Testing testing

Med kusin och kusinfru som supporters ska jag nu se om det fungerar att kommentera på mina skrivaralster. Håll tummarna!

Det var faktiskt inte meningen

Det börjar nästan bli fånigt nu. Jag känner det själv. Jag har köpt gudmorsutstyrsel idag, och gissa vem som har köpt likadana gudmorskor som Malin? - jo jag. Det var faktiskt inte meningen, men nu när jag kom hem och började kolla lite mer noggrant så ser jag det... och när jag kollar hennes foto och läser kommentarerna så står det klart: det är likadana. Nåväl, ska man göra något ska man göra det helhjärtat.

Det blev en riktig shoppingtripp det där. Jag har med mig en påse från varje affär jag varit in i, mycket bra! En klänning, en tunika, 2 t-shirts, hårtoning, gardiner, servetter, kökshanddukar (som matchar våra gudsförgätna terracottaväggar!) och så naturligtvis skorna.

På hemvägen stannade vi till och fikade på ett sommarcafé, där vi diskuterade lördagen lite mer ingående. Jag ska alltså bära det lilla barnet fram till prästen. Det lilla barnet ska ha en klänning som är hal som slime på sig. Mamman och mormodern är lite nervösa över detta klänningsfaktum (mamman hade t.o.m. någon galen idé om att göra hål i klänningen så jag kan hålla i det lilla barnets ben -hårt, så hal är klänningen). När jag snabbt påpekade att jag skulle kunna tänka mig att lämna över bärandet till gudfadern så fick jag veta att hans enda uppgift är att lära det lilla barnet dansa när hon blir äldre. Men så rart, jag ska bära ett barn halt som slime. Nåja, jag ska ta och klippetiklappra mig runt huset några varv så jag åtminstone kan föra mig själv på kilklackar någorlunda på lördag. Det där med slimet får vi ta då...

I can't stand the rain against my window

Är det det här vädret som ska ge färg åt mina ben så förstår jag dess magnecylvita nyans... Scheisse!

Nåväl, jag är på väg mot storstan för lite shopping: jag går nämligen fullt ut i min härma-Malin grej, så jag tänkte också bli gudmor, fast inte förrns på lördag. Jag kommer inte att hitta en lika fin klänning som Malin, inte lika dyr heller.

Jag rapporterar eventuella fynd senare idag, och lämnar er att njuta denna tills dess. Det kan vara den vackraste musikvideon.

Premiär

Jahaja, en helt ny blogg som är min, bara min!

Det har varit ett himla tjat idag om min framtida bloggs eventuella existens (och framförallt namn). Det hela började i morse när min M skulle ner under grunden och byta rasskydd. Han kliver alltså ner genom ett hål i en garderob och vips så är han nere i råttland och krälar. Jag springer och hämtar kameran för att dokumentera själva dyket. Han knorrar och frågar:

M: Varför måste du ta kort?

J: För att jag ska starta en blogg idag och de här bilderna ska bli mitt första inlägg.

M: Gör du det kommer jag att kasta råttbajs på dig.

J: Jag tänker skriva i min blogg att du sa det där.

M: Gör det! Det kommer bli precis som Malin och Joachim.

I så fall kommer det ju bli helt lysande, så jag gör som planerat.