Tre steg framåt och ett steg tillbaka

Här kommer ytterligare en uppdatering om min "Operation VTD" (vända tillbaka dygnet).

Det gick så himla bra i veckan. Både onsdag, torsdag och fredag skuttade jag ur sängen klockan 7 då Mick Jagger började sjunga Paint it black. Det var härligt att ha så mycket tid kvar av dagen då man steg upp. Något annat som var mycket härligt var att vara trött då man gick och la sig. Hela det här sommarlovet har jag sovit som en bakdel, och allt detta för att jag hade kunnat vara vaken hur länge som helst - kändes det som. Nu har jag varit trött och somnat så fort jag lagt huvudet på kudden. Ljuvligt!

Men det här steget tillbaka då... Jo, idag hade jag ställt min vanliga väckarklocka och väcks då av ljuva P3 istället för Mick. Jag vaknade, somnade om, vaknade, somnade om. När jag tyckte att jag hade legat och "dragit mig" nog och kände att det nog började vara dags att stiga upp var klockan 10. Tusan.

Så ikväll är vi kanske tillbaka på ruta ett igen, vi får se.

Nu börjar jag faktiskt längta lite efter barnen på skolan. Jag längtar efter min kateder och efter kaffe-i-solen med kollegorna. Det ska bli roligt! Även fast jag vet att jag kommer att vara helt knäckt näst-nästa vecka, och knappt kontaktbar så ska det bli himla kul.

Idag är det sol här över norrbotten, och enligt norska väderprognoserna (de bästa) så är det den enda sol vi kommer att få de närmsta 10 dagarna. Det gäller att passa på. Jag funderar på att ta med mig kaffekoppen och Emma Hamberg alt. Martina Haag ut på gräsmattan. Vad säger ni? Möts vi där?