Och så var vi äntligen här

Nu är det vidriga året 2007 snart över. Det började riktigt riktigt överjävligt och emotionwhise fortsatte det i samma anda. Men 2008… 2008 ska bli ett bra år, jag bara känner det i varenda cell i min kropp. Det ska hända många roliga saker detta år. Det är bara så. Jag vägrar nöja mig med mindre!

2007 var alltså pissets och överjävlighetens år. Men också ett upptäckternas år. Jag upptäckte Moskosel. Jag upptäckte Öland. Jag upptäckte en björn, och jag upptäckte (om än lite väl sent) en ripa. Jag upptäckte min absoluta favoritbloggare och krönikör Malin Wollin. Jag upptäckte Stieg Larssons litterära fingerfärdighet och jag upptäckte Takida.

Årets härligaste dag är utan tvekan dagen på playa del underbar. Varmast i Sverige, härligt badvatten, gott kaffe, lagomt sura plommon och ljuvligt salta saltiner. Och så underbart sällskap förstås! Årets vidrigaste dag var dagen den 31/1, och även fast jag vill kommer jag nog aldrig att glömma den. Jag kan inte säga att jag tyckte att 9/7 var någon höjdare heller.

Årets roligaste fest måste nog bli parmiddagen hos Karin och Andreas. Vi var en tapper liten skara som tog oss dit, och innan kvällen var slut hade vi tömt whiskeyflaskor och utbytt livsberättelser. Årets tråkigaste fester var dom jag aldrig var på.

Jobbmässigt har det varit ett mycket bra år, trots några månader av arbetslöshet. Jag har nu ett jobb som jag trivs otroligt bra med, och jag är mycket glad över att jag får vara där läsåret ut.

Det är med ett stort leende jag tar farväl av pissåret 2007. Adios -kom ALDRIG mer tillbaka!

Välkommen 2008, jag har längtat efter dig.

Belåten

Och så var julen över för denna gång. Jag hade en mycket trevlig julafton i stugan med urmodern, bröderna och svägerskorna. God mat, trevligt sällskap och fina julklappar. Jag är mycket belåten!

Jag är även mycket belåten över en av mina julklappar till min M, nämligen ”Mario and Sonic at the olympics”. Det är ett väldigt roligt spel, och jag som inte har ont i varken axlar eller armar efter gårdagens takmålning kommer att oja mig imorgon då denna kvälls friidrottstävlande kommer att straffa sig. Men det får det väl vara värt…

Och vad takmålningen anbelangar så är jag, även över den, belåten. Vi har nu ett mycket fint och vitt tak i vardagsrummet. Det är bara väggarna som nu väntar på att bli tapetserade, sedan är det klart för den här gången.

Morgondagens planer gör mig också belåten, då planen är att gå ut och käka lunch med 3 favoriter i vackerstan. Jag kan redan nu säga säkert att det kommer att bli trevligt. Det har en tendens att bruka bli det.

PS. M-tomten var rar nog att förse mig med en alldeles förträfflig och fantastisk telefon så ni kan snart räkna med att det kommer att dyka upp lite mer bilder här på bloggen. DS.

Äntligen kväll!

Det har varit en hektisk dag minsann! Första jullovsdagen ringde väckarklockan klockan 7.00. Fröken här steg upp på sjätte snoozningen, dvs 7.30. Sedan bar det av mot guddottern den ljuvliga och hennes mamma och mormor. Jag tog med mig mamman och begav mig mot intesåvackerstan. Där har vi spenderat förmiddagen, och nu är alla klappar köpta. Men att gå (och framförallt köra) på stan idag var en riktig plåga. Usch usch usch.

Eftersom att någon i mitt hushåll fyller år imorgon så kom jag ju på att man kanske ska bjuda gästerna på något när de kommer. Detta gjorde att jag nu har spenderat 2,5 timme i köket, men då har jag hunnit baka tårta, en sorters kaka, och julgodiset till måndagen. Jag känner mig nöjd.

Idag har bröderna kommit hem till det vackra norr, och det ska bli mycket roligt att få träffa dem imorgon! Kusin+kusinfru har åkt till Thailand de asen. De kan stanna kvar där! (inte för att jag inte vill ha dem i Svea rike, utan för att de ska bygga sig ett fint hus där, med ett fint gästhus på tomten vid havet. Ovanför gästhusets dörr ska det hänga en skylt där det står

"Thailandshem
åt M och M"

och ska således vara vår boning när vi kommer och bor hos dem en månad per år. Det är min plan.)

Lite nostalgi

"Nu har nedräkningen börjat och imorgon smäller det!! :o) Det är då jag ska få min efterlängtade lärarexamen!! CAN YOU BELIEVE IT?? Int’ jag... *s*

Har annars haft en mycket angenäm dag, även fast vissa såg till att jag inte fick något vettigt gjort, men det gör inte nåt!! Lite tvättstuga, lite middag, lite fika med fadder (eller gudmor som vissa säger) och sedan några myyyyycket trevliga telefonsamtal från vänner som ligger mig varmt om hjärtat! *jihooo* Kan knappast bli bättre... Lite god natts sömn på det här ni, det blir grejer det!! :o)

Godnatt världen!
/Mia

Det är underbart nästan jämt!!"

Såhär såg mitt liv ut enligt en, på dagen, 5 år gammal blogg. Herregud! Var tar tiden vägen? Jag får tillbaka känslan i magen som jag hade när jag skrev det där blogginlägget. Jag kommer ihåg när jag skrev det, vad jag gjorde samtidigt, vad jag kände, hur rummet såg ut. Det är verkligen helt galet.

För exakt 5 år sedan var jag en pirrig och naiv 22åring med alldeles för stora känslor i magen. Och jag satt bara där i mitt rum på Öbackavägen och längtade. Längtade efter den kommande examen, efter vännerna och efter det stora äventyret, just denna kväll.

Imorgon är det alltså 5 år sedan jag stod där längst fram i Umeå stadskyrka och sjöng Jul, jul strålande jul, Dona nobis pacem och Merry X-mas (war is over) med lärarkören. 5 år sedan vi satt på Scharinska villan och hade sista fikat med klassen och släkten. 5 år sedan vi körde de 30 milen hem i snöstorm. 5 år sedan min fina vita mössa försvann spårlöst.

Hit me kusinfrun!

(och eventuella andra som vågar ge sig till känna)

BRUKAR DU KOMMA I TID?
Jag är alltid i tid till ett möte. Jag tycker det är pinsamt och nonchalant att komma försent.

NÄR BLEV DU FOTAD SENAST?
Vinkvällen hos fotografen skulle jag tro.

HUR KÄNNER DU DIG NU?
Trött men förväntansfull.

VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER?
svart

KAN DU LAGA MAT?
Jadå.

VAD TYCKER DU OM FÖTTER?
Mycket bra att ha.

ÄR/VAR DU AKTIV I SKOLAN?
Jovars

VAD SAKNAR DU?
Pappa.

NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST?
Imorse när jag körde till jobbet och lyssnade på musik, det finns en sång som är så vacker att jag alltid börjar gråta.

HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR?
Nja, en vanlig söndagskväll.

DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN?
Äppeljuice

RAKAR DU BENA?
Nä, jag kammar bena. Jag rakar benen däremot.

ÄR DU NYTTIG?
Det skulle jag väl inte påstå.

NÄR BRUKAR DU GÅ OCH LÄGGA DIG?
När jag är trött, dvs. vid 22-23.

VAD SKA DU GÖRA I VINTER?
Fira jul, och akta renarna.

PROJEKT JUST NU?
Är lite hemligt ett tag till.

VAD BORDE DU GÖRA?
Sätta mig ner och försöka strukturera mina planer för jobbet.

VAD VILL DU GÖRA NU?
Ligga på playan och flexa med tårna.

HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB?
Ja, flera till och med.

JAY LENO SHOW?
Nä hooja!

VARFÖR HÅNGLAR MAN?
För att man vill, förhoppningsvis.

ÄR DU BLYG?
I vissa sällskap.

ÄR DU POLITISKT AKTIV?
Nä, tyvärr.

VILKEN TID GICK DU UPP IDAG?
05.45

VILKA INSTRUMENT KAN DU SPELA?
Kan och kan… Men jag kan nog klämma fram en trudelutt på piano, gitarr, blockflöjt och tvärflöjt.

VILKEN IDROTT SYSSLAR DU MED?
Ingen som helst.

VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Singstar

VILKET DATORSPEL SPELADE DU SENAST?
Desperate housewives.

VILL DU HELLRE HA MAIL ÄN VANLIGA BREV?
Verkligen inte.

HAR DU HAFT SEX MED NÅGON SOM VAR DUBBELT SÅ GAMMAL SOM DIG SJÄLV?
Nix

TROR DU PÅ KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET?
Jag är lite skeptisk

HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
Beror på dagsform, men en vinare brukar kunna gå ner.

HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Nä.

VAD ÄR DET PINSAMMASTE DU GJORT PÅ FYLLAN?
Jag vet inte, sagt något som jag inte borde sagt kanske.

ÅNGRAR DU DET?
Vissa saker, ja.

VAD SKULLE DU GÖRA OM DU VAR KILLE FÖR EN DAG?
Leka med snoppen.

HAR DU STJÄRNOR OCH KAJAL?
Nä, jag är 27, snart 28.

BRUKAR DU SMINKA DEJ?
Jo.

ÄR DU NÖJD MED DITT LIV?
Jadå, som förutsättningarna ser ut så.

VAD HAR DU PÅ DIG JUST NU?
Svarta byxor och svart tröja.

VILKEN HÅRFÄRG HAR DU?
brun

HAR DU STADIGT SÄLLSKAP?
Oooh ja!

VAD VILL DU JOBBA MED?
Det jag jobbar med, skulle jag vara tvungen att byta skulle jag vilja bli författare.

HAR DU TRÅKIGT JUST NU?
Ja lite

VAD GÖR LIVET VÄRT ATT LEVA?
Kärlek och goda vänner

VAD I LIVET ÅNGRAR DU?
Ingenting som jag kan komma på.

VAD LYSSNAR DU PÅ FÖR MUSIK?
Counting crows.

KATEGORISERAR DU DEJ SJÄLV I NÅGON STIL?
Nä, bohem kanske.

ÄR DU TRÖTT?
Börjar bli

NÄR VAR DU FULL SENAST:
riktigt full var länge sedan, salongs var jag i förrgår.

SOVER DU HELST ENSAM ELLER TILLSAMMANS MED NÅGON:
Tillsammans!

BÄSTA GRUPP/ARTIST:
Counting crows/Elin Sigvardsson.

HUR MÅNGA SKOR HAR DU?
15 par kanske om man räknar med alla gummistövlar och sandaler.

FAVORITRÄTT?
Palt

VAD GÖR DU IMORGON?
Kör bil, jobbar, kör bil, vilar.

Bedårande yet besvärlig

Jag har nu tänkt beta av ett ytligt och trivialt problem som dykt upp i min vardag (tro mig, jag har värre). Problemet handlar om min bedårande, och för vintern nyinköpta, mössa. Den är grön och fager som få, och jag blev kär så fort jag såg den. Nu till problemet: den är fin och skön så länge man inte rör sig nämnvärt, men om man ska röra sig lite mer (springa, vara med i herreman-på-täppan etc.) så händer detta:
Man skulle kunna säga att jag blir förblindad av skönhet...

Detta är ytterst obra i främst 2 situationer:
1) Om någon illbatting kastar snöbollar på framsidan och vägrar sluta när jag ropar så måste jag ju springa fram och ta henne/honom i örat -> blind fröken -> nicht gut.
2) Om (när) detta sker i herreman-på-täppan så blir jag nerputtad, utan pardon. Killar i mellanstadieåldern är förvånansvärt starka.

Jag tror att jag måste leta reda på någon gammal mössa att ha på jobbet, och så får jag ha min bedårande på mig när jag är ute och söndagspromenerar i byn. Visst vore väl det det enda rätta? Eller ser ni någon annan lösning på mitt triviala problem?

Nu är det nedräkning

På allvar! 3 och en halv arbetsdag kvar till 17 dagars oh-du-ljuva-ledighet. Det är ett mycket slitet och trött gäng som samlas i personalrummet varje morgon. Det är så lustigt hur olika denna trötthet ter sig på barn och vuxna. Vi vuxna stirrar in i adventsljusstaken med tom blick och är knappt kontaktbara. Barnen, on the other hand, är så full av kontaktslystnad att de knappt kan sitta still. De vill gärna surra, skicka julkort till, skrika, peta på, brotta ner och snöbada varandra.

Gode värld, have mercy on oss lärare i en vecka till detta år.

Denna dag är dagen då de sista julklapparna ska inhandlas. Detta kommer att ske i vackerstan. Jag beger mig dit... nu!

Nu har vi jul här i vårt hus

Jag hade faktiskt tänkt visa er hur fint vi har det i vårt köksfönster i år, men käre M's kamera är allt annat än behändig då det bara går att ta 4 kort med den innan batterierna dör så det blir inget. Pumlorna återspeglar ljuset från adventsljusstaken så fint. Pumlorna måste upp, så är det bara. För nu så får det räcka. Det kommer säkert att plockas fram någon liten tomte och någon fler julgardin eventuellt...

Och ikväll är det filmkrock. Två alldeles fantastiska filmer, på nästan samma tid. För mig är det ingen fara eftersom jag har dem bägge, men jag tycker synd-synd-synd om er som saknar inspelningsmöjligheter och som därför bara kan välja en.

I ena ringhörnan har vi "The life of David Gale". En otroligt stark film, som är spännande, fin, sorglig och som inger lite hopp om mänskligheten. Den är mycket nyttig, inspirerande och tänkvärd att se!

I den andra ringhörnan har vi "Love actually". En galet romantisk film, och naturligtvis måste en sådan innehålla Hugh Grant. Jag älskar romantiska filmer med Hugh Grant. Ingen gör dem lika bra som Hugh!

Om jag bara fick välja en filmscen i hela världen som jag skulle få vara med om så skulle jag välja bröllopsscenen från Love actually:


Skulle någon vän fixa något sådant på mitt bröllop skulle jag gråta ihjäl mig av lycka och kärlek.

Nå, vad väljer ni nu?? Jag väljer början på "Love actually" och slutet på "the Life of David Gale"

Förnekelse

Inte kan väl de här avgrundshostningarna ha något att göra med förkylningen jag har dragits med sedan förra lördagen, då jag låg med hög feber ett dygn?

Och den här nästäppan... på vintern har man nästäppa -visst?

Och är man täppt i näsan så har man ju ont i bihålorna. Det är väl inget konstigt med det?

Nä, vilken tur! För jag ska ju dricka drinkar och sjunga karaoke ikväll!

Tut-i-luren

Idag har jag haft två mycket trevliga och mycket roliga samtal (bland några andra). Det första var med min chef, som när jag frågade om det var många som sökt "min" tjänst, berättade att hon satt och fyllde i mitt anställningsbevis as we spoke. Jiiiiiha! Jag trivs som fina fisken i vattnet, och nu får jag fortsätta med det ända fram till sommaren! Lovely!

Det andra samtalet kan jag tyvärr inte berätta om här. Men det var ett himla roligt samtal i alla fall. You'll have to take my word on it.

Ett annat roligt samtal som jag tidigare sagt att jag ska återkomma till, var det då det ringde en man från DN's prenumerationsservice:
Man: Hejsan jag heter XXX och jag ringer ifrån DN's prenumerationsservice. Jag söker... ehm... få se här... Masahele...Bleibali.
Jag: Nja, det blir nog svårt. Hon bor inte här längre serru.
Man: Jaså, på det lilla viset. Vet du vart jag kan få tag på henne, jag har ett mycket förmånligt prenumerationserbjudande?
Jag tänker: Nä, för hon finns inte. She's just a fetus of our imaginations.
Jag säger: Jo, hon saknade djuren på den afrikanska savannen, så hon flyttade tillbaka.
Man: Jaha, då blir det svårt. Tack då. *klick*


Inget telefonsamtal är dock lika roligt som det här.

Bildbevis

Igår hade jag dagen till ära kameran med mig till jobbet, för att fotografera barnen ute i snödrivorna. På vägen hem, när jag fick sällskap av två älgar på vägen kom jag på att den ju faktiskt låg i baksätet, och jag hann ta fram den, byta batterier och ta kort, innan de behagade pulsa iväg.



Efter bara några minuter fick jag sällskap igen, den här gången var det hornmupparna som var framme och puckade sig. Om man vill fånga dessa på bild behöver man inte vara det minsta flink i fingrarna, för man har all tid i världen på sig...

Inte helt lätt att hitta maten, som ligger under sverigerekordsdjup snö.

Efter dessa avbrott var det lugnt på vägen, och jag kunde susa fram genom julkortet...

...i full fart. Kvällen spenderades i intesåvackerstan med bästa F, och våra mödrar.
Maten var god.
Magnus Betnér var rolig.
Min hals gör ont.
Jag tror att det börjar bli dags att försöka förinta feberfrossan med ytterligare ett varmt bad...

Mördarvecka

Så här känner jag mig...


Det är mycket nu... Denna vecka har innehållit två dagar då jag åkt till jobbet kl 6.40 och kommit hem vid 21.30. Hela min kropp skriker efter vila och sömn, och inte har jag fått något vettigt gjort heller -inte hemma i alla fall. På jobbet däremot: Klar med alla utvecklingssamtal, lekt herreman på täppan i 20gradig kyla med mina killar, sålt julpynt för 700 kronor, lyssnat på politiker och byabor i 2 timmar, meckat och lagat laminatorn, ja och så det vanliga frökengörat då så klart... For the sake of Gobo: Ge mig heeeeeelg!

PS. Missta inte burret här ovan för volym. Tänk "trassliga tovor". DS.

Den absolut bästa kureringen

Härmed ger jag er mitt bästa tips för en snabb kurering av ISK (International-Shit-Känslan):



Jag skulle vilja ha killen i röd t-shirt i en liten kartong. Då skulle jag plocka fram honom varje morgon och låta honom do his magic och få mig på bra humör. VARJE morgon! Ge inte upp på dem för snabbt, sekunden när han (med röd tröja) kommer inflygandes på en lian är helt obetalbar. Jag bryter ihop varje gång. VARJE gång.

International shit

merde
Ändrade planer
sheisse
puckon
mierda
Glömde bort Predikanten
merda
Trötthet
De drol
Stegrande irritation
дерьмо
Sug efter riktig bläcka
dritt

Kom följ med mig

Kom följ med mig på en liten åktur. Vi befinner oss i gröna faran och vi svischar fram genom det snöbeklädda lappländska landskapet, på väg mot mitt arbete. Vi, eller ja du i alla fall –jag kör ju, sluter ögonen och när vi öppnar dem igen så har skogen förvandlats till ett samhälle. Ett samhälle som det du och jag är van vid. Få se här då…

Det första som händer när vi kör genom detta samhälle är att vi stöter på en stor samling personer. Du vet, såna där personer som har varit på krogen varje lördag de senaste 15-20 åren. Han/hon är liksom alltid där, ”de är en del av interiören” som man så fint brukar säga. Tänk 30-35+, slitet utseende, flackande blick som ständigt söker den där livslånga kärleken som man tydligen inte har hittat på krogen, trots sina 4 besök i månaden i 15-20 år. Dessa brukar även vara rökare, och det har börjat sätta sina spår. Klart som fan att dessa personer är lite avtrubbade. De söker kanske bråk, och de har för länge sen glömt bort sina egna begränsningar. Allt för att göra just denna gång till den speciella, få den att sticka ut från de andra 52*15-20 gångerna. En hel samling sådana här personer möter vi. Vissa skyr oss som pesten och ser väldigt upptagna ut medan vi passerar. Andra ställer sig mitt framför oss, och stirrar blint på oss, som vore vi Kristian Luuk och de hans talkshowsgäst. Det spelar ingen roll vad vi gör. De ska utmana oss, för den här gången ska fan inte bli som alla andra gånger…

När vi väl tagit oss igenom samlingen så fortsätter vi fram längs gatan. Vi ser några ungdomar sitta och försöka vara så vuxna de bara förmår. Men så fort vi kommer skingras klungan och de springer i vild förtvivlan så att ingen av oss ska råka se och råka kunna fastställa identitet. Ett telefonsamtal hem ligger långt ner på dessas önskelista…

En till samling slitna, storrökande, fördummade, flitiga krogbesökare står mitt på vägen och försöker hindra oss från att köra förbi.

Efter en stunds lugnt körande så ser vi hur en emo-unge hoppar fram framför bilen. Jag lovar att om vi skulle dra upp ärmarna på den helsvarta polotröjan så skulle en lång rad av rakbladstillverkade ärr bilda som en streckkod från armhålan ner till handleden. Vi ryser till när vi hör dunsen – både du och jag. När jag kollar backspegeln så ser jag inte skymten av emo-ungen. Förhoppningsvis har han/hon klarat sig och sitter kanske och skär nya sår as we speak.

Ännu en samling slitna, storrökande, fördummade, flitiga krogbesökare står mitt i vägen och försöker hindra oss från att köra förbi. Vi som var less på dem redan vid första samlingen. Vi tvingas stanna bilen. Tuta lite uppgivet. Varva motorn lite hotfullt. Vissa flyttar sig. Men de riktigt kaxiga står kvar, och gör så ända tills vi vevar ner rutan och vrålar åt dem att vi inte har någon som helst intention att stå kvar här, utan tänker fortsätta vår färd vare sig de står framför oss eller inte.

På vår färd genom samhället får vi också syn på en och annan kändis. De riktigt stora stjärnorna vars storhet nästan får oss att tappa andan. De visar sig bara en kort kort stund, och verkar ständigt vara på väg. Men man vet ändå att de är där ibland oss, och kan när man minst anar det korsa ens väg. Det gäller att sitta redo med autografblocket.

Det kan även hända att man vid sådana här färder har den stora lyckan att få träffa drömmannen/drömkvinnan. Men det är så sällsynt att vi glömmer bort att leta efter dem. Det är bara ibland när längtan gör sig påmind, eller när tillfället verkar vara det rätta som vi kommer ihåg att de faktiskt finns där. Någonstans.

Varje morgon mina vänner, varje morgon…

Jag vill tacka alla skogens hornmuppar, tjädrar, älgar och björnar. Jag vill även rikta ett särskilt tack till alla helt-omöjliga-att-se-alltså-väldigt-dumt-att-sitta-på-vägen-vita ripor som kommit i min väg. Jag förstår att ni kanske känner er lite överkörda. Jag beklagar.

3 fasor

Jag kan tycka att det är lite märkligt att bland alla mina fasor (det finns ett gäng) så är det väldigt få som handlar om människor eller något som människan påverkar. Jag är helt enkelt inte smart nog att vara rädd för våldtäktsmän eller mördare. De ligger låååångt ner på min lista. Fanatiska människor ligger dock högre upp. Såna som helt enkelt ger upp sitt förnuft för att med hela sin organism hänge sig åt något. Det, om något, är läskigt (och i mina ögon fasligt farligt) med oss människor.

Nåväl, tillbaka till topp 3 på min fas-lista. Alla 3 handlar om djur, så mycket kan jag avslöja.

På 3:e plats har vi allas vår kära lilla livsfarliga brunbjörn. Jag tror att jag skulle hinna dö av skräck innan den ens hann lyfta ramen. Denna fasa blir bara större och större för varje år.

På 2:a plats har vi den majestätiska och fullkomligt vedervärdiga vithajen. Jag har sedan dokumentären där en kvinnlig dykare blir biten i tummen (!) som jag såg i min tidiga barndom haft mycket svårt att tycka om detta vidunder. Att min dykande lillebror fick för sig att flytta till Hajattacklandet under ett halvår var en svår prövning för mitt psyke. Han fick dock med sig ordentligt med skräckpropaganda.

Detta hajattackland för oss osökt in på förstaplatsen där min absolut största fasa ligger och vilar, och bara väntar på att få sätta tänderna i oss, rulla oss runt under vattnet tills vi drunknar, och sedan avslutningsvis ta oss till en grotta där vi får ligga och ruttna innan han/hon knyter fast servetten runt halsen, vässar besticken och kalasar på oss. Jag pratar alltså om krokodilen (alligatoren funkar nästan lika bra). Detta fruktansvärda, bestialiska monster önskar jag ingenting annat än en grundlig utrotning.

Anledningen till att jag rannsakar mina fasor just idag är dagens aftonblad, och deras artikel om den man som befann sig i hajattackland och som onykter beslöt sig för att ta sig ett dopp (Hallå? I krokodiltäta hajattackland? Jag skulle inte ens våga dricka kolsyrat vatten på flaska, så rädd skulle jag vara för vatten i detta land). Jag hoppas att de 40 stygnen i hans ansikte får honom att tagga ner det där living-on-the-edge som han håller på med!

Galakväll och vitt liv.

De två senaste dagarna har jag påbörjat mitt nya vita liv. Den förr så tråkiga furupanelen i vårt badrum är numer vit och fin. Den hiskeliga våtrumsmattan ska jag måla i denna kulör. Monsun... Man hör ju bara på namnet hur fint det kommer bli.

Och ikväll är det galakväll för oss. M's jobb bjuder nämligen in alla anställda med respektive på förhandsvisning av Solstorm. Innan filmen ska vi mingla och dricka bubbel och äta snittar - precis som på riktigt. Jag vet inte om jag kommer att orka hålla i ett glas ens. Min arm är smått obstinat efter att ha varit utsträckt uppåt i alldeles för många timmar då jag stått och målat taket. Vi får se hur det går.

Jag är lite besviken på er.

Ca 40 besökare sen mitt "ge mig förslag"-inlägg, och inte ett enda förslag. Därför fortsätter min bloggtorka i ren protest!

Jag tänker bara meddela att jag ikväll ska ta en riktig och välbehövd blecka, och jag och ljuva K ska dricka detta. Det är ett försvinnande gott vin som är bra på alla tänkbara vis (gott, billigt, lättdrucket, lite sparkly, med skruvkork och med tillfredsställande berusningsförmåga). Denna fantastiska dryck har de slutat med på vårt systembolag, så vi åker numer till stora äckelstaden och inhandlar och startar våra egna små vinkällare.

Ikväll åker flaskorna fram.

Bara en till...

sen ska jag gå och lägga mig. Här kommer den sång som alltid har, och alltid kommer att ligga etta på min lista.

Det här, mina vänner, är musik när den är som bäst!

Jag kan inte hålla mig

Jag måste även dela med mig av 2 av musikhistoriens vackraste röster och dessutom i kombination och i en av musikhistoriens vackraste sånger. Var så god. Give it up for Mama Cass och John Denver:

I väntan

på att få något roligt ämne att skriva om så kan jag lämna detta åt er att njuta av.

Okej Paul Potts, okej lilltjejen i England, okej 11åringen i USA men det här är det bästa jag någonsin sett i amatörväg. Jag satt klistrad framför tvn varje söndag när denna skönsjungande islänning var med i Rockstar Supernova. Tyvärr vann han inte tävlingen, men man behöver bara lyssna på detta för att förstå att bandet borde ångra sig. Jag får gåshud både på armarna och benen. Vackert!

Jag ger er Magni:

Houston!

We've got a problem: Jag har bloggtorka!
Detta verkar även ha infunnit sig hos mina vänner, då deras bloggar inte heller uppdateras med önskvärd frekvens.

Jag skulle kunna blogga om min bedårande mössa som jag kommer att springa runt i i vinter. Jag skulle också kunna blogga om det trevliga middagssällskapet ikväll. Jag skulle även kunna blogga om mitt jobb och vägen dit, gårdagens shoppingdag med fantastiskt resultat eller dagens möbel-ihopmonterande, men jag har ingen inspiration. Jag har dessutom blivit anti-internet. Det brukar komma över mig med jämna mellanrum. Jag tål inte ens att se datorn igång i mitt rum. Det kommer kanske hålla i sig någon dag, men jag kommer snart att vara tillbaka. Jag vet inte när, bara att.

Så hjälp mig nu, kära vänner. Ge mig ett ämne att blogga om, så lovar jag att göra mitt bästa för att blogga röven av mig. Hjälp!

Notes-to-self

Note-to-self 1: Bege dig aldrig mer av mot jobbet utan att ha bensin nog i bilen. Du vet ju att det är 4.4 mil till närmaste bensinpump från jobbet räknat. Det glädjer dig föga då lampan på panelen börjar lysa mitt ute i skogen när du knappt är halvvägs TILL jobbet.

Note-to-self 2: Lägg, efter dagens insats, till kollegan Karin på listan över de människor som du i tanken visar stor tacksamhet för varje dag. Mona bilskollärare - jag tackar dig. Karin kollega - jag tackar dig.

Note-to-self 3: OM det skulle hända igen - kom ihåg att du har en nyinhandlad och fulltankad reservdunk i baggen. Karin kollega har inte möjlighet att börja senare och tigga dunk på OK åt dig varje dag.

Och vi små glin

ja vi drack vin,
som första klassens fyllesvin.

Det är gårdagskvällen jag talar om. Den spenderade vi på det här sättet.
Det var mycket trevligt, mycket god mat, mycket bra nostalgimusik, mycket trevligt sällskap, mycket gott vin, och FÖR mycket dålig dansbandsmusik. Den utlovade kvart-i-tre-tryckaren uteblev således.

Idag mår jag oförskämt bra, med tanke på den vinmängd som inmundigades. Jag har fått en hel del bra saker gjorda, fast det går inte riktigt lika fort som det skulle ha kunnat göra. Smällar man får ta antar jag.

Det är bara att ladda om och göra sig redo för nästa helg då det är tjejmiddag med tema och *trumvirvel* -VIN!

Det här leendet

kan smälta en gudmors hjärta! Idag har jag alltså snusat guddotter. Hon är så ljuvlig!

Fröken här har faktiskt dessutom jobbat idag, fredag och allt. Det var mycket kul att få vara med och skicka barnen på helg för en gångs skull.

Efter att mött upp Gudbarns-Mamman i byn, och gått i lite affärer begav vi oss mot vårt palats. På vägen händer något mycket spännande. Telefonen ringer. Jag ser ett nummer jag inte riktigt känner igen. Jag svarar. När jag fick höra vem det var höll jag på att köra i diket. Det var akassan.

Jag har sedan jag började jobba i höstas försökt få svar på några frågor om deras bajsregler och bajsantaganden, men utan nämnvärda resultat. Därför skrev jag ett tämligen otrevligt mail till dem i onsdags, och detta mail gjorde att de ringde (!) upp mig.
-Jaa... jag kände när jag läste ditt mail att jag nog borde ringa dig, istället för att svara via mail. Du verkar lite upprörd...
-LITE????

Jag är mycket glad för att hon ringde, men det faktum att hon inte kunde ge mig några svar (eftersom varken hon eller hennes kollegor visste syftet med den specifika bajsregeln jag mest ifrågasätter) lämnar mig återigen på ruta ett. Jag har inte en susning om hur jag ska fylla i mina kassakort för att få det rätt. Eller rättare sagt, ska jag följa den där bajsregeln utan syfte, så kan jag aldrig få det rätt... Visst är det ett fantastiskt system?

Nåja, det är underbart nästan jämt!

Dagens no no.

Om ni legat med huvudvärk stora delar av dagen, men blir bättre och är bjudna på ljus-party. Åk inte! Detta doftinferno i kombination med hettan som alla ljus åstadkom fick allt att komma åter. Och inte lyckades jag hålla mig från att köpa något heller... Hos mig kommer det att lukta Skogsdunge. Hos K i byn också. Vill man lukta på Blå tamarind, då får man bege sig till A i Korsträsk. Om man blir av med huvudvärken vill säga...

Idag lider jag av PSS

Post-Shopping-Syndrome.

Gårdagens shoppingtrip tog nog knäcken på mig. Jag har legat i huvudvärk hela förmiddagen och inte ens kunnat glädjas åt mina fina inköp. Men det var det värt, för det var riktigt riktigt roligt! Bilens avsaknad av stereo åtgärdades effektivt av mig och Malle-Balle. Mycket fager skönsång. Det är annat än vad man kan säga om kartläsningen utan karta. Den blev lite fel, ungefär hela tiden! *s*

Jag har idag även legat och pratat i telefon med Urmodern. Vi hyllar båda Lars nya skiva (som dök upp i brevlådan i veckan) och ser båda fram emot konserten nu. Om jag ska vara helt ärlig så var jag till en början väldigt skeptisk då jag tycker att de två senaste skivorna varit ganska långt från bra. Men den här... den är så vacker, så sorglig och så bra. KÖP den! Den lämpar sig mycket väl för bilkörning.

Och angående konserten så ber jag det ickesvamlande paret om ursäkt för missförståndet, köp nu biljetter och häng på om ni också ångrat er! Det är onumrerat och det finns biljetter kvar *hint hint*.

NU HAR DET ÄNTLIGEN HÄNT!

För mindre än en timme sedan fick jag en av mitt livs högsta önskningar uppfyllda. Mitt framför mig på den kolsvarta skogsvägen stod han/hon. En livs levande björn! Jag är så glad och uppspelt att jag inte kommer att kunna somna ikväll, inte ens efter 12 timmar på jobbet.

Jag skulle nästan våga mig på att säga att känslan är densamma som kusinfrun skulle känna efter att ha fått slicka Martin Stenmark i örat.

Jag håller med Daniel part II

Han gissade Pär. Jag gissade Pär. Men jag har ett problem: jag är nu nöjd på killsidan. Nu får inga fler åka hem. Skicka hem tjejerna istället. De enda jag vill ha kvar är Amanda, Marie och Patrizia.

Jag känner att jag måste gardera min Christoffer/Amanda-gissning med Daniel. Han är ju urbra, och jag hade glömt bort hans audition lite. Marie är apgrym på att sjunga, men det är lite Carola-syndrom - jag kan inte titta på henne när hon sjunger. Hon har ett sånt läskigt inövat minspel och rörelseschema *rys*. Men det är bara det, jag tycker att hon verkar vara en fin människa, och sjunger som en übersådan.

Sen hoppas jag för allt vad jag är värd att Daniel lyckas öppna ögonen (öronen) på Kishti och Peter och att de plockar in Henning som wildcard. Då, mina vänner, skulle jag ringa och rösta!

Imorgon är det en sån där härlig dag, då jag kommer att vara på jobbet i 13 timmar. Sedan blir det några (mitt mål är 2) veckor med utvecklingssamtal och sen blir det lugnt igen. Jag längtar.

jag råkade ångra mig...

...och det känns riktigt riktigt bra!

Jag håller med Daniel

Jag hade också gärna sett att Henning gick vidare i idoltävlingen. Han har så skön utstrålning, och sjunger coolt, så jag är lite besviken över Peter och Kishtis beslut. Men än så länge klamrar sig Amanda och Kristoffer kvar, så jag är lite nöjd i alla fall.

Om man bortser från Peter och Kishti så är jag även lite besviken på östra lapplands björnstam. Jag har ju nu spanat och spanat varenda dag, men inga björnar i sikte. Det verkar som att jag får vänta till våren då jag och F ska bege oss till det som verkar vara det hetaste tipset so far.

Detta björnlösa faktum fick mig att fundera igår på väg hem från jobbet. Jag skulle ju hemskt gärna vilja veta om någon björn någonsin har sett mig, men kanske lufsat iväg istället för att visa sig för mig och göra hela min dag. Det är ju en sån där frustrerande sak som man aldrig kommer att få veta. Det finns fler sådana. En liten lista:
* Vad händer när man dör?
* Har jag någon gång varit nära döden utan att veta om det?
* Har någon björn någonsin sett mig?
* Vad hade hänt om jag sagt eller gjort SÅ istället?

Såna tankar kan verkligen slå knut på hela min tankeverksamhet. Jag blir besatt av dem.

Tjusningen med norrland.

Kommer ni ihåg det här? Det var den 8:e augusti detta år. Det är 40 dagar sedan. Det var helt fantastiskt och lovely på alla de sätt. Idag, 40 dagar senare, har jag kört hem i snöstorm. Med sommardäck. På smal grusväg. 50-60 km/h i 4,4 mil. You do the math.

Annars har det väl varit en ganska pissig dag, rent allmänt bara. Jag hoppas på en bättre imorgon!

Kanske lite tidigt, men...

... jag skulle sätta mina pengar på någon av dessa två. Jag har en låååååååååång lista med låtar som jag skulle vilja höra dem sjunga. Jag skulle garanterat köpa (!) deras skiva om de släppte en idag.

PS. Behöver jag nämna att jag just har lärt mig hur man infogar youtube-klipp i bloggen?? Beware! DS.

Såna man skulle vilja lyfta upp och skaka om lite

Okej. Pojke (Tom Higgenson) träffar flicka (Delilah DiCrescenzo). Pojke blir kär och skriver sången "Hey there Delilah".

Pojke: "There was never anything between us. It was kind of funny — kind of sad, actually. The story of my life... I thought she was the most beautiful girl I had ever seen."

Flicka: "There was pressure to live up to this ideal. I didn't know how to be polite but, you know, ditch him"

Delilah, you little piece of löparlöfte. Visa lite hederlig tacksamhet, och ge oss romantiska (som skulle dö för en sådan kärleksförklaring) lite frid i själen. Det är du skyldig kärleken. Annars önskar jag dig inget annat än positiva dopningstester inför nästa OS!

Förlåt mig

men jag har varit på kasst blogghumör sista veckan. Har inte haft något att berätta om helt enkelt. Det har jag väl inte nu heller - egentligen. Men nåt måste man ju skriva...

Dagen har tillbringats på språng, och jag har tagit ett stort steg i min utveckling som bilförare. Ett gigantiskt delmål har avklarats, och detta med bravur. Jag tror att jag numer når 2.25 m över golvet. Jag har smakat på en tugga frihet skulle man kunna säga.

Sedan har jag varit i vackra stan och gratulerat världens vackraste snart-1-åring. Han är nog det finaste som finns. Mitt paket (en massa härliga kuddar till myshörnan) gjorde stor succé.

Den fortsatta kvällen har bestått av flera avsnitt scrubs. Vänner får ta och akta sig lite, konkurrensen är stenhård.

Nu, mina damer och herrar, ska jag alldeles strax gå och lägga mig och ladda inför morgondagens garagerensning *vojne vojne*. Bilen måste helt enkelt snart ha någonstans att sova, minuterna på morgonen är för dyrbara för att gå åt till rutskrapning. Som sällskap i sängen kommer jag att ha senaste numret av bokspegeln. Till min stora förtjusning såg jag när jag ögnade igenom den att det har kommit en ny översatt Harlan Coben-bok. Det mina vänner är spänning när den är som bäst!

Åh min arma röv!

Jag känner att jag vill tillägna min röv detta blogginlägg. Igår utsattes den för prövning. Idag protesterar den. Jag kan inte säga att det är särskilt högljutt, men nog för att jag ska känna att den inte är helt nöjd över behandlingen. Innan fantasin skenar och leder till överhettning ska jag deklarera att prövningen var potatisplockning. Luta sig fram - gräva lite. Sätta sig på huk - plocka upp potatisen. Ställa sig upp - kasta potatisen i rätt hink. Luta sig fr...

Idag har dock jag och min arma röv varit ute i trädgården och gjort höst. Vi har även börjat röja ute i gästrummet så att det står klart när våra eminenta övernattningsgäster behagar infinna sig. Som belöning ska vi vila i soffan och se på älskade Bridget ikväll. Vi gillar Bridget. Mycket.

När katten är borta bjuder jag på middag.

Eftersom min M är borta på APT som det heter (varför inte deras matsal duger likväl som vår kan jag inte riktigt förstå, men men...) så skulle det alltså innebära att jag blir gräsänka denna afton. De som känner mig, eller har läst tidigare inlägg, vet att jag inte gillar att äta middag själv. Det är helt enkelt aptråkigt! Så när jag då talade med en av mina fina An tidigare i veckan så bjöd jag in henne på middag. Lämpligt nog jobbar hon skift som passar mina den här veckan. Jag gillar INTE hennes treskiftsgång eftersom det gör att vi bara kan ses var tredje vecka, och dessutom ska det ju klaffa med hennes sambos treskiftsgång (om vi vill sitta i lugn och ro, utan hennes fina lilla a). Inte helt lätt helt enkelt, men ikväll passade det!

Lax på saltbädd. Kokt mandelpotatis. Citronsås. Sallad och nyplockade morötter. Lovely!
Vi lyckades avklara många av våra återkommande samtalsämnen, såna där som vi är expert på (dvs där vi tycker exakt likadant och har grym hjälp av varandra). Mystisk tonfiskgryta, swingers, björnfrossa och så kallade vänner för att nämna några. En mycket trevlig och välbehövd kväll. Eller som min M sa när han ringde nyss. "A är bra. Henne gillar vi!"

Idag har jag även träffat en mycket intressant människa, nämligen författaren Bengt Ingelstam. Vi har haft hans böcker om Matte och Myran som högläsningsbok sedan skolstarten och har redan plöjt igenom två och en halv bok. Barnen älskar dem. Deras fröken också. Jag har tänkt köpa ett ex av varje bok själv, för är det något som är bra att ha som fröken så är det högläsningsböcker som funkar. Det kan rädda den mest pissiga dag!

Arbetsveckan är slut, och imorgon ska jag ta en förhinderdag och bara vara ledig. Och ringa till facket, och till a-kassan, och till vikariejouren.

Jag var egentligen aldrig orolig

Nu har jag det svart på vitt. Jag är 90% norrlänning, och det känns oh so lovely!
Prova du också!

Sanningens minut

1) Jag har prenumererat på Dagens nyheter under pseudonymen "Masahele Bleibali".
Jadå, 1999. De 2 första bokstäverna i Sandbackakollektivets för och efternamn bildade pseudonymen. (Detta ledde f.ö. till det roligaste telefonsamtal jag någnsin haft tror jag, men mer om det en annan gång).

2) Jag har en hel kväll låtsats vara från England utan att bli påkommen.
Yes box! Piteå dansar och ler, 2001 kanske?

3) Jag har druckit rengöringsmedel i sömnen.
Oh ja. "Ajax- Fête des fleurs" den rosa varianten. 21 år gammal.

4) Jag har bett en tandläkare "dra dit pepparn växer" (fast med lite grövre ordval).
Faktiskt aldrig. Folk som lyssnat på vad jag sagt har säkerligen hört mig säga att jag regregerar och blir 5 år gammal när jag sitter i tandläkarstolen. 5åringar (på min tid) svär inte! Ja, jag avskyr tandläkare, och ja jag har fått en "flip" hos tandläkaren, men aldrig svurit, eller bett honom dra någonstans.

5) Jag har firat nyårsafton helt ensam.
Jajamänsan. 2002/2003 i Umeå. Mycket avslappnat och trevligt!

6) Jag har varit på julottan onykter.
Åh herregud. Ja... MED efterföljande efterfest (eller heter det kanske kyrkkaffe?). Borde ha varit 1999 eller 2000.

5 sanningar, 1 lögn

1) Jag har prenumererat på Dagens nyheter under pseudonymen "Masahele Bleibali".
2) Jag har en hel kväll låtsats vara från England utan att bli påkommen.
3) Jag har druckit rengöringsmedel i sömnen.
4) Jag har bett en tandläkare "dra dit pepparn växer" (fast med lite grövre ordval).
5) Jag har firat nyårsafton helt ensam.
6) Jag har varit på julottan onykter.

Nå, få nu höra vad ni tror er veta om mig...

Imorgon smäller det!

Rent bokstavligt alltså. Älgjakten börjar, och jag antar att jag inte kommer att kunna slappna av särdeles särskilt under min bilkörning. Jag tycker det är lite läskigt när det kommer människor med gevär och går längs vägen. Det gör att min mage knyter sig. Detta trots att jag är uppvuxen i militärstaden bland alla militärstäder. Jag kommer aldrig att vänja mig.

År 2007 mina vänner, år 2007...

Men vänta nu! Hade vi inte kommit längre än så här?

bollen rullar

Nu är det 2 högstadiekräk som sitter hemma med utegångsförbud. Och en har fått gå till grannarna (oss) tillsammans med sin mamma och gråtandes be om ursäkt. (Tackar högre makter för sådana föräldrar!)

Synden straffar sig

Tack vare min modige M så sitter ett högstadiekräk hemma ikväll. Utegångsförbud kallas det. Moooowahahaha

Våra små äpplen

hängde i vårt träd. Plötsligt kom kvartersligisterna, och vips fanns det inga äpplen kvar. Jag önskar dem intet gott. Skit ska skit ha! (jag känner att jag måste tillägga att det inte är några små söta barn vi har att göra med här, det hade varit se-igenom-fingrarna-eventuellt - De vet sällan bättre. Dessa avskum är högstadiekräk.)

Nåväl, jag skulle gissa att the time of the crime var lördagskväll, då vi inte var hemma. (jag vägrar gå med på tanken att de smyger omkring i MIN trädgård när jag faktiskt är hemma!) Då befann vi oss nämligen i byn, hos K&A och det var så mycket trevligt och vi var så berusade. Whiskeyn tog slut, killarna hade hårproblem, kräftorna var goda och livshistorier utbyttes. Ja herrejestanes så galen tillställning. Helt underbart! Precis vad som behövdes efter fredagens ihopbrytande.

Nya jobbveckans första dag är avklarad, och jag kan meddela att det är ljuvligt att varannan vecka ha 80 minuter matte med ettorna. De är 2 stycken.

Full vecka och helgförväntningar

Nu är det äntligen full vecka för fröken här! Eller... ja... jag har ju lite saker jag måste göra ikväll till jobbet, men sedan är det helg!

Morgondagen kommer att spenderas i vackerstan och en vidare transport till inte-så-vackerstan. Men det är där shoppingen finns. Och shoppas det ska det! Jodå minsann!

På lördag ska vi ner till byn och äta middag, dricka vin, socialisera, spela guitar hero och sjunga singstar. Jag längtar svårt, och jag hoppas på en riktig kanonkväll! Tyvärr blir vi lite decimerad skala, då 3 par fått förhinder. Men vi 5 par som är kvar får helt enkelt göra det bästa av situationen!

Och sedan skulle jag kunna tänka mig att det blir Scrubsmaraton på söndag. Idag damp äntligen paketet ner i brevlådan. De 4 första säsongerna. Jippi.

Surströmming och renpenis

Nu är halva min arbetsvecka gjord, och det känns mycket bra (känner att jag måste passa på och njuta av den vetskapen innan rektorns erbjudande om eventuell heltid blir verklighet).

Dagens sällskap längs vägen:
2 svenska bärplockare.
4 thailändska bärplockare.
3 lettiska fiskare.
Några hornmuppar. En av dem med "utfälld" penis, och det har jag aldrig sett förr. Den var orange, jamen den var orange. Tänk vägverket... Den var så orange att man undrade om det var något fel på den. Jag måste nog inhämta lite renanatomikunskaper känner jag. Var är min skönsjungande same när jag som bäst behöver henne - jo på andra sidan jordklotet!

Min M jobbar övertid ikväll, och när det gäller middagsbestyr när jag är ensam så ska det gå fort och lätt, både att laga och att äta. Jag skulle nog klassa det som bland det tråkigaste som finns. När jag då fick reda på att jag skulle vara tvungen att äta middag själv så startade överläggningen med mig själv. "Vad gillar inte M som jag borde passa på att äta nu?" Det första som dök upp var surströmming, men det åt jag ju i förrgår. Men suget ville som inte försvinna, så jag lämnade det till ödet att bestämma. "Finns det mjukt tunnbröd på affären så äter jag surströmming!" När jag kom till affären hade de mjukt tunnbröd på extrapris. Jag åt surströmming.

Nu är bollen i rullning

Nu är det officiellt hösttermin. Barnen var där. Föräldrarna var där. Jag var där. Skolchefen som skulle hålla välkomsttal var inte där. Han kom en kvart försent (med ursäkten att han trodde det skulle börja 9).

Nu är det bara att köra på. Det är så skönt att ha det här bortgjort, har haft grymma mood-swings de senaste dagarna. Är nog inte bara jag som tycker att det är ljuvligt att denna stressfaktor är borta...

Dagens sällskap på vägen: En räv. En tjäderhöna. Minst 20 horn-muppar.

Personalrummets diskussionsämne: Björn. (Jag är tydligen the last bear-virgin, kanske för att jag kommer ifrån civilisationen?)
-Du ska få se att innan det här vikariatet är slut så kommer du att ha sett björn. Vänta bara till älgjakten börjar, då blir det lite fart på dem. Då brukar de komma upp i dikena.
-Trevligt. Hittills har jag bara behövt bry mig om gupp och hornmuppar. Nu kan jag plötsligt bli ihjäläten om jag råkar stanna bilen och kliver ut.

Igår var ingen bra bloggdag (appropå mood-swings) men jag fick i alla fall ihop några liter utsökta vildhallon, och vad middag anbelangar blev jag bjuden på surströmming och samtalsterapi nere på Västermalm. Lovely!

Borde väl egentligen sova

dels för att vara laddad inför måndag och dels för att jag inte får sova obehindrat imorgon bitti... Bären ropar i skogen tror jag.

En dag i shoppingens tecken, och jag har ekiperat mig inför den stora måndagen (det känns som att om jag klarar det så klarar jag vad som helst). Och även förberett lite inför kommande lördag. Den är efterlängtad.

Efter ett mysfika hos fina F så blev det middag hos urmodern, där även Elmer och H2 (De måste numreras de där namne-svägerskorna) befann sig. Mycket trevligt, och god mat. Resan hem gick bra, och här sitter jag nu.

Jag gillar verkligen inte när det blir mörkt ute. Dels för att det blir så mörkt inne (på så många sätt) och dels för att jag inte gillar att tända lamporna. Det är min stora skräck att lampor tända inomhus gör att de som står ute i mörkret ser in alltför väl. Dom ser mig, jag ser inte dom. Paranoia-attack.

Hallelujah!

Nu är det helg!

På måndag kommer barnen. På måndag kommer föräldrarna. På måndag börjar allvaret.

Jag har en heeeel del kvar att göra i helgen, jobbwhise. Men ska även försöka fylla den (eller rättare sagt frysen) med lite bärplockning samt middag hos urmodern. Det borde vara lagom för att vara någorlunda laddad på måndag. Nästa helg däremot... ojojoj!

Idag har jag planterat röven på en inte alltför bekväm klassrumsstol i grannkommunen. Där fick jag höra hur utomordentligt duktiga de var på att lära sina elever att läsa. Mycket intressant, men samtidigt grymt knäckande, eftersom jag vet att jag varken har resurser eller det stöd som krävs för att göra ens en tiondel av det de gör. Det var kul att träffa de gamla kollegorna i alla fall.

Sen fick jag ett brev från akassan idag. Det har ungefär samma inverkan på mig som ett tandläkarbesök. Major regression. Jag blir 5 år. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag verkligen inte förstår vad de vill meddela mig. Sådana brev gör mig frustrerad (eftersom deras meddelanden ofta har någon slags inverkan på ens liv). Jag har en gång skickat tillbaka ett sådant brev till dem, och bett om en utförlig förklaring utan paragrafspråk, alltså på en sådan nivå att gemene man och kvinna förstår vad som menas. Veckan efter fick jag tillbaka samma brev, fast med alla (ja, ALLA) rader understrukna med rött bläck. Jamen tack, då förstår jag preciiiiis!

Idiotens moder är ständigt gravid...

Överkörd, sedan påbackad

Ungefär så känner jag mig. Jag är så trött att det gör ont, i hela kroppen. Det tär verkligen på en det här med jobb (åtminstone såna här hysteriska jobb som lärares är sista veckan innan skolan börjar). Jag är helt färdig när jag kommer hem på kvällarna, och då har inte barnen dykt upp än! *ve och fasa*

Vägen till jobbet är iofs ganska rolig. Det är först bred och fin 110-väg i några mil. Sedan bär det av... Rakt in i skogen bara! Guppig grusväg i 4 mil. Högsta tillåtna hastighet är 90. Jag trooor att jag kan ha kommit upp i 80 igår morse när jag körde genom det pyttelilla och stendöda samhället som vägen susar genom (och där det faktiskt är några hundra meter asfalt).

Vissa skulle ju tänka sig att det kanske är vägens kvalitet som hindrar min framfart. Och jag ger dessa delvis rätt. Vägens kvalitet, men FRÄMST de hornbeprydda mupparna!

Renar - alltså dessa djur tillhör verkligen inte skogens intelligensreserv. Hur man kan stå och blänga på något som kan döda en relativt enkelt (dvs. min gröna sköna), utan att röra en fena, det övergår mitt förstånd. Idag var det till och med en fräck sak som ställde sig och solade mitt framför huven. Det är sant! Den stod med huvudet mot mig, men riktat upp mot solen, och så slöt den ögonen, detta trots mitt idoga tutande... Jaja, trevligt med sällskap i alla fall.

Å käre värld!

Make it friday! Make it friday!

Jag gillar verkligen inte att bli väckt.
Jag gillar verkligen inte att bli väckt av väckarklockan.
Jag gillar verkligen inte att bli väckt av väckarklockan kl 5.45.

Jag hoppas det är värt det. Jag börjar bli nervös.

Middagskonversation

Under middagen berättar jag för min M om dagens test och det obehagliga resultatet. Efter en liten stunds tystnad utbyts följande repliker:

-Om jag skulle få välja vem som helst i Sverige att äta middag med, inte dejt eller så, utan bara äta middag med så skulle jag vä...
-Mikael Persbrandt. Jag vet det.
-Ja alltså, han verkar vara en så intressant person. Eller kanske Eric Gadd. Han verkar också vara en vacker människa.
-Eller kanske Torsten Flinck?
-Ja, kanske. Han är ju bättre än Martin Stenmarck, alla dagar i veckan. Vem skulle du välja att äta med, om du fick välja vem som helst i Sverige?
-*funderar* Jag tror jag skulle välja Ingemar Stenmark.

Jag känner mig safe!

När jag sen sa att jag, om jag fick välja en tjej, helst skulle träffa Malin Wollin mumlade han någonting om "husguru". Jag förstår inte vart han får allt ifrån...

Kära fru kusin.

Det var trevligt att höra från dig. Det glädjer mig att du har funnit nytta av min blogg.
Så, angående detta kändis-dejts-bytande... Jag har ju tidigare uttryckt en viss... hm... irritation över mitt objekt för kvällen, då jag anser honom vara lika upphetsande som en ladugårdsvägg. Du har tydligen åkt på en släng av smaklöshet och tillfällig (hoppas jag) sinnesförvirring, och uttalar en vilja att slicka ladugårdsdörren i örat och andra obsceniteter.

Du ber mig i ditt brev om ett byte. Du vill ha ladugårdsväggen, och jag ska få Sven-Göran. Om detta hade gällt den gamle räven Wolter hade jag svarat ja snabbare än snabbast. Men nu var så inte fallet. Du råkade dra på dig casanovan S-G. Det här är inte lätt ska du veta. Du gör det mycket svårt för mig... Detta till trots; jag svarar ja. Hand over mr Eriksson (han KOMMER att få byta efternamn vid eventuellt giftermål!!!) och Herr Stenmarck är hos dig på bara några sjumilakliv.

(Glöm för guds skulle inte att skicka med strumporna. Det var de som avgjorde hela grejen!)

På något konstigt sätt känns det inte som att jag har vunnit, jag som inte hade något att förlora...

Tå-krullar-dejt

På den här sidan kan man göra något så roligt som att få veta vilken kändis man "borde" dejta. Vilken kändis som jag, enligt vad jag svarar på 10 frågor, har mest gemensamt med, och alltså borde ha roligt tillsammans med. Jag råkade eliminera både Gustaf Norén och Mikael Persbrandt *darn* och slutligen så blev "min" kändis... *trumvirvel*: Martin Stenmarck.

Alltså vad är det där för test? Jag tål ju inte ens karln i fråga - jag krullar tårna av obehag när han visas i rutan. Men en dejt med honom borde jag alltså ha. Jag skulle hellre raka av mig mitt hår, äta maskar OCH vada i bajs.

Vilken tur att det bara var ett internet-test!

Nu har det äntligen hänt!

Jag har fått färg på mina ben! *glädjevrål* Även om min M fick titta vääääldigt noga för att se den, så har jag nu en rand från bikinitrosan. (Jag ser den naturligtvis hur bra som helst)

Idag bar det av igen. Det gick inte att hålla sig borta. Vi har varit på playan.

Jag vet inte om jag någonsin har njutit så av en strand sedan jag var frekvent solandes på Karon beach i januari 2004. De tre dagarna vi har varit där, jag och lillebror, har varit helt magiskt fantastiska. Jag kan faktiskt känna att jag har laddat batterierna och är redo för jobb.

När vi låg där, djupt försjunkna i våra böcker, så hörde vi ett råmande som heter duga. Jag har aldrig någonsin i mitt 27-åriga liv hört en ko låta på det sättet. Det får mig att börja undra om det inte går någon släng av Galna-ko-sjukan här just nu... Jag fortsätter fantisera om den galna älgen som när som helst kommer att springa ner för gatan.

Nästa år vid det här laget, då bor vi där. Jag, bror & kon. Jag tar med mig fleecejackorna, tar du kroken?

Ja just det. När jag körde hemåt så såg jag första gången h-ä-r en "vild" ödla. ALLDELES innan jag körde över den... (Det var ju nu inte med flit, så alla militanta djurvänner - gören er ej besvär)

En tjejtorsdag

Den här filmen låg jag och A bänkade framför igårkväll. Den är så underbar och det var jättelänge sen jag såg den. Rekommenderas!

Efter filmen satt vi och löst världsproblem och smidde höstplaner över en till bit rabarber- och jordgubbspaj. Härlig kväll!

Nu bär det alldeles strax iväg till Arbetsförmedlingen, där jag ska uppdatera min handlingsplan... *suck* Inte riktigt kul att stiga upp för. God morgon!

Elton John, en solrosidol?

Om man lyssnar riktigt noga när man går in i mitt växthus kan man faktiskt höra den sista, nu storblommande, solrosen sjunga (med "Dos tomatos" som doa-doa-kör). Det är samma låt om och om igen.

Hör ni?

I'm still standing.
yeah yeah yeah
I'm still standing.
yeah yeah yeah
[...]
The threats you made were meant to cut me down
But I'm still standing.
Yeah yeah yeah

Snipp, snapp, snut

Jag avskyr verkligen att läsa ut en bra bok. Det är en paradoxal känsla. Jag vill bara slita åt mig boken och inte göra något annat än att läsa ut den, men samtidigt vill jag läsa bara några sidor i taget och spara den så att den aldrig tar slut. Behöver jag nämna att den förstnämnda känslan alltid får övertaget? Nu är den i alla fall slut, milleniumtriologin. Jag kan bara hoppas att någon vänlig själ sätter sig ner och skriver klart det omryktade fjärde manuset som endast hann bli färdigt till hälften. Jag hoppas och håller båda tummarna, för det här är bland det bästa jag har läst.

Jag får försöka se det från den ljusa sidan och det är ju att jag kan dyka ner i bokpåsen som jag köpte i början av sommaren och fiska upp något där. Tror att "Snabba cash" ligger bra till, men jag funderar på att läsa den sista olästa (som lustigt nog är den först utkomna) Camilla Läckberg före. När man ändå är inne på att avsluta serier menar jag...

Fondue till middag idag, och det var så mycket gott. Trevligt sällskap och after-dinner runt altanbordet över ett parti Amerikan. Jag vann det som utvecklades till en syskonkamp.

Imorgon blir det nog full rulle här. Eventuellt främmande på dagen, och efter middagen kommer A hit och vi ska slänga oss ner i sofforna och se på mysfilm. Sån där som kära M och L suckar och himlar med ögonen åt. Vi måste hålla ihop!

Och slutligen, för alla er som undrat, tåflexningen gick över förväntan!

Playa del underbart

Det här, mina vänner, är livet på en liten pinne.

Om ni hade varit med oss,

mig och lillebror, så hade ni fått vara där det var varmast i Sverige idag (inget påfund, dagens sanning). Detta var vår plats på jorden under eftermiddagen:



Kan ha varit det ljuvligaste denna sommar. Vi gör ett nytt rekordförsök imorgon, då planen är att vi ska ligga där i solen hela dagen med varsin Stieg Larsson. Bada, äta frukt, och bara må allmänt väl. Det är planen!

Under morgonens trädgårdspromenad upptäckte jag fler vandaliseringar i trädgården. Mina solrosor i rabatten är long gone, precis som mina liljor och några aklejor. Det läskigaste av allt är att nu är "det avhuggna hästhuvudet" också borta. Det är proffs vi har att göra med. Vi har dock en vakt inatt. Lillebror har fått order om att först dokumentera (för bloggen naturlish) och sedan döda. Ska bli spännande att se om det blir några attacker, och främst attacker på vad...

Imorgon, mina vänner, ska jag flexa med tårna - and nothing but.

They're back!

morgonkaffet som jag drack under morgonens trädgårdspromenad hamnade i vrångstrupen. De är tillbaka! I min fina rabatt finns det nu inga solrosor (dessa var lite mindre varianter, hemmaodlade, men likväl på väg att precis börja blomma). Dessutom har de j-vlarna gett sig på mina liljor, samt några akleja-toppar... Nu är måttet rågat, bägaren på väg att rinna över och alla andra liknelser som passar in. Det är helt enkelt krig i tomteskogen.

Jag måste skaffa mig en strategi.

När katten är borta...

Jag var alldeles nyss ute på min sedvanliga trädgårdspromenad, för att kolla att allt växer som det ska, provsmaka någon jordgubbe och kanske rycka upp en morot för att se hur långt de hunnit. Men idag... Vad möts jag av? Jo, detta:


Mina tre ståtliga solrosor, som preciiiiiis börjat blomma, är numer bara en. Stackaren till höger har blivit helt uppäten, och den i mitten är det ju inte direkt mycket kvar av. Den där kvarlämnade blomman som ligger kvar på marken känns som ett avhugget hästhuvud i sängen...

Jag är såld.

OM det inte varit för dopet igår, så hade jag suttit bänkad framför det här igår. Ända sedan Staffan Hellstrand-konserten jag var på, där de var förband har jag varit imponerad. Jag är helt såld på låten "Good boys go to heaven". Tomas Bäcklund låter som Ryan Adams, fast bättre.

Barnet lever! Jag lever! Min lever lever!

Det vackra utomhusaltaret i mormoderns trädgård.

Jag tappade inte barnet. Jag höll krampaktigt som få, och jag kan lova att mamman och mormodern inte varit överdrivna i sina varningar om hur hal klänningen verkligen var. Den var slime - fast vit. (Det lilla barnet var dock en darling, och var glad och snäll hela tillställningen igenom)

Jag läste dikten. Jag var ganska nervös, men det gick bra ändå.

Jag hade inte skorna. Mamman gick barfota, och då skulle det ju bara se fånigt ut om jag gick där och svajade, så jag var barfota jag också.

Gudfar, Gudmor och den, på fotot, enbenta mamman.

Mycket trevlig tillställning med duktig präst, gott fika och många trevliga människor. Synd bara att solen lekte lite peek-a-boo, för emellanåt var det riktigt kallt.

Efter fika och presentöppning begav vi oss mot stugan där kusin, kusinfru, bror och brorsvän väntade. Kräftorna tinades och vinet hälldes upp. Andra anslöt, bl.a. pensionärskänslan. Gott vin, goda kräftor och trevlig kusinfru förgyllde aftonen.

Dagen idag har börjat bra, och jag har redan hunnit tvätta vår sköna gröna. Numer är den fri från all skjutområdeslera, och det gillar jag! Vi har inte längre nordeuropas smutsigaste bil. Det är någon annan som har det.

Dagen D

Dagen Dop, Dagen Dikt, Dagen Darn-vad-svårt-det-är-att-gå-snyggt-i-kilklackar och Dagen Dra-hårt-i-slimeklänningen-så-inte-barnet-far-i-backen. Just nu är jag förhållandevis lugn, men tro mig, hjärtat kommer skena om 2,5 timme ungefär.

Dagen i förrgår var en rolig dag, åtminstone på kvällen. Vi befann oss i ”Liddes” stuga och åt god mat, spelade kort och så fick vi för oss att mata fåren med bröd. Detta är något jag gjort en flertal gånger under mina 27 levnadsår, då våra stuggrannar hade får, lamm och läskiga tjurar så det räckte och blev över, och jag har aldrig ansett får vara särskilt giriga (mer skvätträdda – springer så fort man uppenbarar sig). Jag har haft fel.

Vi kom fram till hagen.
Lidde körde sina lockrop.
Fåren såg korvbrödspåsen.

Sen tog alla får sats, hoppade över diket och stormade stängslet och vips var vi surrounded by får. Det var riktiga fårskallekravaller I tell you. Med gemensam kraft fick de alltså stängslet att rämna, och gav sitt allt för att nå den tomma korvbrödspåsen. Alla korvbröd hade vi ju kastat in i hagen för att locka dem åt motsatt håll under attacken… Lidde tog rollen som matador, och hoppade med sina vackra stövlar in i hagen för att hitta korvbröden. Med dessa bröd som röd mantel fick vi snart kontroll över åtminstone fåren. Stängslet såg ut som sju svåra år efter upploppet, men det var inget som inte Lidde och min M kunde fixa med en yxa och ett järnspett. For all I know är fåren kvar där.

Morgonen efteråt fick vi besök av en väldigt kär vän som vi inte sett mycket av på sistone – solen! Så off we went, ut på myren och fram med spöet. Sen spenderade vi någon timme av förmiddagen med att mata mörtar med mask. Ja, förutom lillebror som drog upp en 7-8 stycken (som han kastade tillbaka). Det var tur att vi hittade hjortron, annars hade vi hungriga fått fara hem…

Precis när man trodde att man började ha saker under kontroll

så ringer telefonen:
G-M (Gudbarns-Mamman): - Du, visst har du någon fin dikt?
J:- Ja det har jag väl... vad tän...
G-M: Bra, jag vill gärna att du läser den på dopet.
J: Ehh, va? Men...
G-M: Alltså det skulle vara jättefint, kan du göra det?
J: Får man gråta och läsa dikt samtidigt?
G-M: Klart man får, jag kommer gråta och lyssna på dikt samtidigt så... Men vad bra då säger vi så. Vet du förresten vad dikten heter?
J: Jag är i chock, vad begär du av mig?
G-M: Nänä, okej. Jag ringer ikväll när jag har pratat med prälle prelaten.
J: Vi säger väl så då.

Så nu ska jag, förutom att vackla omkring på kilklackar (med risk för både mig själv och det lilla barnet) SAMT bära barnet i slime-klänning (mest risk för det lilla barnet) ÄVEN läsa dikt och gråta samtidigt. Det blir nog bra det här...

Dagen har annars spenderats på språng. Jag och A och lilla A har varit och fikat på mysfiket och varit till underbara staden och inhandlat doppresenten. Den doppresenten som är inslagen i alla fall. Den andra är i allra lägsta grad inhandlad någonstans, vilket nog framgår av bilden.

Avslutningsvis skulle jag vilja reklamera det här sommarvädret, jag är inte helt belåten.

Testing testing

Med kusin och kusinfru som supporters ska jag nu se om det fungerar att kommentera på mina skrivaralster. Håll tummarna!

Det var faktiskt inte meningen

Det börjar nästan bli fånigt nu. Jag känner det själv. Jag har köpt gudmorsutstyrsel idag, och gissa vem som har köpt likadana gudmorskor som Malin? - jo jag. Det var faktiskt inte meningen, men nu när jag kom hem och började kolla lite mer noggrant så ser jag det... och när jag kollar hennes foto och läser kommentarerna så står det klart: det är likadana. Nåväl, ska man göra något ska man göra det helhjärtat.

Det blev en riktig shoppingtripp det där. Jag har med mig en påse från varje affär jag varit in i, mycket bra! En klänning, en tunika, 2 t-shirts, hårtoning, gardiner, servetter, kökshanddukar (som matchar våra gudsförgätna terracottaväggar!) och så naturligtvis skorna.

På hemvägen stannade vi till och fikade på ett sommarcafé, där vi diskuterade lördagen lite mer ingående. Jag ska alltså bära det lilla barnet fram till prästen. Det lilla barnet ska ha en klänning som är hal som slime på sig. Mamman och mormodern är lite nervösa över detta klänningsfaktum (mamman hade t.o.m. någon galen idé om att göra hål i klänningen så jag kan hålla i det lilla barnets ben -hårt, så hal är klänningen). När jag snabbt påpekade att jag skulle kunna tänka mig att lämna över bärandet till gudfadern så fick jag veta att hans enda uppgift är att lära det lilla barnet dansa när hon blir äldre. Men så rart, jag ska bära ett barn halt som slime. Nåja, jag ska ta och klippetiklappra mig runt huset några varv så jag åtminstone kan föra mig själv på kilklackar någorlunda på lördag. Det där med slimet får vi ta då...

I can't stand the rain against my window

Är det det här vädret som ska ge färg åt mina ben så förstår jag dess magnecylvita nyans... Scheisse!

Nåväl, jag är på väg mot storstan för lite shopping: jag går nämligen fullt ut i min härma-Malin grej, så jag tänkte också bli gudmor, fast inte förrns på lördag. Jag kommer inte att hitta en lika fin klänning som Malin, inte lika dyr heller.

Jag rapporterar eventuella fynd senare idag, och lämnar er att njuta denna tills dess. Det kan vara den vackraste musikvideon.

Premiär

Jahaja, en helt ny blogg som är min, bara min!

Det har varit ett himla tjat idag om min framtida bloggs eventuella existens (och framförallt namn). Det hela började i morse när min M skulle ner under grunden och byta rasskydd. Han kliver alltså ner genom ett hål i en garderob och vips så är han nere i råttland och krälar. Jag springer och hämtar kameran för att dokumentera själva dyket. Han knorrar och frågar:

M: Varför måste du ta kort?

J: För att jag ska starta en blogg idag och de här bilderna ska bli mitt första inlägg.

M: Gör du det kommer jag att kasta råttbajs på dig.

J: Jag tänker skriva i min blogg att du sa det där.

M: Gör det! Det kommer bli precis som Malin och Joachim.

I så fall kommer det ju bli helt lysande, så jag gör som planerat.