Barnet lever! Jag lever! Min lever lever!

Det vackra utomhusaltaret i mormoderns trädgård.

Jag tappade inte barnet. Jag höll krampaktigt som få, och jag kan lova att mamman och mormodern inte varit överdrivna i sina varningar om hur hal klänningen verkligen var. Den var slime - fast vit. (Det lilla barnet var dock en darling, och var glad och snäll hela tillställningen igenom)

Jag läste dikten. Jag var ganska nervös, men det gick bra ändå.

Jag hade inte skorna. Mamman gick barfota, och då skulle det ju bara se fånigt ut om jag gick där och svajade, så jag var barfota jag också.

Gudfar, Gudmor och den, på fotot, enbenta mamman.

Mycket trevlig tillställning med duktig präst, gott fika och många trevliga människor. Synd bara att solen lekte lite peek-a-boo, för emellanåt var det riktigt kallt.

Efter fika och presentöppning begav vi oss mot stugan där kusin, kusinfru, bror och brorsvän väntade. Kräftorna tinades och vinet hälldes upp. Andra anslöt, bl.a. pensionärskänslan. Gott vin, goda kräftor och trevlig kusinfru förgyllde aftonen.

Dagen idag har börjat bra, och jag har redan hunnit tvätta vår sköna gröna. Numer är den fri från all skjutområdeslera, och det gillar jag! Vi har inte längre nordeuropas smutsigaste bil. Det är någon annan som har det.