blixtrygg

Det känns som att hela kvällen har varit en enda lång blixtrygg från mitt pre-fröken tid. Från den där epoken mellan 1999 och 2002 - den folk brukar kalla studietiden.

Dels så läste jag på en av de fabulösa bloggar jag har länkat till här till höger, om bloggarens diagnos studiebullimi. Och SOM jag kände igen mig. Det är det jag har! Jag var också en sådan student som pluggade ingenting jättelänge, för att helt plötsligt plugga jättemycket någon kväll i förväg. Efter varje inlämningsuppgift/seminarium/tenta så gick jag hemåt och tänkte "Nästa gång... Nästa gång ska jag börja plugga samma kväll vi får uppgiften." (ni som följer bloggen vet ju hur det ligger till med min självdisciplin - ni kan gissa hur det gick).

Det andra som kastade mig 8-9 år tillbaka tiden var ett telefonsamtal. Vid 20-tiden ikväll ringde telefonen och ett konstigt nummer visades på den skvallrande Anitan. Ett 016-nummer. Det var en av mina H! Vi var 4 tjejer som hängde ihop mycket under studietiden. 2 M och 2 H. Och nu ville mitt fina H meddela att hon tänker "dyka upp" som hon så fint kallade det, och det gör mig så glad att jag inte vet riktigt vilket ben jag ska stå på. Det kan även ha med mina uppskrapade knän att göra. De gör så ont att jag måste alternera hela tiden. Det gör ont att ramla och ta emot sig med knäna kan jag meddela. Byxorna höll. Det gjorde inte huden.