Ungefär så känner jag mig. Jag är så trött att det gör ont, i hela kroppen. Det tär verkligen på en det här med jobb (åtminstone såna här hysteriska jobb som lärares är sista veckan innan skolan börjar). Jag är helt färdig när jag kommer hem på kvällarna, och då har inte barnen dykt upp än! *ve och fasa*
Vägen till jobbet är iofs ganska rolig. Det är först bred och fin 110-väg i några mil. Sedan bär det av... Rakt in i skogen bara! Guppig grusväg i 4 mil. Högsta tillåtna hastighet är 90. Jag trooor att jag kan ha kommit upp i 80 igår morse när jag körde genom det pyttelilla och stendöda samhället som vägen susar genom (och där det faktiskt är några hundra meter asfalt).
Vissa skulle ju tänka sig att det kanske är vägens kvalitet som hindrar min framfart. Och jag ger dessa delvis rätt. Vägens kvalitet, men FRÄMST de hornbeprydda mupparna!
Renar - alltså dessa djur tillhör verkligen inte skogens intelligensreserv. Hur man kan stå och blänga på något som kan döda en relativt enkelt (dvs. min gröna sköna), utan att röra en fena, det övergår mitt förstånd. Idag var det till och med en fräck sak som ställde sig och solade mitt framför huven. Det är sant! Den stod med huvudet mot mig, men riktat upp mot solen, och så slöt den ögonen, detta trots mitt idoga tutande... Jaja, trevligt med sällskap i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Allvarligt, har du fyra mil grusväg till jobbet? Nästa sommar blir det garanterat Moskosel, jag blir fascinerad. Och så många renar? Det är bara sååå exotiskt!! =)
Jag är helt allvarlig. Lite knappt 4 mil, 3,8 eller nåt sånt... Och så 2,5 mil fin asfalt. Jag ska guida dig till sommaren, I promise! Renarna kommer inte att ha försvunnit...
Det tackar vi för! =)
Skicka en kommentar