Pearl Jam, Counting crows, Radiohead, Matchbox 20, Third eye blind, Stone temple pilots, Live, Rage against the machine och Nirvana. Det kändes verkligen som ett soundtrack till min och min lillebrors uppväxt.

En riktig heldag

Idag har vi gjort San Francisco - på riktigt! Vi har haft den absolut bästa guidningen man tänkas kan, i form av en Stina. Stina har tagit oss över Golden gate, genom hippie-kvarteren, upp- och nedför alla gator med cable-car och runt på Fishermans wharf där vi bland annat kollat på sjölejonen och gratisunderhållningen "buskmannen".

Det har varit en fantastisk dag i en fantastisk stad. Hit vill jag åka igen!

Vi avslutade dagen på italiensk restaurang tillsammans med Stina och hennes syster. Nu ligger vi i hotellsängen och ska sova så att vi imorgon är redo för redwoodträden och Alcatraz.

San Francisco baby!

Efter 2 dagars kustnära körande så är vi nu här. Inatt har vi bott i San Simeon på ett jättemysigt, litet och familjärt motell. Imorse steg vi upp tidigt och åkte till Hearst castle för första rundturen. Det var ett härligt ställe, något vi varmt rekommenderar och vi ser fram emot att få gå tour 2-4 en annan gång.

Imorgon är det en mycket busy dag. Här i San Francisco bor det nämligen en kvinna som är mycket taggad inför vårt besök här. Hon ska guida oss runt staden imorgon. Jag ser mycket fram emot detta. Det känns alldeles overkligt att jag ska få gå omkring på 60-talets stora hippie-mecka imorgon. Det ska bli ljuvligt.

En annan ljuvlig sak är att amerikanerna idag gjorde något fint och röstade fram Obama till president. Vi har faktiskt engagerat oss politiskt här under vår vistelse. Det här med prop 8 (att förbjuda homoäktenskap) är något som vi i vår bil har värnat om. Vid varje korsning där vi har sett no-anhängarna stå, har vi gett 4 tummar upp. Jag hoppas och håller mina tummar för att no-röstarna är fler!

Mamma: jag har hittat en scrappingaffär. Kan inte du maila en lista på saker som du skulle vilja ha, som du vill att jag ska leta efter. För mig är det där en djungel!

Långa lillebror: jag är ledsen, men jag vet inte om vi kommer hinna komma åt något JC Penney innan vi åker hem. Hinner vi så köper vi, men om inte så vet du varför.

I take it back

Vi har just kommit hem från Palermo, som måste vara världens (utanför Italien i alla fall) bästa italienska restaurang. Där har jag ätit den godaste pizza jag någonsin ätit, och vinet var gott och billigt. Dessutom fick vi varsin efterrätt, utan att ens ha beställt någon. Los Angeles - Maria 1-0

Hollywood baby!

Det tvåhundrade inlägget i min blogg kommer att handla om en stad som inte fick en plats i mitt hjärta - Los Angeles.

Den här staden är så smutsig på så många sätt. Mycket skräp, mycket porr, många lyxvillor och många trasiga människor. Inte min tekopp.

Vi har dock gjort det där man "måste" göra som turist. Vi har fotograferat Hollywoodskylten, gått på stjärnorna, åkt längs Rodeo drive och varit på Universal studios. Till mitt stora missnöje fanns ej åkattraktionen "Back to the future" kvar, Shrek och Terminator gjorde dock så att saknaden försvann. Det har faktiskt varit en bra dag i denna skitiga stad.

Min telefon har lagt av, den hittar inget nät alls - vilket är helmysko. Men M har sin mobil med sig, så det går att skicka sms till den. Sen har vi ju datorn.

Imorgon lämnar vi LA och åker norrut mot San Fransisco. Vi kommer att övernatta någonstans på vägen, så vi planeras komma till SF på tisdag.

Hoppas att allt är bra hemma. Vi har inte hunnit börja längta hem än.