Galakväll och vitt liv.

De två senaste dagarna har jag påbörjat mitt nya vita liv. Den förr så tråkiga furupanelen i vårt badrum är numer vit och fin. Den hiskeliga våtrumsmattan ska jag måla i denna kulör. Monsun... Man hör ju bara på namnet hur fint det kommer bli.

Och ikväll är det galakväll för oss. M's jobb bjuder nämligen in alla anställda med respektive på förhandsvisning av Solstorm. Innan filmen ska vi mingla och dricka bubbel och äta snittar - precis som på riktigt. Jag vet inte om jag kommer att orka hålla i ett glas ens. Min arm är smått obstinat efter att ha varit utsträckt uppåt i alldeles för många timmar då jag stått och målat taket. Vi får se hur det går.

Jag är lite besviken på er.

Ca 40 besökare sen mitt "ge mig förslag"-inlägg, och inte ett enda förslag. Därför fortsätter min bloggtorka i ren protest!

Jag tänker bara meddela att jag ikväll ska ta en riktig och välbehövd blecka, och jag och ljuva K ska dricka detta. Det är ett försvinnande gott vin som är bra på alla tänkbara vis (gott, billigt, lättdrucket, lite sparkly, med skruvkork och med tillfredsställande berusningsförmåga). Denna fantastiska dryck har de slutat med på vårt systembolag, så vi åker numer till stora äckelstaden och inhandlar och startar våra egna små vinkällare.

Ikväll åker flaskorna fram.

Bara en till...

sen ska jag gå och lägga mig. Här kommer den sång som alltid har, och alltid kommer att ligga etta på min lista.

Det här, mina vänner, är musik när den är som bäst!

Jag kan inte hålla mig

Jag måste även dela med mig av 2 av musikhistoriens vackraste röster och dessutom i kombination och i en av musikhistoriens vackraste sånger. Var så god. Give it up for Mama Cass och John Denver:

I väntan

på att få något roligt ämne att skriva om så kan jag lämna detta åt er att njuta av.

Okej Paul Potts, okej lilltjejen i England, okej 11åringen i USA men det här är det bästa jag någonsin sett i amatörväg. Jag satt klistrad framför tvn varje söndag när denna skönsjungande islänning var med i Rockstar Supernova. Tyvärr vann han inte tävlingen, men man behöver bara lyssna på detta för att förstå att bandet borde ångra sig. Jag får gåshud både på armarna och benen. Vackert!

Jag ger er Magni:

Houston!

We've got a problem: Jag har bloggtorka!
Detta verkar även ha infunnit sig hos mina vänner, då deras bloggar inte heller uppdateras med önskvärd frekvens.

Jag skulle kunna blogga om min bedårande mössa som jag kommer att springa runt i i vinter. Jag skulle också kunna blogga om det trevliga middagssällskapet ikväll. Jag skulle även kunna blogga om mitt jobb och vägen dit, gårdagens shoppingdag med fantastiskt resultat eller dagens möbel-ihopmonterande, men jag har ingen inspiration. Jag har dessutom blivit anti-internet. Det brukar komma över mig med jämna mellanrum. Jag tål inte ens att se datorn igång i mitt rum. Det kommer kanske hålla i sig någon dag, men jag kommer snart att vara tillbaka. Jag vet inte när, bara att.

Så hjälp mig nu, kära vänner. Ge mig ett ämne att blogga om, så lovar jag att göra mitt bästa för att blogga röven av mig. Hjälp!

Notes-to-self

Note-to-self 1: Bege dig aldrig mer av mot jobbet utan att ha bensin nog i bilen. Du vet ju att det är 4.4 mil till närmaste bensinpump från jobbet räknat. Det glädjer dig föga då lampan på panelen börjar lysa mitt ute i skogen när du knappt är halvvägs TILL jobbet.

Note-to-self 2: Lägg, efter dagens insats, till kollegan Karin på listan över de människor som du i tanken visar stor tacksamhet för varje dag. Mona bilskollärare - jag tackar dig. Karin kollega - jag tackar dig.

Note-to-self 3: OM det skulle hända igen - kom ihåg att du har en nyinhandlad och fulltankad reservdunk i baggen. Karin kollega har inte möjlighet att börja senare och tigga dunk på OK åt dig varje dag.

Och vi små glin

ja vi drack vin,
som första klassens fyllesvin.

Det är gårdagskvällen jag talar om. Den spenderade vi på det här sättet.
Det var mycket trevligt, mycket god mat, mycket bra nostalgimusik, mycket trevligt sällskap, mycket gott vin, och FÖR mycket dålig dansbandsmusik. Den utlovade kvart-i-tre-tryckaren uteblev således.

Idag mår jag oförskämt bra, med tanke på den vinmängd som inmundigades. Jag har fått en hel del bra saker gjorda, fast det går inte riktigt lika fort som det skulle ha kunnat göra. Smällar man får ta antar jag.

Det är bara att ladda om och göra sig redo för nästa helg då det är tjejmiddag med tema och *trumvirvel* -VIN!

Det här leendet

kan smälta en gudmors hjärta! Idag har jag alltså snusat guddotter. Hon är så ljuvlig!

Fröken här har faktiskt dessutom jobbat idag, fredag och allt. Det var mycket kul att få vara med och skicka barnen på helg för en gångs skull.

Efter att mött upp Gudbarns-Mamman i byn, och gått i lite affärer begav vi oss mot vårt palats. På vägen händer något mycket spännande. Telefonen ringer. Jag ser ett nummer jag inte riktigt känner igen. Jag svarar. När jag fick höra vem det var höll jag på att köra i diket. Det var akassan.

Jag har sedan jag började jobba i höstas försökt få svar på några frågor om deras bajsregler och bajsantaganden, men utan nämnvärda resultat. Därför skrev jag ett tämligen otrevligt mail till dem i onsdags, och detta mail gjorde att de ringde (!) upp mig.
-Jaa... jag kände när jag läste ditt mail att jag nog borde ringa dig, istället för att svara via mail. Du verkar lite upprörd...
-LITE????

Jag är mycket glad för att hon ringde, men det faktum att hon inte kunde ge mig några svar (eftersom varken hon eller hennes kollegor visste syftet med den specifika bajsregeln jag mest ifrågasätter) lämnar mig återigen på ruta ett. Jag har inte en susning om hur jag ska fylla i mina kassakort för att få det rätt. Eller rättare sagt, ska jag följa den där bajsregeln utan syfte, så kan jag aldrig få det rätt... Visst är det ett fantastiskt system?

Nåja, det är underbart nästan jämt!