torsdag 29 november 2007
Mördarvecka
Det är mycket nu... Denna vecka har innehållit två dagar då jag åkt till jobbet kl 6.40 och kommit hem vid 21.30. Hela min kropp skriker efter vila och sömn, och inte har jag fått något vettigt gjort heller -inte hemma i alla fall. På jobbet däremot: Klar med alla utvecklingssamtal, lekt herreman på täppan i 20gradig kyla med mina killar, sålt julpynt för 700 kronor, lyssnat på politiker och byabor i 2 timmar, meckat och lagat laminatorn, ja och så det vanliga frökengörat då så klart... For the sake of Gobo: Ge mig heeeeeelg!
PS. Missta inte burret här ovan för volym. Tänk "trassliga tovor". DS.
lördag 24 november 2007
Den absolut bästa kureringen
Jag skulle vilja ha killen i röd t-shirt i en liten kartong. Då skulle jag plocka fram honom varje morgon och låta honom do his magic och få mig på bra humör. VARJE morgon! Ge inte upp på dem för snabbt, sekunden när han (med röd tröja) kommer inflygandes på en lian är helt obetalbar. Jag bryter ihop varje gång. VARJE gång.
fredag 23 november 2007
lördag 17 november 2007
Kom följ med mig
Kom följ med mig på en liten åktur. Vi befinner oss i gröna faran och vi svischar fram genom det snöbeklädda lappländska landskapet, på väg mot mitt arbete. Vi, eller ja du i alla fall –jag kör ju, sluter ögonen och när vi öppnar dem igen så har skogen förvandlats till ett samhälle. Ett samhälle som det du och jag är van vid. Få se här då…
Det första som händer när vi kör genom detta samhälle är att vi stöter på en stor samling personer. Du vet, såna där personer som har varit på krogen varje lördag de senaste 15-20 åren. Han/hon är liksom alltid där, ”de är en del av interiören” som man så fint brukar säga. Tänk 30-35+, slitet utseende, flackande blick som ständigt söker den där livslånga kärleken som man tydligen inte har hittat på krogen, trots sina 4 besök i månaden i 15-20 år. Dessa brukar även vara rökare, och det har börjat sätta sina spår. Klart som fan att dessa personer är lite avtrubbade. De söker kanske bråk, och de har för länge sen glömt bort sina egna begränsningar. Allt för att göra just denna gång till den speciella, få den att sticka ut från de andra 52*15-20 gångerna. En hel samling sådana här personer möter vi. Vissa skyr oss som pesten och ser väldigt upptagna ut medan vi passerar. Andra ställer sig mitt framför oss, och stirrar blint på oss, som vore vi Kristian Luuk och de hans talkshowsgäst. Det spelar ingen roll vad vi gör. De ska utmana oss, för den här gången ska fan inte bli som alla andra gånger…
söndag 4 november 2007
3 fasor
Nåväl, tillbaka till topp 3 på min fas-lista. Alla 3 handlar om djur, så mycket kan jag avslöja.
På 3:e plats har vi allas vår kära lilla livsfarliga brunbjörn. Jag tror att jag skulle hinna dö av skräck innan den ens hann lyfta ramen. Denna fasa blir bara större och större för varje år.
På 2:a plats har vi den majestätiska och fullkomligt vedervärdiga vithajen. Jag har sedan dokumentären där en kvinnlig dykare blir biten i tummen (!) som jag såg i min tidiga barndom haft mycket svårt att tycka om detta vidunder. Att min dykande lillebror fick för sig att flytta till Hajattacklandet under ett halvår var en svår prövning för mitt psyke. Han fick dock med sig ordentligt med skräckpropaganda.
Detta hajattackland för oss osökt in på förstaplatsen där min absolut största fasa ligger och vilar, och bara väntar på att få sätta tänderna i oss, rulla oss runt under vattnet tills vi drunknar, och sedan avslutningsvis ta oss till en grotta där vi får ligga och ruttna innan han/hon knyter fast servetten runt halsen, vässar besticken och kalasar på oss. Jag pratar alltså om krokodilen (alligatoren funkar nästan lika bra). Detta fruktansvärda, bestialiska monster önskar jag ingenting annat än en grundlig utrotning.
Anledningen till att jag rannsakar mina fasor just idag är dagens aftonblad, och deras artikel om den man som befann sig i hajattackland och som onykter beslöt sig för att ta sig ett dopp (Hallå? I krokodiltäta hajattackland? Jag skulle inte ens våga dricka kolsyrat vatten på flaska, så rädd skulle jag vara för vatten i detta land). Jag hoppas att de 40 stygnen i hans ansikte får honom att tagga ner det där living-on-the-edge som han håller på med!