Jag känner mig som Lina

pigan i Lönneberga ni vet. Det känns som att jag är lika svullen om kinderna som hon är då hon har tandvärk.

Jag har sovit sammanlagt 4 timmar inatt, och det har inte varit sammanhängande. Jag har aldrig någonsin haft så här ont i munnen. Jag har legat i sängen och fantiserat om att tanden försvinner. Till och med Tom Hanks tillvägagångssätt i Cast away känns välkommet bara det onda ger med sig.

Klockan 6.46 gav jag upp, då steg jag upp och satte mig vid telefonen och väntade. Klockan 7 ringde jag och jag har fått tid 9.20. Jag hoppas att någon tandläkare har sin skridsko vässad. Jag är redo.