Två hippa hippor

Som jag tidigare har nämnt så börjar det ju dra ihop sig. Snart är jag fru, och det är bara så galet! Sen finns det ju vissa saker som kan hända om man har kompisar som tycker att det är värt att firas - möhippa!

I onsdags fick jag veta att jag skulle stå redo kl 16.30 med stövlar, sovsäck, ägg och tandborste packat i en väska. Klockan blev 16.30 i torsdags och då dök tjejmiddagsgänget upp. På med fotbollshandskar, prinsesskrona och snabbt svepa en cider. In i bilen och iväg. De fick mig att under 40 minuter tro att jag skulle forsränna (en av mina fasor då båtar inte på något vis hör till mina favoritfärdsätt) fast så var inte fallet. Kvällen spenderades på ett litet värdshus, efter stängingsdags och vi åt god mat och konverserade. Jag och käre M fick en jättefin gästbok till bröllopet som dessa tjejer redan hade börjat skriva sina hälsningar i.

Igår, fredag, var det dags igen. Vid 18.30-tiden trodde jag att jag skulle på restaurang och äta middag med några kompisar - but no! När jag precis lämnat bilen hos urmodern så svänger tärnan in med sin bil och säger "Hoppa in, nu är du i våra händer resten av kvällen". Under bilfärden får jag inte se någonting, utan åker i blindo.

När vi väl kommer fram dit vi ska så hör jag stadens (och öltältens) brus, men känner gräs under mina fötter. Mina 2 vänner leder mig fram och när de tar av mig halsduken så visar det sig att de har tagit mig till vårt "fjortisställe".

Där har vi haft mången picknick under åren, men ingen så fin som den igår. De hade dukat upp med massor av vackra sallader, grillad kyckling, baguetter, chips, vin, öl och så bubbel i glasen såklart. Runt bordet stod 6 andra av mina vänner och min ena bror. Åh det var så fint!

Efter mat och vin så var det dags för kubb med nubb, och det kändes som att vilken kubb de än slog ner så var det jag som skulle dricka nubbe (fast jag vet att vi var många vid flaskan - så det var kanske bara som det kändes).

Efter kaffet så bar det sen iväg igen, på danskväll. Där fick jag först stå utanför själva danslokalen och provdansa foxtrot med en riktig dansbandsfanatiker (även känd som min guddotters gudfar). Folket samlades runt oss och mina vänner skrattade så de nästan låg dubbelvikta. När vi var färdiga där, tänkte jag att " det här var ju inte så farligt, det kan jag bjuda på", men det var ju innan vi gick in. Väl inne fick jag dansa runt bland alla andra 60-taggare och trängas och svettas bland hawaii-skjortor och kortkorta kjolar - jag höll hårt i min kavaljer kan jag meddela. 2 låtar och många skratt (och trampade tår) senare hade jag klarat mitt uppdrag. Då bar det av mot öltälten och sedan spenderades resten av kvällen där minglandes. Alldeles fantastiskt och en så himla rolig kväll!

Yours truly och foxtrotkungen - in action!

Nu börjar det dra ihop sig

Det är väl bara att erkänna och kapitulera: fr.o.m. 16.30 idag, då jag ska stå redo med diverse skumma saker nerpackade, så kommer jag inte att ha så mycket att säga till om.

Jag känner på mig att det här kan bli en av de tuffare helgerna någonsin. Jag är 28, och too old for this shit.

En hel del flödande

Fiaskot uteblev, precis som förväntat. Det går liksom inte att misslyckas med ett så lysande koncept. Det enda som la lite sordi på stämningen till en början var det ihållande regnet under sill-lunchen. När de första nubbarna hittat hem så sken solen igen och stannade med oss under resten av kvällen.

Sill och grill var menyn för aftonen. Sillen till lunch och grillen till middag. Det grillades hejvilt kan jag meddela och entrecôte, kyckling, revbensspjäll, musslor, halloumi, paprika och majs trängdes på gallret.

Vinet flödade. Ölen flödade. Spriten flödade. Älven flödade.

Det här är en dag för återhämtning. Imorgon ska vi till prästen.

Glad midsommar?

Midsommarafton är, tillsammans med nyårsafton, den dag som brukar ha allra störst fiasko-potential. (nuförtiden är nyårsafton ingenting att oroa sig över, den blir ALLTID trevlig).

Då jag tänker tillbaka på de midsomrar jag firat så kan jag inte riktigt komma ihåg någon rolig. Vad vi gjorde då vi var små kommer jag inte ens ihåg. Vet att vi firat någon på Gammlia i Umeå, och att jag inte kunde gå på styltor samt att mormor gjorde sockerkaka på mitt ägg som skulle bli en kyckling.

Fast 2 midsommaraftnar lyser som stjärnor på himlen. Den första var för 10 år sedan då jag och mina bästa tjejkompisar tillsammans med 2 pojkvänner (till 2 av mina kompisar, lugna ner er!) blev skjutsade till en liten härlig fisketjärn mitt i skogen och var där och tältade, badade, drack öl och grillade i solskenet hela dygnet runt. Det var riktigt ljuvligt.

För två år sedan blev jag några gram guld tyngre då vi förlovade oss i hemlighet på självaste midsommarafton.

Förutom dessa, en himla massa fiaskon.

Idag tar vi dock nya tag, och jag uppskattar fiaskorisken som... hmm... 0,5 på en 10-gradig skala. Det kommer bli kul!

Fyra pajer och en pajas

Denna dag började ljuvligt med kärt och efterlängtat finfrämmande i form av tärnan och hennes små ljuvlisar E och A. Många ämnen avhandlades över lunch, rabarberpaj och några kaffekoppar. Lika trevligt som alltid.

Middagen var trevlig likaså. Middag med tjejgänget och denna kväll med norrlandstema. Jättegod lax till varmrätt och underbar svartvinbär- och hjortronpaj till efterrätt.

Sedan är det ju trist att 2 av 3 lag är bättre än Sverige i fotboll, speciellt då det är EM. T.o.m. jag, som i vanliga fall är extreeeemt ointresserad av fotboll hade högre förväntningar.

Appropå trist så ska jag imorgon avsluta min tandhygienist-behandling för den här gången. I måndags låg jag där i stolen i 2x1 timme (uppdelat då man inte kan bedöva båda sidorna av underkäken samtidigt), och imorgon är det alltså dags för en till. Man kan välja att läsa det där som att jag tycker det är trist att det är sista gången, men om man väljer rätt så väljer man att läsa det som att jag tycker det är trist att gå till tandläkaren/tandhygienisten. Tandhygienisten i sig är jättehyvens, så vi har haft två mycket trevliga timmar tillsammans - om jag bara kunnat bortse från vad hon håller på med med händerna instuckna i min gap och att jag dessutom måste betala för hennes umgänge. Hon är inte billig min tandhygienist.

Och så avslutar jag med att uttrycka min frustration över den här arvstvisten som Stieg Larsson lämnade bakom sig. Nog är det väl gud förbenat att pengar alltid ska ta fram det vidrigaste i människor?! Låt stackersEva (som vet hur det var ämnat att fortsätta och sedan sluta) skriva färdigt den fjärde boken så jag får njuta av en enda bok till, och därmed pasta!

Några små ps.

Ibland får man sätta sig på sina händer så man inte gör något mindre genomtänkt.

Kära L, jag ska ta tag i mitt uppdrag nu. Du kan nog räkna med resultat i din inkorg under kvällen, senast under morgondagen. Håll utkik!

Och så måste jag få ur mig lite frustrationer: Kära knarkare: jag tycker synd om er som människor och föraktar era narkomaniska handlingar!

Jag - en norrländska med superkrafter

Nu har årets epidemi kommit. Nu är de här. Norrlands motsvarighet till Gotlands stockholmare och Varbergarnas boråsare. De vidriga blodtörstande asen. Jag talar naturligtvis om myggen.

Mygg är irriterande. Mygg gör ont. Mygg kan förstöra vilken trevlig sommarkväll som helst.

För vissa kan mygg vara mer än bara irriterande. Myggbetten blir stora blaffor som är illröda och kliar, och någon hejd på eländet finns inte. En bekant visade för två veckor sen upp sina ben, och berättade att hon varit ute och grillat på lördagskvällen. På ena benet hade hon 83 myggbett, och på det andra hade hon slutat räkna vid 40. Det är här min superkraft kommer in i bilden.

Visst hade jag kanske hellre kunnat flyga, eller haft magiskt hår, men jag känner att med tanke på vart jag är bosatt så är min superkraft ganska så lämplig: Jag får inga myggbett. Har aldrig fått, kommer mest troligt aldrig att få.

Men de är ju ändå där och gör illa mig - de asen, så det är bara dagen efter jag kan vara glad och tacksam över min superkraft.

Man vet att man börjar bli gammal

...då det inte längre är charmigt att tränga ihop sig så många som det bara går i en buss. Så många att vissa måste sitta i mittgången/stå i dryga 7 mil.

... när man irriterar halvt ihjäl sig på 19-20åringar som är packade och förlorat förmågan att prata i normal samtalston.

... då man tycker det är beklämmande (inte bara osmakligt) då en full kille sitter och rattar sin flickväns bröst helt ogenerat då hon sitter och pratar med sina kompisar.

... när man inte kan se tjusningen med att sjunga "En busschaufför" 10 gånger så högt man kan.

... då man tycker att ett kiss/rökstopp är fullkomligt onödigt.

... när man blir kallad "40+are" av en full och arg 20åring.

Välkommen

Äntligen börjar mina själsfränder hitta hit. Det tog lite längre tid än vad jag hade väntat mig. Igår var det en Beatlestörstande frände som hittade hit genom att söka: "Nanana naa naa naa Nanana naa naa naa".

Till dig vill jag bara säga: Du är välkommen, jag har väntat länge på dig!

(Jag förstår naturligtvis att det var Beatles du var ute efter, och inte North American Arms (vilket jag f.ö. tycker låter som en mycket trevlig men bisarr hemsida. Undrar om det finns North American Legs också?), National Assessment Agency, Newspaper Association in America, eller någon av de andra sidorna som kan komma upp först på listan då man använder vårt sångletarspråk.)

Kräftfärg och kungligt besök

Äntligen ska jag försöka ta mig själv till fånga och vårda relationen till min gravt åsidosatta blogg.

Vad har hänt sedan sist? Tja, allt och inget. Jag har skickat iväg barnen på sommarlov, och det känns som förväntat lite tomt. Mestadels eftersom jag inte vet om det är jag som får hälsa dem välkomna tillbaka i höst. Jag håller tummarna. Nu är det bara 3 dagar kvar att jobba, sen blir det 9 veckors oh du ljuva ledighet (eller arbetslöshet om man ska vara riktigt petig, men eftersom jag får betalt och inte får stämpla så räknar jag det som ledighet).

Det norrbottniska vädret är verkligen något att förundras över. Förra måndagen snöade det. Idag har det varit närmare 30 grader i skuggan. Jag har suttit ute och målat vår nya grillplats med tillhörande sex bänkar hela dagen. I solen. I lä på altanen. Jag är röd som en kräfta.

Precis när jag klonkat upp locket på målarburken och doppat penseln i färgen så hör jag hur det knakar till. Då jag tittar upp ser jag att jag fått besök. Kungligt besök. Några meter från tomten stod nämligen skogens drottning och skogens prins/prinsessa och mumsade i sig några slytoppar. Det var stort taburas under större delen av förmiddagen.

Vad det stundande bröllopet anbelangar så skrider planerna framåt. 1 av 3 klänningsprovningar är gjorda. Kostymen är hos sömmerskan. Ringarna är hämtade och paraply och lull-lull är inköpt. Kära L, om du fortfarande är med mig i bloggandet så har jag inte glömt bort dig och dina bröllopsbildsefterfrågningar. Det har bara varit fullt upp nu ett tag, men jag ska fixa det åt dig någon dag. Var så säker!