Mitt nya knep

Imorse, innan jag for till jobbet, hann jag tänka att jag var rätt less på skivorna som dräller i bilen så jag greppade första bästa och det råkade bli en greatest hits med Simon and Garfunkel. Skivan snurrade igång så fint och jag satt och sjöng med för full hals.

Några mil inåt landet upptäcker jag att det är jag och vad som ser ut att vara hela Sveriges alla hornmuppar på vägen. Då de envisades med att stå och stirra på mig och varken tutan eller varvningen funkade så beslöt jag mig för att prova något nytt. Jag hissade ner rutan på förarsidan, blippade fram låt 17 och höjde volymen. Från min bil kunde man höra detta ljuda över nejderna:



Och vet ni vad? Det funkade! Hornmupparna skingrades och lämnade mig företräde. Jag blev så glad att jag var tvungen att prova detta i varje renhjord jag passerade. Ibland sjöng jag Paul-stämman och ibland Art-stämman. Båda funkade. Jag bestämde mig för att hissa ner rutan och spela den för alla hornmuppar som kom i min väg, och det visade sig bli "Låt 17" på repeat resten av vägen.

1908

Där har jag varit idag. Jag och barnen har varit på kulturdagar i "min" kommun idag vilket innebar bussresa för barnen - bilresa för fröken. Vi har fått lära oss om vad man kunde skapa med hjälp av naturen och vad man var tvungen att byta till sig. Vi fick även lära oss om smide, samelivet, renskötsel och lassokastning. Och givetvis fick vi smaka lite "slobben" också. Vi hade verkligen tur med vädret, och då vi återvände till 2008 så satte vi oss och fikade i solen innan det var dags att vända hemåt (eller fortsätta hemåt i mitt fall).

I helgen har jag gjort i ordning i mitt växthus, och nu har så gott som alla växter flyttat in. De är dock inte omskolade färdigt ännu, så det är uppgiften för kvällen.

Om öron kunde vomera

"Personligen tycker jag låtarna i år inte var bra. Men Europa förstår oss inte. Det är ingen idé att vara med i schlager-EM längre." Så sa Staffan Jordansson, Charlotte Perellis manager, inatt efter "fiaskot".

Personligen tycker jag också att det fanns dåliga låtar med i år, Sveriges bidrag Hero till exempel. Jag har hela Europa, bortsett från Malta, bakom mig. (Våra grannländer klarade inte ens av att "snällrösta" - så dåligt var det).

Jag håller med Staffan. Det är ingen idé att Charlotte är med i schlager-EM (eller Eurovision song contest som det faktiskt heter). Det är heller ingen idé att Carola är med, eller något annat av våra "säkra" kort. För let's face it: i Europa är de lika säkra som en japansk hoppstege i poker.

I hate to say I told you so, men Charlotte Perelli var aldrig ämnad att vinna. För att vinna måste man nämligen ha en bra låt. Det kommer man aldrig att ha om man fortsätter att sträva efter en ny "Waterloo", "Diggiloo diggiley", "Fångad av en stormvind" eller "Tusen och en natt".Då var då, nu är nu.

Hur många gånger hör man inte "ja, alltså den är ju bra, men den är ingen schlager"? Det är ju bara att inse att det är inte Europa som inte förstår oss, utan vi som inte förstår Europa.
Jag tycker det är dags att gå vidare, tvångspensionera Bert Karlsson och Christer Björkman, följa efter Europa, och kanske rösta fram en BRA låt som bidrag nästa år.

Desperate grasswidow

Nu börjar jag bli lite less på det här med gräsänkeliv. Jag sover som en bakdel, sängen blir alldeles för stor, tom och tyst samtidigt som jag är livrädd att försova mig. Jag vaknar följdaktligen flera gånger mitt i natten och kastar mig i panik mot klockan för att se hur mycket jag försovit mig. Galet. Hur tog jag mig upp på morgnarna som singel?

Jag har genomskådat mig själv den här veckan. Jag läser en hel del och jag lyssnar mycket på radio och på musik. Ibland kan jag läsa/höra en mening som bara är så klockren, och då sitter jag och upprepar den tyst för mig själv som för att lagra den. Jag tror säkert nånstans att jag håller på att samla ihop till en roman, och att det en dag bara kommer spruta perfekta meningar ur mig. Låtom mig tvivla. Jag ska faktiskt bjuda er på den vackraste meningen jag någonsin läst (Ur Barbara Kingsolver's "Pigs in heaven"): "The silence was heavier than just the abscence of talk". Fantastiskt!

Imorgon blir det vackerstan. Jag, gudbarnsmamman och MB ska åka på trädgårdssafari, vilket osökt får mig att tänka på vår förra safari. Den ska vi inte göra om.

Imorgonkväll ska jag försöka spika bröllopsmenyn tillsammans med kockarna. På lördag gör vi ett nytt försök, urmodern och jag, att ta oss över till grannlandet och sedan en repa på det blå varuhuset.

När jag sedan kommer hem hoppas jag att jag möts av ett hallå.

I rättvisans namn

så måste jag ju lägga en nostalgivideo med mitt alter-ego också.

Oh ljuvlig nostalgi

När jag var 7-8 år hade jag kunnat byta bort alla mina bokmärken, brevpapper och min suddsamling för att få vara blond och blåögd. Då hade jag fått vara Sussie där framme. Varför inte Lili tänker ni? Jo, en av mina kompisar var så obehagligt lik Lili (på riktigt) så det var aldrig något snack om den saken.

Jag, mitt bruna hår och gröna ögon fick stå bakom de två blonda vännerna och vara bakgrundsångerskan/danserskan Ankie Bagger. Gissa vem som hade sin storhetstid 1989 då Ankie släppte sitt eminenta soloalbum? Då var hopprepet mitt, och de andra två fick stå och svänga med armarna där bakom.

Kanske dags att flytta?

Här sitter jag i denna arla morgonstund. Det är ca 6 timmar sedan jag satt här sist. Jag har varit vaken i 1 timme. Jag är trött.

Idag efter frukost begav sig min käre M mot sydligare breddgrader (inte så sydliga att jag blir avundsjuk). Där ska han vara och jobba i ett helt gäng dagar.

Här hemma sitter jag och gör expressens webbtest om dialekter. Skånska har jag inte så bra koll på (jag vet att skånska kan låta väldigt olika, men jag vet inte i vilket hörn man pratar hur). Närkingskan går sådär. Umemålet går som väntat riktigt bra men det test jag drar in full pott på, och som jag tydligen verkligen behärskar såväl morfologiskt och fonologiskt som prosodiskt är... *trumvirvel* VÄRMLÄNDSKA! Så nu ska jag sätta mig och fundera. Kan det här vara ett tecken? Jag och käre M har ju faktiskt några värmländska fraser som vi använder här hemma. Är det meningen att vi ska vara värmlänningar? Kan det vara vårt kall?

On your marks...

Min far kunde på beställning rabbla alla olympiska spel, var de hölls och vilket år. Själv kan jag, efter lite fundering, möjligtvis rabbla upp färgerna på de olympiska ringarna (jag kan ärligt säga att en stor del av mitt ”idrottsintresse” dog i och med Tord Henrikssons beslut att lägga av). Och snart är det dags igen.

Den här gången är det Kina som ska stå med öppna armar och välkomna hela världen (förutom 43 oönskade kategorier av människor, enligt Falun gongs informationscenter i USA). Det är i Kina idrottarna ska hoppa, springa, gå, kasta, simma, rida, gråta och allt vad man nu gör på ett OS. I Kina.

Let’s be honest: Kina är väl kanske inte det land som förknippas med ”öppna armar” och en välkomnande och ”alla-är-lika-mycket-värda” inställning? Bilderna från barnhemmen där de små kinesiska flickorna satt fastknutna på sina pottor sitter fastetsat i mitt minne. Där var en flicka minsann ingenting värd, de kunde lika gärna lämnas åt hunden. Och hundarnas plats i Kina ska vi ju, som ni säkert redan vet, inte ens tala om.

Ska då ett land som Kina få arrangera ett så stort propaganda-jippo som ett olympiskt spel faktiskt är? Uppmaningen till bojkott kan man läsa om så gott som dagligen.

När IOK, den internationella olympiska kommittén, utnämnde Peking till OS-värd, uttryckte man förhoppningar om att uppmärksamheten kring OS skulle bidra till en ökad press på Kina, och på så vis en förbättrad människorättssituation. Tanken i sig är ju fin. Men nu är det ju så att Amnesty i sina rapporter visar att brotten mot mänskliga rättigheter i landet blivit fler genom de metoder som används för att ”städa upp på gatorna”. I Kina finns både möjlighet att sända människor till arbetsläger för omskolning, och att tvångsomhänderta drogmissbrukare. Myndigheterna har även möjlighet att hålla människor fängslade utan rättegång. Även detta utnyttjas nu inför OS – enligt tidigare nämnda Amnestyrapport. Att hundratusentals kineser tvingas lämna sina bostäder för att lämna plats åt sportanläggningar och OS-by känns ju inte heller helt okej kan jag tycka.

Men den kinesiska regimen har bättrat sig på två områden enligt Amnesty. De dömer ut dödsstraff mindre ofta, och de kommer att låta utländska journalister rapportera mer fritt. Problemet är bara att siffrorna på antalet dödsdomar kommer från Kinas högsta domstol, och det är omöjligt att kontrollera uppgifterna då insynen i själva domstolsförfarandet är mycket bristfällig. Men låtom oss hoppas.

Det andra området är detta med rapportering. Kina har utlovat fullständig pressfrihet inför OS. Denna frihet gäller dock inte de kinesiska journalister, inhemska medier kommer fortfarande vara hårt styrd av myndigheterna.

Jag kan tycka att idrott och politik inte riktigt hör ihop, det känns inte som att det bara är Carolina Klüfts uppgift att knyta upp banden runt Kinas alla små oönskade flickors handleder. Inte bara Stefan Holms uppgift att befria alla som hålls inlåsta utan en rättvis chans att få föra sin talan. Inte bara Susanna Kallurs uppgift att se till att kinesiska journalister får skriva vad de vill. Deras uppgift är att åka till Kina och ta en massa guldmedaljer.

Vi kanske inte måste vara med på invigningen. Vi kanske inte måste tacka värdlandet för den fina miljö de skapat runt detta OS. Vi kanske inte heller måste säga något positivt om deras sätt att styra landet. Utan kanske säga att vi inte tycker att det här är okej. Det kan man tycka även om man väljer att, efter ansats och perfekt plankträff, landa i deras sand.

Jag tycker att det är lite skrämmande att vi inte har kommit på något bättre sätt att visa att det faktiskt är fel - världen accepterar det inte.

Utmaningen

Nu hoppas vi att bloggtorkan har lämnat oss för gott. Igår provade jag och kusinfrun ett nytt knep för att hantera denna inspirationsbrist – vi utmanade varandra. Jag fick två alternativ att skriva om av henne:

1.Balkanballader i Eurovision song contest
2.Ställningstagande för eller emot OS i Kina samt med förklaring varför, och inlägget ska då även innehålla en diskussion om mänskliga rättigheter

Både sport och schlager är ju något som ligger mig mycket varmt om hjärtat (mina fingertoppar kräks nästan av att måsta skriva en sådan lögn), så det var inga problem alls att välja ämne.

De alternativ som kusinfrun fick av mig var:
1. Det första är naturligtvis att reflektera över EM-truppen som presenterades igår, och naturligtvis krävs det kommentarer runt Henke Larsson och hans vara/icke vara i startelvan, samt hans velande inför detta mästerskap.
2. blir att skriva om bröderna Schulmans kändisskap och det sätt de valt att bli kända på. Även visa på likheter/skillnader bröderna emellan
Hennes val av ämne och färdiga krönika finns att läsa här.

Mitt val och min krönika kommer ni snart att få ta del av.

Livstecken

Jag lever. Jag är bara totalt oinspirerad för tillfället. Jag vet inte om det är mina ömmande bihålor, eller om jag bara helt enkelt inte har något att tillföra. Jag ska fundera på det ett tag och sedan återkomma. Vad jag dock kan meddela är att jag är en nebulosa. Sug på den...

Jag lämnar er, for now, med Ediths fagra stämma:

Det fanns en gång en byastuga

Jag är inte helt säker på att den står kvar. Vi kan ha druckit upp den...

Låtom oss fira!

Klockan 9 idag för två år sedan satte jag mig i en silverfärgad bil. Bredvid mig satt en omtalad man, och jag var så nervös att jag höll på att börja gråta. Det enda jag kom mig för att säga var:
-Bara så att du vet så kommer jag att få tusen motorstopp för att jag är så nervös.
Mannen tittade lite slött på mig och sa:
-Jaha. Då vill jag att du gör som jag säger... Varje gång det händer - säg "shit happens".
-Shit happens?
-Ja, för det gör det, och jag kommer inte att kugga dig för några motorstopp. Då kör vi. Varsågod och ta höger här framme...

26 minuter senare står jag åter på samma parkeringsplats, om möjligt ännu mer nervös. Det där hjärnsläppet vid Torsgatan var ju inte så lysande, men det andra gick rätt hyfsat...väl?
-Det var ju inga problem det där. Nu får du krama hejdå till Mona för hädanefter får du köra själv.
-Eh va?
-Jag kommer att kryssa i godkänd här. Den här pappersbiten ska du alltid ha med dig tills du får själva körkortet. Det här stora pappret kan du slänga när du kommer hem.
-SLÄNGA? Är du galen, det ska ramas in!
-Har du inget finare att rama in?
-Jag tror att jag på något sätt älskar dig, så glad är jag.
-Okej, nu ska jag gå och hinna ta en kaffe innan nästa. Grattis och kör försiktigt!

Sen var det kramkalas med Mona den underbara, och sedan dags att ringa runt och vråla glädje i mobilen. De enda som visste något var farmor, lillebror2 och käre M, så urmodern blev ganska paff när jag ringde mitt under hennes lektion. Kosan styrde jag direkt till farmor där hennes bil stod och väntade, precis som planerat. Den bilen är för övrigt samma gröna sköna som numer för mig över stock och sten varje dag. Det är nog en av de bästa dagarna i mitt liv hittills.

Så höj nu glaset med mig och så skålar vi för Mona. Mona den underbara.
Hon är ljuvlig, fantastisk och en av de människor som hjälpt mig allra mest.

-För Mona!

En själsfrände har hittat mig!

Det är någon som har hittat till min blogg genom att söka efter "dododododo" och jag hoppas av hela mitt hjärta att det var Lucky lips hon/han var ute efter. Jag har själv säkert tio låtar som jag skulle vilja veta vad de heter men jag har inte en susning.

Den knepigaste är en utländsk låt med text på ett annat språk än engelska och franska (dvs. jag har inte en aning om vad sången handlar om), så jag kan inte skriva in en liten textfras - jag önskar att jag skulle kunna hitta den genom att fylla i "vissel vissel vissel vissel vissel vissel vissel x2 danananananana dadadananananana nananana - dananana". Detta känns lite tröstlöst att försöka googla, och mitt hopp ligger till att få höra den på radion och då få höra artistens namn.

Jag ska hålla öronen öppna, men samtidigt göra allt jag kan för att hjälpa andra:

Nanana naa naa naa Nanana naa naa naa Nanana-na-na nanaananananaaa = She loves you - The Beatles

Do do dooooooooooooooo do dodododododoooooooooo do do dooooooooooooooo do do dooooo do do do = Without you - Mariah Carrey

Dooooo dooodooo dodo do dodo do do do Dododododooo dododododo = Tyrolerhatt - Östen Warnebring

Naaana nana Naaana nananaana nananananananana na = Flickor bak i bilen - Siw Malmkvist

Dododo do do do Dododo do do do Dodo do do do dodo dododo = Oh mama - Lili & Susie

Det här med Valborgs kan vara förvirrande

2005 var ett jobbigt Valborgs-år för eleverna på skolan där jag jobbade. Det var mycket funderingar, och vi fröknar skrattade så vi grät.

I sexornas klassrum:
Fröken U:... och så fyller ju kungen år på valborgsmässoafton.
A: Va? Gör han det varje år?
Fröken U: Hmm... A, fyller du år den 4:e juni varje år?
A: Ja. Men jag är ju inte kung.

I mitt (3-4:ornas klassrum):
Fröken M: Vad ska ni hitta på på valborgsmässoafton då?
I: Men visst är det då man har majbrasa?
Fröken M: Javisst
D: Ja just det, och så fyller kungen år!
Fröken M: Ja det gör han minsann, så det är en flaggdag.
D: Men du fröken... Fyller alla kungar år på valborgsmässoafton?

Hemma hos käre M's bror.
E (M's brorson, då 5 år): På lördag får jag äta godis, för då är det lördag och valborgsmässoafton!
Jag: Aaa, och så fyller kungen år.
E: Vem är det?
Jag: Han som bor i slottet i Stockholm med drottning Silvia.
E: Nä, jag vet inte vem han är.


Årets valborgsmässoafton förflöt mycket lugnt och stilla, men mycket trevligt. Det blev omvända planer, så vackerstan (i form av toastmaster och hans M) kom till oss i stället för tvärtom. Det blev grillad lax och delad vinflaska över lite sällskapsspel innan guitar hero plockades fram. Sedan var det rock och gul/grön/röda-pluttar för hela slanten.