Jag tror att hon hade varit stolt över mig idag. Om inte annat så hade hon nog skrattat ganska gott. Jag har nämligen varit och svängt mina lurviga i skidspåret. Det var inte igår kan jag meddela... Nå, vad tyckte jag då? - Jo, jag hade så jävla roligt!! Jag svischade nerför "djävulsbacken" (barnen kallar den dock för "mördarbacken" när någon fröken är i närheten) utan problem. När man sen på tillbakavägen ska uppför samma berg så kläcker en av illbattingarna ur sig:
-Men fröken! Det går ju riktigt bra för dig!
-Klart det gör. Var du orolig för mig?
-Ja, faktiskt lite...
En annan rolig sak idag, var en anagramtjänst som jag hittade till på nätet. Här kommer lite roliga exempel:
Moi: abnorma civila i ram.
Urmodern: Bomba civilborrarna!
Bror 1: Malungs limerickbovar.
Bror 2: Motvindens abborre Allan.
Käre M: Christines amasoner skalades.
Jag kommer skrattande att hänga upp några tapetvåder med start... NU!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilket famtastiskt anagramnamn jag har! "Motvindens Abborre". Verkligen djupt... *hehe* :-)
// Motvindens abborre Allan
Ja, det låter verkligen fantastiskt djupt och svårmodigt. Jag gissar att du är ganska nöjd med dina mellannamn för tillfället... (mitt namn är dock skit - det finns inget roligt.) Jag tycker att Elmers namn också var helt fabulöst, det är så mitt-i-prick liksom. :)
Skicka en kommentar