Det var faktiskt inte meningen

Det börjar nästan bli fånigt nu. Jag känner det själv. Jag har köpt gudmorsutstyrsel idag, och gissa vem som har köpt likadana gudmorskor som Malin? - jo jag. Det var faktiskt inte meningen, men nu när jag kom hem och började kolla lite mer noggrant så ser jag det... och när jag kollar hennes foto och läser kommentarerna så står det klart: det är likadana. Nåväl, ska man göra något ska man göra det helhjärtat.

Det blev en riktig shoppingtripp det där. Jag har med mig en påse från varje affär jag varit in i, mycket bra! En klänning, en tunika, 2 t-shirts, hårtoning, gardiner, servetter, kökshanddukar (som matchar våra gudsförgätna terracottaväggar!) och så naturligtvis skorna.

På hemvägen stannade vi till och fikade på ett sommarcafé, där vi diskuterade lördagen lite mer ingående. Jag ska alltså bära det lilla barnet fram till prästen. Det lilla barnet ska ha en klänning som är hal som slime på sig. Mamman och mormodern är lite nervösa över detta klänningsfaktum (mamman hade t.o.m. någon galen idé om att göra hål i klänningen så jag kan hålla i det lilla barnets ben -hårt, så hal är klänningen). När jag snabbt påpekade att jag skulle kunna tänka mig att lämna över bärandet till gudfadern så fick jag veta att hans enda uppgift är att lära det lilla barnet dansa när hon blir äldre. Men så rart, jag ska bära ett barn halt som slime. Nåja, jag ska ta och klippetiklappra mig runt huset några varv så jag åtminstone kan föra mig själv på kilklackar någorlunda på lördag. Det där med slimet får vi ta då...