Imorse, innan jag for till jobbet, hann jag tänka att jag var rätt less på skivorna som dräller i bilen så jag greppade första bästa och det råkade bli en greatest hits med Simon and Garfunkel. Skivan snurrade igång så fint och jag satt och sjöng med för full hals.
Några mil inåt landet upptäcker jag att det är jag och vad som ser ut att vara hela Sveriges alla hornmuppar på vägen. Då de envisades med att stå och stirra på mig och varken tutan eller varvningen funkade så beslöt jag mig för att prova något nytt. Jag hissade ner rutan på förarsidan, blippade fram låt 17 och höjde volymen. Från min bil kunde man höra detta ljuda över nejderna:
Och vet ni vad? Det funkade! Hornmupparna skingrades och lämnade mig företräde. Jag blev så glad att jag var tvungen att prova detta i varje renhjord jag passerade. Ibland sjöng jag Paul-stämman och ibland Art-stämman. Båda funkade. Jag bestämde mig för att hissa ner rutan och spela den för alla hornmuppar som kom i min väg, och det visade sig bli "Låt 17" på repeat resten av vägen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar