söndag 30 september 2007
Dagens no no.
Om ni legat med huvudvärk stora delar av dagen, men blir bättre och är bjudna på ljus-party. Åk inte! Detta doftinferno i kombination med hettan som alla ljus åstadkom fick allt att komma åter. Och inte lyckades jag hålla mig från att köpa något heller... Hos mig kommer det att lukta Skogsdunge. Hos K i byn också. Vill man lukta på Blå tamarind, då får man bege sig till A i Korsträsk. Om man blir av med huvudvärken vill säga...
Idag lider jag av PSS
Post-Shopping-Syndrome.
Gårdagens shoppingtrip tog nog knäcken på mig. Jag har legat i huvudvärk hela förmiddagen och inte ens kunnat glädjas åt mina fina inköp. Men det var det värt, för det var riktigt riktigt roligt! Bilens avsaknad av stereo åtgärdades effektivt av mig och Malle-Balle. Mycket fager skönsång. Det är annat än vad man kan säga om kartläsningen utan karta. Den blev lite fel, ungefär hela tiden! *s*
Jag har idag även legat och pratat i telefon med Urmodern. Vi hyllar båda Lars nya skiva (som dök upp i brevlådan i veckan) och ser båda fram emot konserten nu. Om jag ska vara helt ärlig så var jag till en början väldigt skeptisk då jag tycker att de två senaste skivorna varit ganska långt från bra. Men den här... den är så vacker, så sorglig och så bra. KÖP den! Den lämpar sig mycket väl för bilkörning.
Och angående konserten så ber jag det ickesvamlande paret om ursäkt för missförståndet, köp nu biljetter och häng på om ni också ångrat er! Det är onumrerat och det finns biljetter kvar *hint hint*.
Jag har idag även legat och pratat i telefon med Urmodern. Vi hyllar båda Lars nya skiva (som dök upp i brevlådan i veckan) och ser båda fram emot konserten nu. Om jag ska vara helt ärlig så var jag till en början väldigt skeptisk då jag tycker att de två senaste skivorna varit ganska långt från bra. Men den här... den är så vacker, så sorglig och så bra. KÖP den! Den lämpar sig mycket väl för bilkörning.
Och angående konserten så ber jag det ickesvamlande paret om ursäkt för missförståndet, köp nu biljetter och häng på om ni också ångrat er! Det är onumrerat och det finns biljetter kvar *hint hint*.
onsdag 26 september 2007
NU HAR DET ÄNTLIGEN HÄNT!
För mindre än en timme sedan fick jag en av mitt livs högsta önskningar uppfyllda. Mitt framför mig på den kolsvarta skogsvägen stod han/hon. En livs levande björn! Jag är så glad och uppspelt att jag inte kommer att kunna somna ikväll, inte ens efter 12 timmar på jobbet.
Jag skulle nästan våga mig på att säga att känslan är densamma som kusinfrun skulle känna efter att ha fått slicka Martin Stenmark i örat.
Jag skulle nästan våga mig på att säga att känslan är densamma som kusinfrun skulle känna efter att ha fått slicka Martin Stenmark i örat.
tisdag 25 september 2007
Jag håller med Daniel part II
Han gissade Pär. Jag gissade Pär. Men jag har ett problem: jag är nu nöjd på killsidan. Nu får inga fler åka hem. Skicka hem tjejerna istället. De enda jag vill ha kvar är Amanda, Marie och Patrizia.
Jag känner att jag måste gardera min Christoffer/Amanda-gissning med Daniel. Han är ju urbra, och jag hade glömt bort hans audition lite. Marie är apgrym på att sjunga, men det är lite Carola-syndrom - jag kan inte titta på henne när hon sjunger. Hon har ett sånt läskigt inövat minspel och rörelseschema *rys*. Men det är bara det, jag tycker att hon verkar vara en fin människa, och sjunger som en übersådan.
Sen hoppas jag för allt vad jag är värd att Daniel lyckas öppna ögonen (öronen) på Kishti och Peter och att de plockar in Henning som wildcard. Då, mina vänner, skulle jag ringa och rösta!
Imorgon är det en sån där härlig dag, då jag kommer att vara på jobbet i 13 timmar. Sedan blir det några (mitt mål är 2) veckor med utvecklingssamtal och sen blir det lugnt igen. Jag längtar.
Jag känner att jag måste gardera min Christoffer/Amanda-gissning med Daniel. Han är ju urbra, och jag hade glömt bort hans audition lite. Marie är apgrym på att sjunga, men det är lite Carola-syndrom - jag kan inte titta på henne när hon sjunger. Hon har ett sånt läskigt inövat minspel och rörelseschema *rys*. Men det är bara det, jag tycker att hon verkar vara en fin människa, och sjunger som en übersådan.
Sen hoppas jag för allt vad jag är värd att Daniel lyckas öppna ögonen (öronen) på Kishti och Peter och att de plockar in Henning som wildcard. Då, mina vänner, skulle jag ringa och rösta!
Imorgon är det en sån där härlig dag, då jag kommer att vara på jobbet i 13 timmar. Sedan blir det några (mitt mål är 2) veckor med utvecklingssamtal och sen blir det lugnt igen. Jag längtar.
fredag 21 september 2007
Jag håller med Daniel
Jag hade också gärna sett att Henning gick vidare i idoltävlingen. Han har så skön utstrålning, och sjunger coolt, så jag är lite besviken över Peter och Kishtis beslut. Men än så länge klamrar sig Amanda och Kristoffer kvar, så jag är lite nöjd i alla fall.
Om man bortser från Peter och Kishti så är jag även lite besviken på östra lapplands björnstam. Jag har ju nu spanat och spanat varenda dag, men inga björnar i sikte. Det verkar som att jag får vänta till våren då jag och F ska bege oss till det som verkar vara det hetaste tipset so far.
Detta björnlösa faktum fick mig att fundera igår på väg hem från jobbet. Jag skulle ju hemskt gärna vilja veta om någon björn någonsin har sett mig, men kanske lufsat iväg istället för att visa sig för mig och göra hela min dag. Det är ju en sån där frustrerande sak som man aldrig kommer att få veta. Det finns fler sådana. En liten lista:
* Vad händer när man dör?
* Har jag någon gång varit nära döden utan att veta om det?
* Har någon björn någonsin sett mig?
* Vad hade hänt om jag sagt eller gjort SÅ istället?
Såna tankar kan verkligen slå knut på hela min tankeverksamhet. Jag blir besatt av dem.
Om man bortser från Peter och Kishti så är jag även lite besviken på östra lapplands björnstam. Jag har ju nu spanat och spanat varenda dag, men inga björnar i sikte. Det verkar som att jag får vänta till våren då jag och F ska bege oss till det som verkar vara det hetaste tipset so far.
Detta björnlösa faktum fick mig att fundera igår på väg hem från jobbet. Jag skulle ju hemskt gärna vilja veta om någon björn någonsin har sett mig, men kanske lufsat iväg istället för att visa sig för mig och göra hela min dag. Det är ju en sån där frustrerande sak som man aldrig kommer att få veta. Det finns fler sådana. En liten lista:
* Vad händer när man dör?
* Har jag någon gång varit nära döden utan att veta om det?
* Har någon björn någonsin sett mig?
* Vad hade hänt om jag sagt eller gjort SÅ istället?
Såna tankar kan verkligen slå knut på hela min tankeverksamhet. Jag blir besatt av dem.
måndag 17 september 2007
Tjusningen med norrland.
Kommer ni ihåg det här? Det var den 8:e augusti detta år. Det är 40 dagar sedan. Det var helt fantastiskt och lovely på alla de sätt. Idag, 40 dagar senare, har jag kört hem i snöstorm. Med sommardäck. På smal grusväg. 50-60 km/h i 4,4 mil. You do the math.
Annars har det väl varit en ganska pissig dag, rent allmänt bara. Jag hoppas på en bättre imorgon!
Annars har det väl varit en ganska pissig dag, rent allmänt bara. Jag hoppas på en bättre imorgon!
söndag 16 september 2007
Kanske lite tidigt, men...
... jag skulle sätta mina pengar på någon av dessa två. Jag har en låååååååååång lista med låtar som jag skulle vilja höra dem sjunga. Jag skulle garanterat köpa (!) deras skiva om de släppte en idag.
PS. Behöver jag nämna att jag just har lärt mig hur man infogar youtube-klipp i bloggen?? Beware! DS.
PS. Behöver jag nämna att jag just har lärt mig hur man infogar youtube-klipp i bloggen?? Beware! DS.
Såna man skulle vilja lyfta upp och skaka om lite
Okej. Pojke (Tom Higgenson) träffar flicka (Delilah DiCrescenzo). Pojke blir kär och skriver sången "Hey there Delilah".
Pojke: "There was never anything between us. It was kind of funny — kind of sad, actually. The story of my life... I thought she was the most beautiful girl I had ever seen."
Flicka: "There was pressure to live up to this ideal. I didn't know how to be polite but, you know, ditch him"
Delilah, you little piece of löparlöfte. Visa lite hederlig tacksamhet, och ge oss romantiska (som skulle dö för en sådan kärleksförklaring) lite frid i själen. Det är du skyldig kärleken. Annars önskar jag dig inget annat än positiva dopningstester inför nästa OS!
Pojke: "There was never anything between us. It was kind of funny — kind of sad, actually. The story of my life... I thought she was the most beautiful girl I had ever seen."
Flicka: "There was pressure to live up to this ideal. I didn't know how to be polite but, you know, ditch him"
Delilah, you little piece of löparlöfte. Visa lite hederlig tacksamhet, och ge oss romantiska (som skulle dö för en sådan kärleksförklaring) lite frid i själen. Det är du skyldig kärleken. Annars önskar jag dig inget annat än positiva dopningstester inför nästa OS!
fredag 14 september 2007
Förlåt mig
men jag har varit på kasst blogghumör sista veckan. Har inte haft något att berätta om helt enkelt. Det har jag väl inte nu heller - egentligen. Men nåt måste man ju skriva...
Dagen har tillbringats på språng, och jag har tagit ett stort steg i min utveckling som bilförare. Ett gigantiskt delmål har avklarats, och detta med bravur. Jag tror att jag numer når 2.25 m över golvet. Jag har smakat på en tugga frihet skulle man kunna säga.
Sedan har jag varit i vackra stan och gratulerat världens vackraste snart-1-åring. Han är nog det finaste som finns. Mitt paket (en massa härliga kuddar till myshörnan) gjorde stor succé.
Den fortsatta kvällen har bestått av flera avsnitt scrubs. Vänner får ta och akta sig lite, konkurrensen är stenhård.
Nu, mina damer och herrar, ska jag alldeles strax gå och lägga mig och ladda inför morgondagens garagerensning *vojne vojne*. Bilen måste helt enkelt snart ha någonstans att sova, minuterna på morgonen är för dyrbara för att gå åt till rutskrapning. Som sällskap i sängen kommer jag att ha senaste numret av bokspegeln. Till min stora förtjusning såg jag när jag ögnade igenom den att det har kommit en ny översatt Harlan Coben-bok. Det mina vänner är spänning när den är som bäst!
Dagen har tillbringats på språng, och jag har tagit ett stort steg i min utveckling som bilförare. Ett gigantiskt delmål har avklarats, och detta med bravur. Jag tror att jag numer når 2.25 m över golvet. Jag har smakat på en tugga frihet skulle man kunna säga.
Sedan har jag varit i vackra stan och gratulerat världens vackraste snart-1-åring. Han är nog det finaste som finns. Mitt paket (en massa härliga kuddar till myshörnan) gjorde stor succé.
Den fortsatta kvällen har bestått av flera avsnitt scrubs. Vänner får ta och akta sig lite, konkurrensen är stenhård.
Nu, mina damer och herrar, ska jag alldeles strax gå och lägga mig och ladda inför morgondagens garagerensning *vojne vojne*. Bilen måste helt enkelt snart ha någonstans att sova, minuterna på morgonen är för dyrbara för att gå åt till rutskrapning. Som sällskap i sängen kommer jag att ha senaste numret av bokspegeln. Till min stora förtjusning såg jag när jag ögnade igenom den att det har kommit en ny översatt Harlan Coben-bok. Det mina vänner är spänning när den är som bäst!
söndag 9 september 2007
Åh min arma röv!
Jag känner att jag vill tillägna min röv detta blogginlägg. Igår utsattes den för prövning. Idag protesterar den. Jag kan inte säga att det är särskilt högljutt, men nog för att jag ska känna att den inte är helt nöjd över behandlingen. Innan fantasin skenar och leder till överhettning ska jag deklarera att prövningen var potatisplockning. Luta sig fram - gräva lite. Sätta sig på huk - plocka upp potatisen. Ställa sig upp - kasta potatisen i rätt hink. Luta sig fr...
Idag har dock jag och min arma röv varit ute i trädgården och gjort höst. Vi har även börjat röja ute i gästrummet så att det står klart när våra eminenta övernattningsgäster behagar infinna sig. Som belöning ska vi vila i soffan och se på älskade Bridget ikväll. Vi gillar Bridget. Mycket.
Idag har dock jag och min arma röv varit ute i trädgården och gjort höst. Vi har även börjat röja ute i gästrummet så att det står klart när våra eminenta övernattningsgäster behagar infinna sig. Som belöning ska vi vila i soffan och se på älskade Bridget ikväll. Vi gillar Bridget. Mycket.
torsdag 6 september 2007
När katten är borta bjuder jag på middag.
Eftersom min M är borta på APT som det heter (varför inte deras matsal duger likväl som vår kan jag inte riktigt förstå, men men...) så skulle det alltså innebära att jag blir gräsänka denna afton. De som känner mig, eller har läst tidigare inlägg, vet att jag inte gillar att äta middag själv. Det är helt enkelt aptråkigt! Så när jag då talade med en av mina fina An tidigare i veckan så bjöd jag in henne på middag. Lämpligt nog jobbar hon skift som passar mina den här veckan. Jag gillar INTE hennes treskiftsgång eftersom det gör att vi bara kan ses var tredje vecka, och dessutom ska det ju klaffa med hennes sambos treskiftsgång (om vi vill sitta i lugn och ro, utan hennes fina lilla a). Inte helt lätt helt enkelt, men ikväll passade det!
Lax på saltbädd. Kokt mandelpotatis. Citronsås. Sallad och nyplockade morötter. Lovely!
Vi lyckades avklara många av våra återkommande samtalsämnen, såna där som vi är expert på (dvs där vi tycker exakt likadant och har grym hjälp av varandra). Mystisk tonfiskgryta, swingers, björnfrossa och så kallade vänner för att nämna några. En mycket trevlig och välbehövd kväll. Eller som min M sa när han ringde nyss. "A är bra. Henne gillar vi!"
Idag har jag även träffat en mycket intressant människa, nämligen författaren Bengt Ingelstam. Vi har haft hans böcker om Matte och Myran som högläsningsbok sedan skolstarten och har redan plöjt igenom två och en halv bok. Barnen älskar dem. Deras fröken också. Jag har tänkt köpa ett ex av varje bok själv, för är det något som är bra att ha som fröken så är det högläsningsböcker som funkar. Det kan rädda den mest pissiga dag!
Arbetsveckan är slut, och imorgon ska jag ta en förhinderdag och bara vara ledig. Och ringa till facket, och till a-kassan, och till vikariejouren.
Lax på saltbädd. Kokt mandelpotatis. Citronsås. Sallad och nyplockade morötter. Lovely!
Vi lyckades avklara många av våra återkommande samtalsämnen, såna där som vi är expert på (dvs där vi tycker exakt likadant och har grym hjälp av varandra). Mystisk tonfiskgryta, swingers, björnfrossa och så kallade vänner för att nämna några. En mycket trevlig och välbehövd kväll. Eller som min M sa när han ringde nyss. "A är bra. Henne gillar vi!"
Idag har jag även träffat en mycket intressant människa, nämligen författaren Bengt Ingelstam. Vi har haft hans böcker om Matte och Myran som högläsningsbok sedan skolstarten och har redan plöjt igenom två och en halv bok. Barnen älskar dem. Deras fröken också. Jag har tänkt köpa ett ex av varje bok själv, för är det något som är bra att ha som fröken så är det högläsningsböcker som funkar. Det kan rädda den mest pissiga dag!
Arbetsveckan är slut, och imorgon ska jag ta en förhinderdag och bara vara ledig. Och ringa till facket, och till a-kassan, och till vikariejouren.
onsdag 5 september 2007
Jag var egentligen aldrig orolig
Nu har jag det svart på vitt. Jag är 90% norrlänning, och det känns oh so lovely!
Prova du också!
Prova du också!
tisdag 4 september 2007
Sanningens minut
1) Jag har prenumererat på Dagens nyheter under pseudonymen "Masahele Bleibali".
Jadå, 1999. De 2 första bokstäverna i Sandbackakollektivets för och efternamn bildade pseudonymen. (Detta ledde f.ö. till det roligaste telefonsamtal jag någnsin haft tror jag, men mer om det en annan gång).
2) Jag har en hel kväll låtsats vara från England utan att bli påkommen.
Yes box! Piteå dansar och ler, 2001 kanske?
3) Jag har druckit rengöringsmedel i sömnen.
Oh ja. "Ajax- Fête des fleurs" den rosa varianten. 21 år gammal.
4) Jag har bett en tandläkare "dra dit pepparn växer" (fast med lite grövre ordval).
Faktiskt aldrig. Folk som lyssnat på vad jag sagt har säkerligen hört mig säga att jag regregerar och blir 5 år gammal när jag sitter i tandläkarstolen. 5åringar (på min tid) svär inte! Ja, jag avskyr tandläkare, och ja jag har fått en "flip" hos tandläkaren, men aldrig svurit, eller bett honom dra någonstans.
5) Jag har firat nyårsafton helt ensam.
Jajamänsan. 2002/2003 i Umeå. Mycket avslappnat och trevligt!
6) Jag har varit på julottan onykter.
Åh herregud. Ja... MED efterföljande efterfest (eller heter det kanske kyrkkaffe?). Borde ha varit 1999 eller 2000.
Jadå, 1999. De 2 första bokstäverna i Sandbackakollektivets för och efternamn bildade pseudonymen. (Detta ledde f.ö. till det roligaste telefonsamtal jag någnsin haft tror jag, men mer om det en annan gång).
2) Jag har en hel kväll låtsats vara från England utan att bli påkommen.
Yes box! Piteå dansar och ler, 2001 kanske?
3) Jag har druckit rengöringsmedel i sömnen.
Oh ja. "Ajax- Fête des fleurs" den rosa varianten. 21 år gammal.
4) Jag har bett en tandläkare "dra dit pepparn växer" (fast med lite grövre ordval).
Faktiskt aldrig. Folk som lyssnat på vad jag sagt har säkerligen hört mig säga att jag regregerar och blir 5 år gammal när jag sitter i tandläkarstolen. 5åringar (på min tid) svär inte! Ja, jag avskyr tandläkare, och ja jag har fått en "flip" hos tandläkaren, men aldrig svurit, eller bett honom dra någonstans.
5) Jag har firat nyårsafton helt ensam.
Jajamänsan. 2002/2003 i Umeå. Mycket avslappnat och trevligt!
6) Jag har varit på julottan onykter.
Åh herregud. Ja... MED efterföljande efterfest (eller heter det kanske kyrkkaffe?). Borde ha varit 1999 eller 2000.
söndag 2 september 2007
5 sanningar, 1 lögn
1) Jag har prenumererat på Dagens nyheter under pseudonymen "Masahele Bleibali".
2) Jag har en hel kväll låtsats vara från England utan att bli påkommen.
3) Jag har druckit rengöringsmedel i sömnen.
4) Jag har bett en tandläkare "dra dit pepparn växer" (fast med lite grövre ordval).
5) Jag har firat nyårsafton helt ensam.
6) Jag har varit på julottan onykter.
Nå, få nu höra vad ni tror er veta om mig...
2) Jag har en hel kväll låtsats vara från England utan att bli påkommen.
3) Jag har druckit rengöringsmedel i sömnen.
4) Jag har bett en tandläkare "dra dit pepparn växer" (fast med lite grövre ordval).
5) Jag har firat nyårsafton helt ensam.
6) Jag har varit på julottan onykter.
Nå, få nu höra vad ni tror er veta om mig...
Imorgon smäller det!
Rent bokstavligt alltså. Älgjakten börjar, och jag antar att jag inte kommer att kunna slappna av särdeles särskilt under min bilkörning. Jag tycker det är lite läskigt när det kommer människor med gevär och går längs vägen. Det gör att min mage knyter sig. Detta trots att jag är uppvuxen i militärstaden bland alla militärstäder. Jag kommer aldrig att vänja mig.
lördag 1 september 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
