bollen rullar

Nu är det 2 högstadiekräk som sitter hemma med utegångsförbud. Och en har fått gå till grannarna (oss) tillsammans med sin mamma och gråtandes be om ursäkt. (Tackar högre makter för sådana föräldrar!)

Synden straffar sig

Tack vare min modige M så sitter ett högstadiekräk hemma ikväll. Utegångsförbud kallas det. Moooowahahaha

Våra små äpplen

hängde i vårt träd. Plötsligt kom kvartersligisterna, och vips fanns det inga äpplen kvar. Jag önskar dem intet gott. Skit ska skit ha! (jag känner att jag måste tillägga att det inte är några små söta barn vi har att göra med här, det hade varit se-igenom-fingrarna-eventuellt - De vet sällan bättre. Dessa avskum är högstadiekräk.)

Nåväl, jag skulle gissa att the time of the crime var lördagskväll, då vi inte var hemma. (jag vägrar gå med på tanken att de smyger omkring i MIN trädgård när jag faktiskt är hemma!) Då befann vi oss nämligen i byn, hos K&A och det var så mycket trevligt och vi var så berusade. Whiskeyn tog slut, killarna hade hårproblem, kräftorna var goda och livshistorier utbyttes. Ja herrejestanes så galen tillställning. Helt underbart! Precis vad som behövdes efter fredagens ihopbrytande.

Nya jobbveckans första dag är avklarad, och jag kan meddela att det är ljuvligt att varannan vecka ha 80 minuter matte med ettorna. De är 2 stycken.

Full vecka och helgförväntningar

Nu är det äntligen full vecka för fröken här! Eller... ja... jag har ju lite saker jag måste göra ikväll till jobbet, men sedan är det helg!

Morgondagen kommer att spenderas i vackerstan och en vidare transport till inte-så-vackerstan. Men det är där shoppingen finns. Och shoppas det ska det! Jodå minsann!

På lördag ska vi ner till byn och äta middag, dricka vin, socialisera, spela guitar hero och sjunga singstar. Jag längtar svårt, och jag hoppas på en riktig kanonkväll! Tyvärr blir vi lite decimerad skala, då 3 par fått förhinder. Men vi 5 par som är kvar får helt enkelt göra det bästa av situationen!

Och sedan skulle jag kunna tänka mig att det blir Scrubsmaraton på söndag. Idag damp äntligen paketet ner i brevlådan. De 4 första säsongerna. Jippi.

Surströmming och renpenis

Nu är halva min arbetsvecka gjord, och det känns mycket bra (känner att jag måste passa på och njuta av den vetskapen innan rektorns erbjudande om eventuell heltid blir verklighet).

Dagens sällskap längs vägen:
2 svenska bärplockare.
4 thailändska bärplockare.
3 lettiska fiskare.
Några hornmuppar. En av dem med "utfälld" penis, och det har jag aldrig sett förr. Den var orange, jamen den var orange. Tänk vägverket... Den var så orange att man undrade om det var något fel på den. Jag måste nog inhämta lite renanatomikunskaper känner jag. Var är min skönsjungande same när jag som bäst behöver henne - jo på andra sidan jordklotet!

Min M jobbar övertid ikväll, och när det gäller middagsbestyr när jag är ensam så ska det gå fort och lätt, både att laga och att äta. Jag skulle nog klassa det som bland det tråkigaste som finns. När jag då fick reda på att jag skulle vara tvungen att äta middag själv så startade överläggningen med mig själv. "Vad gillar inte M som jag borde passa på att äta nu?" Det första som dök upp var surströmming, men det åt jag ju i förrgår. Men suget ville som inte försvinna, så jag lämnade det till ödet att bestämma. "Finns det mjukt tunnbröd på affären så äter jag surströmming!" När jag kom till affären hade de mjukt tunnbröd på extrapris. Jag åt surströmming.

Nu är bollen i rullning

Nu är det officiellt hösttermin. Barnen var där. Föräldrarna var där. Jag var där. Skolchefen som skulle hålla välkomsttal var inte där. Han kom en kvart försent (med ursäkten att han trodde det skulle börja 9).

Nu är det bara att köra på. Det är så skönt att ha det här bortgjort, har haft grymma mood-swings de senaste dagarna. Är nog inte bara jag som tycker att det är ljuvligt att denna stressfaktor är borta...

Dagens sällskap på vägen: En räv. En tjäderhöna. Minst 20 horn-muppar.

Personalrummets diskussionsämne: Björn. (Jag är tydligen the last bear-virgin, kanske för att jag kommer ifrån civilisationen?)
-Du ska få se att innan det här vikariatet är slut så kommer du att ha sett björn. Vänta bara till älgjakten börjar, då blir det lite fart på dem. Då brukar de komma upp i dikena.
-Trevligt. Hittills har jag bara behövt bry mig om gupp och hornmuppar. Nu kan jag plötsligt bli ihjäläten om jag råkar stanna bilen och kliver ut.

Igår var ingen bra bloggdag (appropå mood-swings) men jag fick i alla fall ihop några liter utsökta vildhallon, och vad middag anbelangar blev jag bjuden på surströmming och samtalsterapi nere på Västermalm. Lovely!

Borde väl egentligen sova

dels för att vara laddad inför måndag och dels för att jag inte får sova obehindrat imorgon bitti... Bären ropar i skogen tror jag.

En dag i shoppingens tecken, och jag har ekiperat mig inför den stora måndagen (det känns som att om jag klarar det så klarar jag vad som helst). Och även förberett lite inför kommande lördag. Den är efterlängtad.

Efter ett mysfika hos fina F så blev det middag hos urmodern, där även Elmer och H2 (De måste numreras de där namne-svägerskorna) befann sig. Mycket trevligt, och god mat. Resan hem gick bra, och här sitter jag nu.

Jag gillar verkligen inte när det blir mörkt ute. Dels för att det blir så mörkt inne (på så många sätt) och dels för att jag inte gillar att tända lamporna. Det är min stora skräck att lampor tända inomhus gör att de som står ute i mörkret ser in alltför väl. Dom ser mig, jag ser inte dom. Paranoia-attack.

Hallelujah!

Nu är det helg!

På måndag kommer barnen. På måndag kommer föräldrarna. På måndag börjar allvaret.

Jag har en heeeel del kvar att göra i helgen, jobbwhise. Men ska även försöka fylla den (eller rättare sagt frysen) med lite bärplockning samt middag hos urmodern. Det borde vara lagom för att vara någorlunda laddad på måndag. Nästa helg däremot... ojojoj!

Idag har jag planterat röven på en inte alltför bekväm klassrumsstol i grannkommunen. Där fick jag höra hur utomordentligt duktiga de var på att lära sina elever att läsa. Mycket intressant, men samtidigt grymt knäckande, eftersom jag vet att jag varken har resurser eller det stöd som krävs för att göra ens en tiondel av det de gör. Det var kul att träffa de gamla kollegorna i alla fall.

Sen fick jag ett brev från akassan idag. Det har ungefär samma inverkan på mig som ett tandläkarbesök. Major regression. Jag blir 5 år. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag verkligen inte förstår vad de vill meddela mig. Sådana brev gör mig frustrerad (eftersom deras meddelanden ofta har någon slags inverkan på ens liv). Jag har en gång skickat tillbaka ett sådant brev till dem, och bett om en utförlig förklaring utan paragrafspråk, alltså på en sådan nivå att gemene man och kvinna förstår vad som menas. Veckan efter fick jag tillbaka samma brev, fast med alla (ja, ALLA) rader understrukna med rött bläck. Jamen tack, då förstår jag preciiiiis!

Idiotens moder är ständigt gravid...

Överkörd, sedan påbackad

Ungefär så känner jag mig. Jag är så trött att det gör ont, i hela kroppen. Det tär verkligen på en det här med jobb (åtminstone såna här hysteriska jobb som lärares är sista veckan innan skolan börjar). Jag är helt färdig när jag kommer hem på kvällarna, och då har inte barnen dykt upp än! *ve och fasa*

Vägen till jobbet är iofs ganska rolig. Det är först bred och fin 110-väg i några mil. Sedan bär det av... Rakt in i skogen bara! Guppig grusväg i 4 mil. Högsta tillåtna hastighet är 90. Jag trooor att jag kan ha kommit upp i 80 igår morse när jag körde genom det pyttelilla och stendöda samhället som vägen susar genom (och där det faktiskt är några hundra meter asfalt).

Vissa skulle ju tänka sig att det kanske är vägens kvalitet som hindrar min framfart. Och jag ger dessa delvis rätt. Vägens kvalitet, men FRÄMST de hornbeprydda mupparna!

Renar - alltså dessa djur tillhör verkligen inte skogens intelligensreserv. Hur man kan stå och blänga på något som kan döda en relativt enkelt (dvs. min gröna sköna), utan att röra en fena, det övergår mitt förstånd. Idag var det till och med en fräck sak som ställde sig och solade mitt framför huven. Det är sant! Den stod med huvudet mot mig, men riktat upp mot solen, och så slöt den ögonen, detta trots mitt idoga tutande... Jaja, trevligt med sällskap i alla fall.

Å käre värld!

Make it friday! Make it friday!

Jag gillar verkligen inte att bli väckt.
Jag gillar verkligen inte att bli väckt av väckarklockan.
Jag gillar verkligen inte att bli väckt av väckarklockan kl 5.45.

Jag hoppas det är värt det. Jag börjar bli nervös.

Middagskonversation

Under middagen berättar jag för min M om dagens test och det obehagliga resultatet. Efter en liten stunds tystnad utbyts följande repliker:

-Om jag skulle få välja vem som helst i Sverige att äta middag med, inte dejt eller så, utan bara äta middag med så skulle jag vä...
-Mikael Persbrandt. Jag vet det.
-Ja alltså, han verkar vara en så intressant person. Eller kanske Eric Gadd. Han verkar också vara en vacker människa.
-Eller kanske Torsten Flinck?
-Ja, kanske. Han är ju bättre än Martin Stenmarck, alla dagar i veckan. Vem skulle du välja att äta med, om du fick välja vem som helst i Sverige?
-*funderar* Jag tror jag skulle välja Ingemar Stenmark.

Jag känner mig safe!

När jag sen sa att jag, om jag fick välja en tjej, helst skulle träffa Malin Wollin mumlade han någonting om "husguru". Jag förstår inte vart han får allt ifrån...

Kära fru kusin.

Det var trevligt att höra från dig. Det glädjer mig att du har funnit nytta av min blogg.
Så, angående detta kändis-dejts-bytande... Jag har ju tidigare uttryckt en viss... hm... irritation över mitt objekt för kvällen, då jag anser honom vara lika upphetsande som en ladugårdsvägg. Du har tydligen åkt på en släng av smaklöshet och tillfällig (hoppas jag) sinnesförvirring, och uttalar en vilja att slicka ladugårdsdörren i örat och andra obsceniteter.

Du ber mig i ditt brev om ett byte. Du vill ha ladugårdsväggen, och jag ska få Sven-Göran. Om detta hade gällt den gamle räven Wolter hade jag svarat ja snabbare än snabbast. Men nu var så inte fallet. Du råkade dra på dig casanovan S-G. Det här är inte lätt ska du veta. Du gör det mycket svårt för mig... Detta till trots; jag svarar ja. Hand over mr Eriksson (han KOMMER att få byta efternamn vid eventuellt giftermål!!!) och Herr Stenmarck är hos dig på bara några sjumilakliv.

(Glöm för guds skulle inte att skicka med strumporna. Det var de som avgjorde hela grejen!)

På något konstigt sätt känns det inte som att jag har vunnit, jag som inte hade något att förlora...

Tå-krullar-dejt

På den här sidan kan man göra något så roligt som att få veta vilken kändis man "borde" dejta. Vilken kändis som jag, enligt vad jag svarar på 10 frågor, har mest gemensamt med, och alltså borde ha roligt tillsammans med. Jag råkade eliminera både Gustaf Norén och Mikael Persbrandt *darn* och slutligen så blev "min" kändis... *trumvirvel*: Martin Stenmarck.

Alltså vad är det där för test? Jag tål ju inte ens karln i fråga - jag krullar tårna av obehag när han visas i rutan. Men en dejt med honom borde jag alltså ha. Jag skulle hellre raka av mig mitt hår, äta maskar OCH vada i bajs.

Vilken tur att det bara var ett internet-test!

Nu har det äntligen hänt!

Jag har fått färg på mina ben! *glädjevrål* Även om min M fick titta vääääldigt noga för att se den, så har jag nu en rand från bikinitrosan. (Jag ser den naturligtvis hur bra som helst)

Idag bar det av igen. Det gick inte att hålla sig borta. Vi har varit på playan.

Jag vet inte om jag någonsin har njutit så av en strand sedan jag var frekvent solandes på Karon beach i januari 2004. De tre dagarna vi har varit där, jag och lillebror, har varit helt magiskt fantastiska. Jag kan faktiskt känna att jag har laddat batterierna och är redo för jobb.

När vi låg där, djupt försjunkna i våra böcker, så hörde vi ett råmande som heter duga. Jag har aldrig någonsin i mitt 27-åriga liv hört en ko låta på det sättet. Det får mig att börja undra om det inte går någon släng av Galna-ko-sjukan här just nu... Jag fortsätter fantisera om den galna älgen som när som helst kommer att springa ner för gatan.

Nästa år vid det här laget, då bor vi där. Jag, bror & kon. Jag tar med mig fleecejackorna, tar du kroken?

Ja just det. När jag körde hemåt så såg jag första gången h-ä-r en "vild" ödla. ALLDELES innan jag körde över den... (Det var ju nu inte med flit, så alla militanta djurvänner - gören er ej besvär)

En tjejtorsdag

Den här filmen låg jag och A bänkade framför igårkväll. Den är så underbar och det var jättelänge sen jag såg den. Rekommenderas!

Efter filmen satt vi och löst världsproblem och smidde höstplaner över en till bit rabarber- och jordgubbspaj. Härlig kväll!

Nu bär det alldeles strax iväg till Arbetsförmedlingen, där jag ska uppdatera min handlingsplan... *suck* Inte riktigt kul att stiga upp för. God morgon!

Elton John, en solrosidol?

Om man lyssnar riktigt noga när man går in i mitt växthus kan man faktiskt höra den sista, nu storblommande, solrosen sjunga (med "Dos tomatos" som doa-doa-kör). Det är samma låt om och om igen.

Hör ni?

I'm still standing.
yeah yeah yeah
I'm still standing.
yeah yeah yeah
[...]
The threats you made were meant to cut me down
But I'm still standing.
Yeah yeah yeah

Snipp, snapp, snut

Jag avskyr verkligen att läsa ut en bra bok. Det är en paradoxal känsla. Jag vill bara slita åt mig boken och inte göra något annat än att läsa ut den, men samtidigt vill jag läsa bara några sidor i taget och spara den så att den aldrig tar slut. Behöver jag nämna att den förstnämnda känslan alltid får övertaget? Nu är den i alla fall slut, milleniumtriologin. Jag kan bara hoppas att någon vänlig själ sätter sig ner och skriver klart det omryktade fjärde manuset som endast hann bli färdigt till hälften. Jag hoppas och håller båda tummarna, för det här är bland det bästa jag har läst.

Jag får försöka se det från den ljusa sidan och det är ju att jag kan dyka ner i bokpåsen som jag köpte i början av sommaren och fiska upp något där. Tror att "Snabba cash" ligger bra till, men jag funderar på att läsa den sista olästa (som lustigt nog är den först utkomna) Camilla Läckberg före. När man ändå är inne på att avsluta serier menar jag...

Fondue till middag idag, och det var så mycket gott. Trevligt sällskap och after-dinner runt altanbordet över ett parti Amerikan. Jag vann det som utvecklades till en syskonkamp.

Imorgon blir det nog full rulle här. Eventuellt främmande på dagen, och efter middagen kommer A hit och vi ska slänga oss ner i sofforna och se på mysfilm. Sån där som kära M och L suckar och himlar med ögonen åt. Vi måste hålla ihop!

Och slutligen, för alla er som undrat, tåflexningen gick över förväntan!

Playa del underbart

Det här, mina vänner, är livet på en liten pinne.

Om ni hade varit med oss,

mig och lillebror, så hade ni fått vara där det var varmast i Sverige idag (inget påfund, dagens sanning). Detta var vår plats på jorden under eftermiddagen:



Kan ha varit det ljuvligaste denna sommar. Vi gör ett nytt rekordförsök imorgon, då planen är att vi ska ligga där i solen hela dagen med varsin Stieg Larsson. Bada, äta frukt, och bara må allmänt väl. Det är planen!

Under morgonens trädgårdspromenad upptäckte jag fler vandaliseringar i trädgården. Mina solrosor i rabatten är long gone, precis som mina liljor och några aklejor. Det läskigaste av allt är att nu är "det avhuggna hästhuvudet" också borta. Det är proffs vi har att göra med. Vi har dock en vakt inatt. Lillebror har fått order om att först dokumentera (för bloggen naturlish) och sedan döda. Ska bli spännande att se om det blir några attacker, och främst attacker på vad...

Imorgon, mina vänner, ska jag flexa med tårna - and nothing but.

They're back!

morgonkaffet som jag drack under morgonens trädgårdspromenad hamnade i vrångstrupen. De är tillbaka! I min fina rabatt finns det nu inga solrosor (dessa var lite mindre varianter, hemmaodlade, men likväl på väg att precis börja blomma). Dessutom har de j-vlarna gett sig på mina liljor, samt några akleja-toppar... Nu är måttet rågat, bägaren på väg att rinna över och alla andra liknelser som passar in. Det är helt enkelt krig i tomteskogen.

Jag måste skaffa mig en strategi.

När katten är borta...

Jag var alldeles nyss ute på min sedvanliga trädgårdspromenad, för att kolla att allt växer som det ska, provsmaka någon jordgubbe och kanske rycka upp en morot för att se hur långt de hunnit. Men idag... Vad möts jag av? Jo, detta:


Mina tre ståtliga solrosor, som preciiiiiis börjat blomma, är numer bara en. Stackaren till höger har blivit helt uppäten, och den i mitten är det ju inte direkt mycket kvar av. Den där kvarlämnade blomman som ligger kvar på marken känns som ett avhugget hästhuvud i sängen...

Jag är såld.

OM det inte varit för dopet igår, så hade jag suttit bänkad framför det här igår. Ända sedan Staffan Hellstrand-konserten jag var på, där de var förband har jag varit imponerad. Jag är helt såld på låten "Good boys go to heaven". Tomas Bäcklund låter som Ryan Adams, fast bättre.

Barnet lever! Jag lever! Min lever lever!

Det vackra utomhusaltaret i mormoderns trädgård.

Jag tappade inte barnet. Jag höll krampaktigt som få, och jag kan lova att mamman och mormodern inte varit överdrivna i sina varningar om hur hal klänningen verkligen var. Den var slime - fast vit. (Det lilla barnet var dock en darling, och var glad och snäll hela tillställningen igenom)

Jag läste dikten. Jag var ganska nervös, men det gick bra ändå.

Jag hade inte skorna. Mamman gick barfota, och då skulle det ju bara se fånigt ut om jag gick där och svajade, så jag var barfota jag också.

Gudfar, Gudmor och den, på fotot, enbenta mamman.

Mycket trevlig tillställning med duktig präst, gott fika och många trevliga människor. Synd bara att solen lekte lite peek-a-boo, för emellanåt var det riktigt kallt.

Efter fika och presentöppning begav vi oss mot stugan där kusin, kusinfru, bror och brorsvän väntade. Kräftorna tinades och vinet hälldes upp. Andra anslöt, bl.a. pensionärskänslan. Gott vin, goda kräftor och trevlig kusinfru förgyllde aftonen.

Dagen idag har börjat bra, och jag har redan hunnit tvätta vår sköna gröna. Numer är den fri från all skjutområdeslera, och det gillar jag! Vi har inte längre nordeuropas smutsigaste bil. Det är någon annan som har det.

Dagen D

Dagen Dop, Dagen Dikt, Dagen Darn-vad-svårt-det-är-att-gå-snyggt-i-kilklackar och Dagen Dra-hårt-i-slimeklänningen-så-inte-barnet-far-i-backen. Just nu är jag förhållandevis lugn, men tro mig, hjärtat kommer skena om 2,5 timme ungefär.

Dagen i förrgår var en rolig dag, åtminstone på kvällen. Vi befann oss i ”Liddes” stuga och åt god mat, spelade kort och så fick vi för oss att mata fåren med bröd. Detta är något jag gjort en flertal gånger under mina 27 levnadsår, då våra stuggrannar hade får, lamm och läskiga tjurar så det räckte och blev över, och jag har aldrig ansett får vara särskilt giriga (mer skvätträdda – springer så fort man uppenbarar sig). Jag har haft fel.

Vi kom fram till hagen.
Lidde körde sina lockrop.
Fåren såg korvbrödspåsen.

Sen tog alla får sats, hoppade över diket och stormade stängslet och vips var vi surrounded by får. Det var riktiga fårskallekravaller I tell you. Med gemensam kraft fick de alltså stängslet att rämna, och gav sitt allt för att nå den tomma korvbrödspåsen. Alla korvbröd hade vi ju kastat in i hagen för att locka dem åt motsatt håll under attacken… Lidde tog rollen som matador, och hoppade med sina vackra stövlar in i hagen för att hitta korvbröden. Med dessa bröd som röd mantel fick vi snart kontroll över åtminstone fåren. Stängslet såg ut som sju svåra år efter upploppet, men det var inget som inte Lidde och min M kunde fixa med en yxa och ett järnspett. For all I know är fåren kvar där.

Morgonen efteråt fick vi besök av en väldigt kär vän som vi inte sett mycket av på sistone – solen! Så off we went, ut på myren och fram med spöet. Sen spenderade vi någon timme av förmiddagen med att mata mörtar med mask. Ja, förutom lillebror som drog upp en 7-8 stycken (som han kastade tillbaka). Det var tur att vi hittade hjortron, annars hade vi hungriga fått fara hem…

Precis när man trodde att man började ha saker under kontroll

så ringer telefonen:
G-M (Gudbarns-Mamman): - Du, visst har du någon fin dikt?
J:- Ja det har jag väl... vad tän...
G-M: Bra, jag vill gärna att du läser den på dopet.
J: Ehh, va? Men...
G-M: Alltså det skulle vara jättefint, kan du göra det?
J: Får man gråta och läsa dikt samtidigt?
G-M: Klart man får, jag kommer gråta och lyssna på dikt samtidigt så... Men vad bra då säger vi så. Vet du förresten vad dikten heter?
J: Jag är i chock, vad begär du av mig?
G-M: Nänä, okej. Jag ringer ikväll när jag har pratat med prälle prelaten.
J: Vi säger väl så då.

Så nu ska jag, förutom att vackla omkring på kilklackar (med risk för både mig själv och det lilla barnet) SAMT bära barnet i slime-klänning (mest risk för det lilla barnet) ÄVEN läsa dikt och gråta samtidigt. Det blir nog bra det här...

Dagen har annars spenderats på språng. Jag och A och lilla A har varit och fikat på mysfiket och varit till underbara staden och inhandlat doppresenten. Den doppresenten som är inslagen i alla fall. Den andra är i allra lägsta grad inhandlad någonstans, vilket nog framgår av bilden.

Avslutningsvis skulle jag vilja reklamera det här sommarvädret, jag är inte helt belåten.