Det här med Valborgs kan vara förvirrande

2005 var ett jobbigt Valborgs-år för eleverna på skolan där jag jobbade. Det var mycket funderingar, och vi fröknar skrattade så vi grät.

I sexornas klassrum:
Fröken U:... och så fyller ju kungen år på valborgsmässoafton.
A: Va? Gör han det varje år?
Fröken U: Hmm... A, fyller du år den 4:e juni varje år?
A: Ja. Men jag är ju inte kung.

I mitt (3-4:ornas klassrum):
Fröken M: Vad ska ni hitta på på valborgsmässoafton då?
I: Men visst är det då man har majbrasa?
Fröken M: Javisst
D: Ja just det, och så fyller kungen år!
Fröken M: Ja det gör han minsann, så det är en flaggdag.
D: Men du fröken... Fyller alla kungar år på valborgsmässoafton?

Hemma hos käre M's bror.
E (M's brorson, då 5 år): På lördag får jag äta godis, för då är det lördag och valborgsmässoafton!
Jag: Aaa, och så fyller kungen år.
E: Vem är det?
Jag: Han som bor i slottet i Stockholm med drottning Silvia.
E: Nä, jag vet inte vem han är.


Årets valborgsmässoafton förflöt mycket lugnt och stilla, men mycket trevligt. Det blev omvända planer, så vackerstan (i form av toastmaster och hans M) kom till oss i stället för tvärtom. Det blev grillad lax och delad vinflaska över lite sällskapsspel innan guitar hero plockades fram. Sedan var det rock och gul/grön/röda-pluttar för hela slanten.