Vi trodde ju i vår enfald att det bara var vi, men vi glömde ju fråga Pontus Gårdinger.
"När jag jobbade som modell tänkte jag länge att jag levde i en lögn. Jag är inte det minsta photogenique och ändå lyckades jag livnära mig på det. Jag tänkte att de förr eller senare måste komma på att jag inte ser bra ut på bild."
(Att han sedan avslutar det stycket med: "Till slut gjorde de det när jobben började sina." struntar vi i tycker jag!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är inte lätt att vakna varje morgon, och försöka se själv i ansiktet. Ännu värre är det när man står framför en kunskapshungrig elev med en intellektuell fråga, och som man då svarar med: Kan du inte det själv? Men ta reda på det då!! Och sen vänder man på klacken och går till nästa lilla fisförnäma idiot.
Själv väntar jag bara på att rektorn ska kalla in mig på kontoret, rikta en stark lampa i ansiktet på mig, spänna sina isblå ögon i mig och säga: "Du, din bluff. Jag vet minsann att du inte vet någonting om någonting. Trodde du att du skulle kunna dölja det för mig va? VA?". Salivet bara sprutar omkring henne - så arg är hon. Så arg att t.o.m. högstadieeleverna i korridoren utanför slutar putta in varandra i skåpen för en stund.
Skicka en kommentar