Trötta fötter

Här ser du ett par mycket trötta 41or. De ligger och vilar och ser på vänner på ett hotell i göteborg. De har tagit mig runt på bokmässan halva dagen. Den andra halvan har de vandrat runt på nordstan och sett till att jag kunnat höstekipera mig. Igår satt jag på arlanda och skrev ett inlägg om det roliga horoskop jag läste i nk, dock skrev jag det på fel ställe i telefonen och när jag väl kom på det så var det dags att kliva på planet. Där skrev jag att jag senare skulle berätta om mina flygturer igår, men det får bli en ännu senare historia.

Utanför fönstret hänger kärleken och svajar

Åtminstone det klädesplagg som för mig symboliserar vår kärlek. Jag pratar natürlich om min brudklänning. Det har känts lite sorgligt att tvätta den, som vore jag rädd att tvätta bort lukten av bröllop. Idag var det utan pardon dags.

Klänningen har legat nerpackad i min weekend-väska som var perfekt för mina pinaler på den stora dagen. Nu är det ju så att jag behöver den väskan på tisdag då jag ska packa ner mina saker inför onsdagens resa, då verkade det ju som den naturliga tidpunkten för klänningstvätt.

Jag har dock en del ångest kvar. För det första så känns det hemskt att hänga in den i garderoben ute i förrådet. Vadå, ska den bara hänga där i resten av mitt liv? Den är ju så vacker och förtjänar ett öde så mycket bättre. För det andra så skulle jag hemskt gärna fålla upp den en bit och kanske färga den i någon ljus grön eller brun färg, eftersom jag älskar modellen och tycker att tyget är ljuvligt svalt och skirt. Men jag kan inte ens tänka färdigt tanken eftersom det bär mig emot att någons sax ska attackera det vackra plagget.

Nåja, än så länge hänger den ju bara på tork. Jag har ju förhoppningsvis några år på mig att älta det här.

Kärringen mot strömmen

Och så var den äntligen här, nya Bondlåten. Idel överkryssade getingar, plus, hästar och allt vad nu recensenterna använder sig av för att markera sin för-sig-själv så viktiga åsikt.

Och jag då? Jag som skyr Bondfilmer som pesten, jag tycker att det här är en av de bästa låtarna på länge. Jag tycker det är riktigt häftigt hur två sångare av dessa mått (Ljuvliga Jack White och Alicia Keys) lyckas få det att låta demo-aktigt och garage-rockigt. En riktigt snygg låt som jag kommer skråla mig hes till på väg mot jobbet många gånger!

Jo, du älskling? Det var en sak...

När jag åker till Göteborg på nån vecka. Då ska vi gå och se Måns Möller, Soran Ismail och Özz Nûjen och Björn Gustafsson, bestämdes det idag. Biljetterna är bokade och allt var mammas eller lillebrors idé. Jag hakar bara på.

All I have to do is dream

Drömmar kan verkligen göra konstiga saker med en…Inatt har jag drömt om Björnar, i plural.

Jag har först blivit jagad av en brunbjörn. Där kom jag och gick alldeles solo och allén, längs en asfalterad gångstig (i vilken stad jag befann mig har jag ingen aning om. Den asfalterade ”gångstig” jag brukar promenera på här i närheten får man även köra bil på – i 110 km/h). Helt plötsligt kom den där och lufsade, och fick naturligtvis syn på mig och drömbilderna kan än få mig att känna den där känslan av pure skräck. Jag kom inte ihåg den där grejen med att man ska lägga sig ner i fosterställning och hålla händerna runt nacken, men dock det där med att inte skrika. Så jag pratade lugnt och stilla med björnen och såg den i ögonen. Då kom den fram och var som en hund ungefär. Skulle slicka på mina händer och nosa lite mot skrevet. Sen var den nöjd och lommade iväg.

Den andra Björnen då, undrar någon kanske. Det var så att min man helt plötsligt förvandlades. Hur det gick till vet jag inte, och det är inte det viktiga heller. Det viktiga är vad han förvandlades till. Han blev Björn Gustafsson och jag var så jävla kär. Vi var på något tivoli och var så där galet nykära och åt sockervadd och liksom skuttade fram där vi gick hand i hand i solskenet och allt var superromantiskt.

Den första björndrömmen stör inte min tankevärld särdeles, jag är ju livrädd för björnar och då är det ju inte konstigt att jag stöter på dem i drömmen. Men den andra Björn…

Jag hör till den skalan som tycker att Björn är otroligt rolig, fyndig, charmig och allt det där. Men steget därifrån till att jag skulle börja tapetsera med Björn-bilder och börja stalka honom är ganska långt. Jag har heller inga som helst planer på att byta ut min man som är världens bästa. Och även om så vore så skulle jag ju inte välja en pojkvasker som hela Sveriges fjortisarmé skulle ge sin högra arm för (för VAR skulle jag placera alla dessa armar? Jag har inte ens plats för mina plastburkar).

Nä, det måste nog vara så att jag kanske läser Björns vän Sorans beroendeframkallande blogg allt för ofta. Han skriver ju en rad eller två om Björn ibland. Eller vänta… jag kanske någonstans där i mitt undermedvetna önskar att min man hade lite humor. Där har vi det!

Men lägg av!

Du som har tillbringat de senaste kvällarna med att drämma till mig i huvudet med en gummiklubba: sluta med det!

Jag är så trött. Så vansinnigt trött. Igår började jag längta efter att gå och lägga mig redan vid 19-tiden. Det är ju helt galet.

Nåja, imorgon blir det helg och på fredag alt. lördag ska jag sova så tills jag vaknar av mig själv. Det borde göra susen, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Are you lonesome tonight?

Jotack lite... Min man roar sig kungligt i hufvudstaden och här sitter jag i min ensamhet och roar mig drottligt med min vän kusinfrun via msn. Vi har avhandlat allt från skolnedläggningar till potatisodling. Från vaskande präster till revolution.

I övrigt har dagen idag varit en bra dag, men nu har jag pratat i telefonen så att halsen svider (okej då, jag följde inte logoped-Marias krav till punkt och pricka - den här gången heller). Jag känner att den här ensamma kvällen håller på att vara till ända. Vi sätter punkt här

.

I denna arla morgonstund

sitter jag här och är lite smått chockad över att jag vaknade före väckarklockan. Det var inte igår det hände kan jag meddela. Jag kommer inte ens ihåg senast det hände. Känns rätt bra i alla fall.

Varför väckarklocka på en fredag, en ledig dag, kan man fråga sig. Jo, jag ska nämligen till min fina tandhygienist och så fort hon är färdig med mig ska jag ta den gröna sköna och hämta upp min A och åka till vackerstan och äta lunch och gå i lite affärer. Det ska bli kul.

Jag är fortfarande lite sur på den där sprätten i idoljuryn som skällde ut tjejen som kom i keps. "Asså, man kommer inte till en audition i keps!"
Varför sa han inte det åt Will Smith-killen också? Och varför fick inte En bonde i vår by-killen höra "Asså man kommer inte till en audition i bondeutstyrsel?". Varför var det bara viktigt att påpeka kepsen då det var en tjej i militärkeps som satt och spelade gitarr och sjöng fagert?
Tur som tusan att hon gick vidare ändå!