Tut-i-luren

Idag har jag haft två mycket trevliga och mycket roliga samtal (bland några andra). Det första var med min chef, som när jag frågade om det var många som sökt "min" tjänst, berättade att hon satt och fyllde i mitt anställningsbevis as we spoke. Jiiiiiha! Jag trivs som fina fisken i vattnet, och nu får jag fortsätta med det ända fram till sommaren! Lovely!

Det andra samtalet kan jag tyvärr inte berätta om här. Men det var ett himla roligt samtal i alla fall. You'll have to take my word on it.

Ett annat roligt samtal som jag tidigare sagt att jag ska återkomma till, var det då det ringde en man från DN's prenumerationsservice:
Man: Hejsan jag heter XXX och jag ringer ifrån DN's prenumerationsservice. Jag söker... ehm... få se här... Masahele...Bleibali.
Jag: Nja, det blir nog svårt. Hon bor inte här längre serru.
Man: Jaså, på det lilla viset. Vet du vart jag kan få tag på henne, jag har ett mycket förmånligt prenumerationserbjudande?
Jag tänker: Nä, för hon finns inte. She's just a fetus of our imaginations.
Jag säger: Jo, hon saknade djuren på den afrikanska savannen, så hon flyttade tillbaka.
Man: Jaha, då blir det svårt. Tack då. *klick*


Inget telefonsamtal är dock lika roligt som det här.