och har så varit i några dagar. Dessa dagar har jag spenderat som i ett töcken. Jag har sovit, jobbat och sovit. Igår kom jag hem från jobbet 17, åt middag, la mig i soffan kl 18 och somnade. Klockan 20.30 vaknade jag och gick och la mig i sängen och somnade tämligen omgående. Detta sovmaraton resulterade i att jag var fit for fight och pigg klockan 4 i morse. Det är inte varje dag jag hinner se en långfilm mellan frukost och jobb kan jag lova... Det här med 9 timmars tidsskillnad var tydligen mer än kroppen klarade av att snabbt justera.
Vi har haft en fantastisk semester. USA är ett otroligt roligt land att turista i, men det är skönt att veta att man får åka därifrån. Det är trots allt ett mycket mycket märkligt land.
San-ställena (Diego, Simeon och Francisco) var underbara. Los Angeles känner jag inget behov av att någonsin mer besöka. Dock kan jag tänka mig att besöka restaurang Palermo om jag någon gång skulle passera igenom staden. Det var tamejtusan den godaste pizza jag ätit.
En annan härlig sak med USA är ju den otroliga musiken. Var jag än har gått så har jag fått höra någon favoritlåt, och det är ju fabulöst att de fortsätter spela alla bra låtar fast de har några år på nacken. Det är inte som här då man snabbt ska vidare till nästa... Förutom den här ljuvliga, som jag fick höra på radio flera gånger:
spelades det mycket Pearl Jam, Counting crows, Radiohead, Matchbox 20, Third eye blind, Stone temple pilots, Live, Rage against the machine och Nirvana. Det kändes verkligen som ett soundtrack till min och min lillebrors uppväxt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar