Oh ljuvlig nostalgi

När jag var 7-8 år hade jag kunnat byta bort alla mina bokmärken, brevpapper och min suddsamling för att få vara blond och blåögd. Då hade jag fått vara Sussie där framme. Varför inte Lili tänker ni? Jo, en av mina kompisar var så obehagligt lik Lili (på riktigt) så det var aldrig något snack om den saken.

Jag, mitt bruna hår och gröna ögon fick stå bakom de två blonda vännerna och vara bakgrundsångerskan/danserskan Ankie Bagger. Gissa vem som hade sin storhetstid 1989 då Ankie släppte sitt eminenta soloalbum? Då var hopprepet mitt, och de andra två fick stå och svänga med armarna där bakom.