då äter man en hästkur penicillin då... Direkt jag skrivit det förra inlägget så somnade jag, tryggt vaggad av bedövningens ljuva armar. Efter tre timmar vaknade jag av att bedövningen släppte och det gjorde ooont. Så ont att jag inte kunde göra annat än att gråta.
Såna gånger är det särskilt bra att han en käre M. Han ringde tillbaka till tandläkaren och fixade så att tandläkaren ringde in ett recept penicillin åt mig, sen hämtade han "bra grejer" (starka värktabletter) hos sin mamma. Så nu, en brustablett, en bilresa och ett apoteksbesök senare kan jag prata igen.
Tillfället för infekterad visdomstand kunde faktiskt inte på något sätt komma olägligare. Bortsett från den långt i från lilla detalj att jag gifter mig om några dagar, så skulle ju kusin och kusinfru komma hit ikväll och grilla go'fisk och dricka vin. Jag kan ju varken äta eller dricka vin. Så vi sparar till måndag/tisdag och ser hur det ser ut då.
Det är ju bara att konstatera att min penicillinförbannelse fortfarande hänger över mig. Jag har ätit penicillin på min 18-årsdag, min 20-årsdag, 1 klassresa, 1 utlandsresa, 2 julaftnar, 1 Valborgsmässoafton, min student, 2 nyårsaftnar och 1 midsommarafton. Nu kan jag lägga mitt bröllop till listan också. Bara 1,5 år kvar tills jag fyller 30, undrar vad min kropp tänker hitta på då...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vi tar nya tag och försöker få en supertrevlig kväll i början av nästa vecka istället! Det viktigaste är att du blir bra i din mun! Vi håller alla tummar och tår vi kan här borta i stan! Kramis!
Skicka en kommentar